Sparad i Arbete, Hälsa

Ut i det okända

Språnget ut i det okända. Och vad det ska bli härligt. Sen vi flyttade har jag stannat kvar på mitt sommarjobb. Jag trivdes riktigt bra från början och blev som ändå glad då när jag lyckades få en schemarad månad efter månad. Jag kände dock i september att jag var på väg tillbaka till utmattningen och bestämde mig för att gå ner i tid. Sagt och gjort, jag gick ner cirka 20% för att må bra. Men så har det inte blivit. Istället har jag fått jobba väldigt många kvällar och oftast 3 av 4 helger. Det har förvisso varit korta pass men det har inte varit bra. Jag ville gå ner i tid för att få mer tid för mig, studierna och framför allt för Zacharias som kämpat på med att få nya kompisar och med sina känslor av saknaden av de kompisar han flyttade ifrån.

Jag har sedan mitten på december bara känt en stor hopplöshet. Det har varit tungt och totalt otillfredställande att åka till jobbet. Jag har fått tvinga iväg mig och bara känt ågren. Men jag har tagit rader i alla fall. Nu blir det dock slut på det hela. Jag är erbjuden en rad men skillnaden nu är att förut har schemat kunna anpassats lite utifrån vad jag kunnat för dagar. Det går inte denna gång och därför blir det lättare att säga nej. Jag har funderat i närmare två månader på att sluta ta raderna. Nu blir det så. Istället kommer jag gå över till att vara springvikarie inom handikappsomsorgen och inom barnomsorgen. Vidare söker jag självfallet andra jobb. Även sommarjobb och denna gång satsar jag fullt ut på att få ett sommarjobb som är administrativt så att jag på så vis kan få mer erfarenhet inom det området.

Beslutet att göra denna förändring kom idag och sen jag bestämde mig har jag känt mig så mycket lättare till mods. Jag har redan idag ringt de som jag måste för att få igång mitt springvikarierande. Äntligen får jag som jag ville när jag flyttade upp, en möjlighet att lite mer bestämma själv när jag kan jobba. Som springvikarie får jag fylla i när jag är tillgänglig och vilka tider jag är tillgänglig. Nu ska här jobbas mycket mindre kvällar och inga helger. Familjen ska prioriteras. Z ska prioriteras, han ska få kortare dagar så gott det bara går. Och jag ska ta hand om mig själv.

barnomsorg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *