Sparad i Barn, Bilder, Djur, Familj

Djur och natur

IMG_7747 IMG_7756 IMG_7761 IMG_7778 IMG_7798 IMG_7805 IMG_7839 IMG_7841-2 IMG_7843 IMG_7858 IMG_7871 IMG_7873 IMG_7880 IMG_7883 IMG_7886 IMG_7892 IMG_7899 IMG_7926 IMG_7933 IMG_7960 IMG_8022 IMG_8061 IMG_8103 IMG_8105

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Under påsk åkte vi och två andra goda vänner och enligt oss familjemedlemmar iväg till Narvik för några dagars semester. Eftersom den norska naturen är så fantastisk åkte såklart kameran fram titt som tätt. Även sonen fotade en hel del. På bilden där det ser ut som att han skjuter så visar han hur man gör när man fotograferar. En blivande fotograf är det. Vi besökte en djurpark med vilda djur. Björnen har ju inte vaknat ännu men vi fick se varg, lo, hjort, bisonoxe, fjällräv. En fantastisk park som vi ska besöka igen när det är sommar. Hur som helst var det sköna dagar och roligt att få göra något tillsammans. Narvik kanske inte ses som den mest exotiska plats att åka till men det är vackert där. Vi fick ett bra pris på ett riktigt fint gästhus och från Narvik kan en sen utgå ifrån för att besöka andra platser. Det rekommenderas för er som funderar.

Sparad i Tips

Frankenstein

Har fått lyxen att få gå på teater igen. Som jag älskar att gå på teater. När jag bodde i Skåne gick jag hyfsat ofta på teater då vår dramalärare såg till att vi kunde gå för en billig peng. Så nu var jag med ett gäng vänner och såg Frankenstein som studenter vid teaterhögskolan satt upp och spelar på norrlandsteatern.

Den upplevelsen att få dels gå på teater är i sig härligt. Sen att få se människor gå fullständigt in i sina roller live är fantastiskt. Där kan saker gå fel och det måste lösas då, på plats. Film kan ibland kännas lite för tillrättalagd medan teater blir här och nu, skeendet är direkt.

Skådespelarna var helt fantastiska, vilka insatser.

Jag är bara så glad över att jag fick gå, fick möjligheten. Att jag har vänner som också gillar att gå. Och att det finns människor som satsar sina liv på att gå totalt in i roller för att bjuda på sådana här upplevelser. Jag var rörd, jag hade tårar i ögonen, jag satt med andan i halsen, jag skrattade, jag log och jag var (är) helt salig

Frankenstein

 

Jag säger bara, har du aldrig varit på teater, gå

Sparad i Bilder, Dagen

Swosch

Allt just nu går i sådan fart att jag inte hinner med att andas mellan varven. Det är resor hit och dit, det är jobb, det är skola, det är familj och vänner. Jag tror att vi har haft en lugn helg efter sommaren. Resterande helger har varit fulla med jobb, besök eller att vi själva varit på resande fot. Roligt, det tänker jag inte säga något om. Men oj vad jag längtar efter lugn och bara vanlig tråkig vardag. En helg med bara familjen, en dag där man kunde städa i lugn och ro. Nu blir allt i panik hela tiden.

Förra veckan, på höstlovet, var jag och sonen hos mina föräldrar i deras nya hus. Det var mysigt även om vi jobbade på en del med att packa upp. Jag och pappa var till Jämtland för att tömma det sista från huset de bodde i där. Nu är det tomt i det huset i alla fall. Helgen, allhelgona, då var vi i Umeå på halloweenfest hos våra grannar (som inte är grannar längre). Sen var det bara att pallra sig hem för att jobba. Förvisso jobbade jag bara en dag och sen har jag suttit och skrivit tenta i tre dagar.

zhosmormormorfar

Z hos mormor och morfar

sally

Sally i Nightmare before christmas

I helgen är det jobb och besök. I den vanliga paniken har vi försökt hitta en lägenhet under allt krafs som hamnat överallt. Börjar likna något.

Snön har kommit här uppe i norr. Första dagarna var det lagomt kallt och det knarrade under skorna. Riktig adventstämning blev det. Tyvärr har det varit varmt nu i två dagar, snön är inte borta men det har smält en del och nu när det fryser på blir det galet halt.

vinteriluleå

Min årliga vinterdepp har slagit till. Jag sover och sen sover jag lite till. Där emellan är jag trött, har mörka tankar och vill helst av allt bara gå i ide. Är väl tur att man har barn, karl, jobb och annat som tvingar en upp om dagarna. Dessutom är vintern vacker trots att jag blir så enormt trött och nere. I veckan ska d-vitamin införskaffas, här ska det fyllas på i kroppen. Ordentligt med d-vitamin.

 

Sparad i Bloggstarten

Hej Livet

Sen vi flyttade norrut har livet gått i rasande fart. Det är inte många dagar som jag kunnat bara vara. Antingen så jobbar jag, vi har gäster, vi är bortresta. Det händer något hela tiden. Just nu har vi en inneboende tills hon får sin lägenhet, dessutom. Inte för att det stör alls.

Sen lilleman fyllt år har vi varit sjuka, åkt till Umeå för att vara på sonens bästa kompis födelsedagskalas, hälsat på gamla förskolan som haft återvändardag. Åkt otaliga mil för att hjälpa mamma och pappa att flytta. Vi har hunnit konstatera att vi trivs sjukt bra i lägenheten och att vi vill bo kvar tills vi hittar det där vi vill köpa, någon dag efter det konstaterandet fick vi veta att vi eventuellt kommer få hyra släktingars hus här i stan. Vi som inte ens kommit helt i ordning i den här lägenheten.

I helgen är det nog första helgen på länge som vi inte har gäster boendes här och inget speciellt inplanerat. Därför kommer jag studera imorgon efter en sovmorgon. Lägenheten ska röjas och några byxor ska sys. Höstkläderna ska packas ner och tas ner till källaren för nu har vintern börjat sitt intåg. Det är minusgrader och det är lite snö på marken.

Dagen till ära fyller min kära make år.

För övrigt så försöker jag hålla i min träning men två veckor med förkylning har satt stopp på det. Förhoppningsvis blir det ett pass imorgon för nu måste jag komma igång igen. Gjorde ett försök att kontakta vårdcentralen för att få remiss angående hudreducering men såklart fastnade jag i ett utvecklingssamtal på skolan när de ringde. Så nu måste jag försöka mig på nya tag i det på måndag.

Mamma och pappa har flyttat från Jämtland mot kusten av det högre slaget. Ett fint hus har de fått sig och jag tror det blir suveränt fint när de kommit i ordning och börja renovera. Förra helgen var vi barn och hjälpte dom att flytta. Allt hann vi inte med men mycket fick vi till huset. Sömnen var minimal, hårt jobb var maximalt. Mina händer värkte efter att jag i lördags skurade ur alla skåp, väggar och tak i köket. På söndagen lyckades jag bli riven av några kaniner och i måndags värkte varenda muskel i kroppen plus några som jag inte ens har.

Bekymmer för sonen som inte helt har mått bra av den här flytten har det varit dessutom. Han saknar sina kompisar och på nya skolan är det tuffare. Han har blivit retad för sina kläder, för att han ser ut som en flicka. Ibland har han kommit hem och varit ledsen för att han inte fått vara med. Dessutom har han varit med i några slagsmål vilket inte alls är bra. Utvecklingssamtalet blev hela två timmar långt men det var inte bara samtal om bråk och sådant även om jag ändå uppskattar att få bra samtal kring detta. Självklart känns det inte bra att mitt barn slagits men med bra samtal och bra samarbete med skolan kan vi komma till rätta med det hela. Framför allt är det för mig tecken på att sonen inte mår helt bra och att vi får ha många samtal kring känslor här hemma.

Mina egna studier går framåt och är riktigt intressanta.

Men nu ska resten av kvällen få vara mys med ost och kex samt gott te med min födelsedagskarl.

 

Sparad i Barn, Bilder, Vänner

Städpanik och virrvarv

I helgen har vi varit i Umeå för att städa ur lägenheten. Den har fått förfalla en hel del dessutom så har katterna bott där i några veckor själva. Rörigt värre. Bara att packa det som blev kvar efter den ordentliga flytten tog en bra stund. Sen skulle en hel del bäras iväg till soprummet och en annan ordentlig hög skulle iväg till second hand. Lillebror kom och hjälpte till att köra iväg saker. Linda tog hand om sonen under dagen. Grannen Åsa hjälpte oss med städningen. Vi fick iväg allt, började städa och sen blev det sen lunch. När vi åt konstaterade vi att det var massor kvar att göra och att vi inte skulle varken hinna eller orka umgås med de vi ville om vi skulle städa lägenheten själva. Så vi beslöt oss för att ta städfirma i alla fall. Det var viktigare att hinna umgås med de vi tycker om och saknar än att städa.

städpanikAtt springa runt och känna stressen bara öka var inget vi ville eller önskade oss. Tack och lov för att vi ska kunna ha råd med städfirma. De tar nog emot vår förfrågan gladeligen.

Det bästa i helgen har dock varit barnen. Z och B har verkligen saknat varandra, längtat. När vi började åka ner sa Z att han ville gå förbi och träffa B. Det han inte visste om var att vi skulle sova där och att han skulle få vara där. Så när han frågade om han kunde få träffa B svarade hans ”elaka” mor lite lojt ”vi får se om vi hinner”. Väl framme sa jag att vi skulle leta efter hans överraskning. För honom är överraskning lika med paket. Så han letade efter ett paket. Allt som låg på marken och var av kartong eller papper. Vi gick förbi hans gamla förskola och där såg han helt plötsligt ett rött papper han sprang emot. Det han dock missade var vilka som stod på andra sidan gångvägen. När han vänder sig om utbrister han ”Linda” då vänder sig B om och ser Z. De sprang mot varandra och sen blev det kramkalas. De pratade och härjade på nästan framåt midnatt. Båda vaknade tidigt och de körde visst på rätt ordentligt under lördagen.
Hur som helst så dessa två älskade små goa bästisar, de har gjort helgen värd allt.

bästakompisar

Första kvällen frågade jag honom om han var nöjd med sin överraskning. Och jag hade tur och lyckades fånga ögonblicket när han svarade med hela sin kropp hur nöjd han var. Genomlycklig.

nöjdZ

Lördagkvällen gick till att umgås med vänner ute på en gräsmatta. Alkoholfri öl gick ner med lite problem. För övrigt sov jag djupt och gott i Lindas säng.

På vägen hem funderade jag mycket på det här med att vi har bytt stad. Jag får inte ihop det i huvudet och känslorna än. Gissar att det kommer.