Sparad i Politik

Dagen efter

Så ett försök till en första analys av valet.

Min första reaktion och tanke var att det är ett misslyckande för alla. Ingen är vinnare i detta val, förutom möjligen då SD. De som sympatiserar med SD ser förmodligen det hela som en seger.

Vi andr a87% ser det inte som en seger att ett främlingsfientligt parti stärkt sin position. Men så kommer då tanken, är det så att Sverige har gått och blivit så främlingsfientligt att 13% av de som röstar också är rasister. Jag tror inte det, jag vill inte tro det. Istället tänker jag att SD har lyckats fånga upp alla de som är missnöjda med hur samhället blivit. SD erbjuder en enkel lösning, eller om det nu är en lösning är en annan fråga. De erbjuder i alla fall enkla lösningar på problem som de faktiskt själva varit med och röstat för. Jag tror de lyckats fånga upp människor som tröttnat på löften om att det ska bli bättre när det blivit sämre. Jag tror de fångat upp pensionärer som blivit förbannade över hur de fått betala mer skatt på sin låga pension än vad arbetare betalar för sin lön.

Jag tänker att det är rätt typiskt när välfärden blivit nedrustad. Klyftorna har ökat och de som har haft det dåligt har fått det sämre. Det är också i dessa klyftor som syndabockar sökes efter och då blir det lätt att peka ut en grupp människor.

Att peka ut en grupp människor som syndabock för allt som är dåligt i samhället är att göra det väldigt enkelt för sig. Ingen grupp är ensam till att det ser ut som det gör. Det finns så otroligt många olika faktorer som påverkar, det blir dessutom olika analyser beroende på vem du är och vilken bakgrund du har.

Jag till exempel som vanlig arbetare utan fast tjänst, kvinna, uppvuxen på landet i en familj som levt på existensminimun eller där under gör en analys som självfallet är präglad av mina erfarenheter och åsikter. Jag kan garantera att min analys är långt ifrån Reinfeldts analys. Jag tror till exempel på solidaritet. Genom att betala skatt, och då ska de som tjänar mer självfallet betala mer i skatt än de som tjänar mindre, så kan vi få en välfärd så att även den som ingenting har ändå kan få en god omsorg. Det ska inte vara en klassfråga att gå till läkaren. Det är det idag.

Jag kan till exempel förstå att pensionärer är förbannade när de under dessa år betalat mer i skatt än de som arbetar. Det är inte okej, de har arbetat många många år och deras pension är oftast inte hög. Det är inte pensionärerna som ska fortsätta betala högt för att välfärden ska finnas, det är vi som arbetar. Men att säga att det är invandringen som gör att pensionärerna betalar hög skatt är att titta åt fel håll. Det är politiken som förts och där har faktiskt SD röstat med Alliansen.

Jag vill ha en politik som är solidarisk, socialistisk, antirasistisk och givetvis feministisk. Det är vad jag kommer fortsätta kämpa för. Och även om det idag känns lite tungt så är inte kampen över. Lyft ögonen, sträck på ryggen och se saker i ett litet större perspektiv. Vi lever i en och samma värld, vi är alla av kropp och själ, det är dags nu att ta hand om varandra och värna varandras rättigheter och trygghet.

Sparad i Tro

Framtidens kyrka

Idag har det varit en grymt viktig dag i Karlstad där min kyrka har sin årliga konferens. Önskar innerligt att jag hade kunnat vara där men det gick inte, det blev inte så.

Har i alla fall följt med de livesändningar som sänts under förhandlingarna. Städdag på gården och jag gick omkring med en öronsnäcka i ena örat och mobilen har fått gå varm. Plockat hundbajs, krattat ihop löv och lyssnat på förhandlingarna. Sen på eftermiddagen kom då det jag främst väntat på hela dagen. Dags för kyrkan att ta beslut om ett namn. Kyrkan har sedan man bestämde sig för att gå ihop haft ett arbetsnamn, Gemensam Framtid.

Styrelsen hade nu lagt ett förslag, Gemensam Kyrka. Jag har provat, jag har smakat och jag har försökt tycka om det. Det har bara inte gått. Jag har inte förstått varför man inte låter namnet som vår ungdomsförening föreslagit få vara det man antagit. Equmeniakyrkan, då blir det en naturlig koppling till ungdomsförbundet och en naturlig övergång från ungdom till församling. Min församling i Umeå, de som var ombud för min församling, tillsammans med några andra församlingar, la förslaget Equmeniakyrkan. Jag hoppades men jag trodde inte. Så kom tiden för beslut. Många namnförslag blev det. Ett efter ett röstades ner. Till slut stod Gemensam Kyrka mot Equmeniakyrkan. Votering, votering. Rösterna räknades. Jag satt här hemma i soffan, helt på spänn. Så kom resultatet. Equmeniakyrkan!

Men helt klart var det inte, nu behövdes 2/3 av rösterna av de närvarande ombuden för att namnet skulle kunna antas enligt stadgarna. Åter igen blev det dags att rösta. Först räknades rösterna för Equmeniakyrkan, sen emot och sist de som lagt ner sina röster.

Equmeniakyrkan: 515
Avslag: 90
Avstått rösta: 32
Procent för: 81

Yey, jag är numera med i en kyrka som valt att gå i framtiden, som låter de unga rösterna få höras. Jag är numera medlem i en kyrka som heter Equmeniakyrkan 

equmeniakyrkan

Kanske låter det märkligt att jag över en sådan här sak kan känna sådan stor glädje att ögonen tåras. Men det är en sådan stor sak, så viktigt. Kyrkan visade nu att man väljer att låta framtiden, våra ungdomar, få leda kyrkan framåt. Det är stort för en kyrka som lätt kan bli gammal, dammig och grå.