Sparad i Hälsa

En utmattning

Många gånger har jag krockat med dörrkarmen. Jag är nu rädd att den här gången är det mer rejält. Jag får ingen återhämtning alls, jag har ångest, sömnproblem, koncentrationssvårigheter, värre minnesstörningar än förut osv.

Jag orkar helt enkelt inte, jag känner ofta för att bara lägga mig ner och gråta. Om möjligen ge upp. Men jag lever för att jag har något att leva för, jag har trots allt ett liv och en familj jag vill ha. Men ibland är det bara så svårt att se även det.

I några dagar har jag försökt acceptera hur min utmattning faktiskt ligger till. Jag är expert på att strunta i hur slut och sliten jag är. Jag är expert för att blunda för mitt eget mående. Men det är så otroligt påtagligt nu att jag kan inte förneka det. Dessutom gör det ju egentligen ingen gott att jag gör det heller.

Men hur gör man, om man har utmattningssyndrom? Jag är så grymt rädd för att inte lyckas få någon återhämtning. Jag är rädd för att inte orka jobba men jag är också rädd för att åka till jobbet och inse där att jag inte orkar. Jag är rädd, vansinnigt rädd. Jag vill inte erkänna det, därför skriver jag det. För då kan jag inte förneka det, jag måste erkänna det.

Självklart känns allt det här som ett nederlag, svaghet. Men jag är stark mitt i allt. Jag är stark mitt i min utmattning. Jag skulle däremot vara starkare om jag faktiskt helt och fullt kunde erkänna hur det ligger till. Jag har inte det, än, trots att jag skriver det här.

Utmattningssyndrom ger både fysiska och psykiska symtom. Vanligen har insjuknandet föregåtts av ett eller flera stressrelaterade besvär under en längre period, exempelvis:

  • fysiska symtom såsom värk, hjärtklappning, mag-tarmbesvär, yrsel, ljudkänslighet
  • sömnstörning
  • känslomässig labilitet eller irritabilitet
  • nedsatt förmåga att hantera krav eller göra saker under tidspress
  • koncentrationssvårigheter eller minnesstörning
  • påtaglig kroppslig svaghet eller uttröttbarhet som inte går att vila upp sig ifrån.

 

Jag prickar som vanligt in det mesta och mycket har jag haft länge. Så kom igen nu, det är dags att erkänna för mig att jag är här.

Mer om utmattning kan man läsa här