Sparad i Trollbottom tycker till

En utmattad aktivist

Jag läste en artikel idag om att många aktivister bränner ut sig. Det är inte konstigt tänker jag, som själv är en som bränt ut sig. Fast inte bara för min aktivism men ändå. Det är lätt att bränna ut sig när en brinner för något och där arbetet för att förändra, hjälpa, rädda aldrig tar slut. Det finns alltid mer att göra. Min aktivism kommer utifrån min kristna tro, den bygger på vad aktivisten Jesus gjorde. Såg, lyfte och hjälpte de människor som i det samhälle han levde i. Det är vad jag vill göra i det samhälle jag lever i nu. Därför gick jag in med min aktivism i den kyrka jag tillhörde, med hela mig själv. För att visa på förtrycket gick jag in i förtrycket. Det blev då tydligare för de som bestämde att det fanns. Nu hjälpte det inte, det blev ingen förändring, inte då. Kanske i framtiden blir det en förändring. Jag gick i alla fall vidare, jag bestämde mig för att jag var tvungen att gå ur organisationen som inte stod för det jag stod för. Hur som helst har min aktivism inte slutat. Jag är politisk aktivist, jag är hbtq-aktivist etc. Jag jobbar och brinner för mänskliga rättigheter, för antirasismen, för feminismen. Där ligger min kamp. Där jag bor finns en grupp inom tillsammansskapet. Jag gick in där med hull och hår samtidigt som jag gick in i politiken, samtidigt som jag jobbade och pluggade, samtidigt som jag redan varit utbränd en gång och inte gått lugnt tillbaka. Det höll inte så länge. Idag är jag sjukskriven på min tredje utmattning. Jag har inte slutat vara aktivist men jag har fått tänka till. Eftersom det finns arbete att göra överallt är det väldigt viktigt att man vågar säga nej, att man tänker till och funderar på om just jag är rätt person för uppdraget. Det finns många aktivister och det bästa är ju om vi alla aktivister kan dela på kampen så att vi inte bränner ut oss. En kan inte göra allt, tillsammans kan vi göra mer. För ett år sedan, när jag gick in i min andra utmattning så tvingades jag att inse att jag inte kunde finnas med överallt. Det spelar ingen roll att jag tycker saker är viktiga och att jag ser att vissa organisationer gör ett fantastiskt arbete och att de behöver mer hjälp. Jag måste välja vart jag lägger min kraft. Jag fick fundera och bestämde mig för att främst lägga den på politiken. Därutöver volontärar jag på pride både i min stad och i Stockholm samt att jag både genom politiken men också genom andra kanaler stöttar upp för migranter, antirasism och feminism. Men jag är mer noga på vad jag gör och när jag gör det. Jag kan inte vara 100% aktiv inom allt, det funkar inte. Jag känner mig ändå nöjd med mitt val. Inom politiken kan jag göra skillnad i det långa loppet, jag kan föra samtal och diskussioner. Jag får utbilda mig inom till exempel feminism så jag kan på ett ännu bättre sätt gå ut och vara feministisk aktivist.

Ett sätt att vara aktivist är ju att skriva insändare, blogga, vara aktiv på sociala medier. Men även det kräver sin tid och det kräver att du inte kan gå in i allt. Det krävs begränsningar, framför allt i sådant arbete där det inte finns några gränser på hur mycket som behöver göras.

Tipsen som stod i artikeln var att se till att ha aktivistfri tid varje dag och att se till att ha sammanhängande aktivistfria helger. Att när en börjar känna sig trött, sliten etc så är det dags att trappa ner och kolla över sitt engagemang.

Mitt råd är att våga säga nej. Det är snällt både mot dig och andra. Ta pauser, det är okej. Kolla över vart ditt engagemang ligger, vilka organisationer är du aktiv i. Du behöver inte, kan inte lägga ner 100% i alla organisationer. Bestäm dig för en som du fokuserar huvudsakligen på. Stötta resten i den mån du kan, hinner och orkar. Att vara aktivist är emellanåt slitigt och sällan ser man någon direkt förändring. Men, det vi gör förändrar, om än i det långa loppet. Vi gör skillnad.

En kan inte göra allt, tillsammans kan vi göra mer

strong-hand_small

Sparad i Hälsa, Tankar

Att överleva ett kaos

Många säger att för att vara sjuk måste en vara frisk. Och visst stämmer det väl överens med verkligheten. Jag själv är i en sits där jag måste dra i alla instanser själv för att kunna få någon slags hjälp att komma ut i arbetslivet igen på ett hållbart sätt. Att ena stunden tvingas vara stark och ringa jobbiga samtal för att i nästa bryta ihop i en stark ångestattack. Pulsen går upp, huvudet känns som det ska sprängas. I nästa stund stänger jag av känslorna. Jag måste för att kunna fungera även om det inte fungerar heller.

Senaste dagarna har varit fantastiskt jobbiga och bra på sina sätt med. Jag har varit iväg och begravt två människor. Inför första begravningen kände jag stark oro och ångest. Jag var ledsen men kände oro inför människor som jag visste skulle vara där. Människor som fortfarande gör mig ledsen och arg, som svek och kränkt mig ordentligt. Det var smärtsamt att behöva möta även om jag bestämde mig för att vända ryggen till, allt för att kunna hantera situationen. Otrolig sorg kände jag med även om tårarna fick vänta tills jag var ensam. Och glädje över de vänner som jag fick när jag arbetade med dem.

Efter jag varit på andra begravningen åkte jag iväg för att möta upp mina partikamrater och delta på årskonferensen. Det var glädje och värme. Jag är så glad att jag gick med i partiet och att jag engagerat mig. Det ger så mycket glädje och energi. Jag fullkomligt älskar det. Jag får lära mig massor med saker om hur vårt samhälle fungerar och jag får vara med och påverka hur framtiden skulle kunna komma att se ut.

Men även om jag älskar det så orkar jag så mycket mindre nu än tidigare. Jag håller på att lära mig att se signalerna i tid, jag håller på att lära mig att andas. Jag vill tillbaka, jag vill bli frisk. Men som idag känns det så hopplöst, som att det aldrig kommer att ske. Att vad jag än kommer att göra så kommer det inte fungera. Jag vill bara att det ska fungera. På de få saker jag gör så ger jag allt. Där emellan vilar jag så mycket jag bara kan. Jag försöker hålla fast vid att jag har ett barn när livet känns så svårt att ett steg framför den där lastbilen trots allt lockar.

Ikväll laddar jag inför nytt besök hos läkaren imorgon. Jag orkar snart inte dessa möten heller. Det måste börja leda till något. Imorgon ska jag försöka förklara min arbetsförmåga, mitt mående. För att kunna komma ihåg skriver jag upp. Ibland känns det bara så märkligt, jag är en stark person som vågar tycka, som vågar tänka och som vågar agera. Jag är aktivist ut i fingerspetsarna, jag engagerar mig och är bra på så mycket som jag gör. Och samtidigt är jag en sådan svag person, som gång på gång inte orkar, som kraschar och som drabbas av panikångest och andra ångestsymptom. Stark men svag. Det går säkert att vara det.

Tänk om en istället brutit benet, hade varit så mycket enklare att hantera och det hade varit så mycket lättare att få rätt hjälp från alla del olika instanserna. Hänger du inte med i mina tankar så säger jag bara. Välkommen till mitt liv!

Bryt ett ben och var glad!

 

Sparad i Hälsa, Knep & knåp

December – En månad av kreativitet

Nu har nästan hela december gått. Under månaden har vi i familjen lyckats klämma in några förkylningar, några avbrutna tänder och en hel del pyssel. Det började med att jag råkade trilla över en länk på hur man kunde göra fina adventsstjärnor av papper. De ser invecklade ut men är i själva verket väldigt lätta att göra. Därefter blev det girlander i papper. Sen kom pepparkaksformarna fram och jag tillverkade en regnbågsstjärnegirlang. Efter det har diverse andra girlanger tillverkats. Eftersom det närmar sig jul har även bakandet börjat. Men det blir inte lika mycket som jag gjort tidigare. I år blir det att lyssna på kroppen. Jag har turen att få vara anställd nu under jul och nyår vilket gör att jag kan vara ledig med lön. Eftersom jag under höstterminen haft fler förkylningar än jag haft sammanlagt under flera år så ska denna ledighet vara till att stressa av och återfå ett immunförsvar. Jag har känt av stressen i kroppen och att min utmattning har varit på väg tillbaka. Jag är så otroligt trött och orkeslös. Jag vill så mycket men orkar så lite. Jag är orolig, har ångest, svårt att somna osv. Enligt utmattningsdepressionstestet är jag i galet stor risk. Det har jag varit länge men jag hade lyckats sänka mina poäng, nu har de dock höjts.

Så, för att slippa en utmattningssjukskrivning igen så ska jag göra allt jag kan nu under jul och nyår för att vila. Släppa på en hel del krav och försöka göra sådant som känns bra utifrån vad en orkar.

blomma
Blomma av kartong
adventsstjärna
Adventsstjärna i papper. Denna ser mer invecklad ut att göra än vad den är. Det blev flera stycken i olika storlekar innan jag slutade. 
Pridestjärna. Med hjälp av glasspinnar, ett pepparkaksmått, papper i olika färger och lim blev denna till
Pridestjärna. Med hjälp av glasspinnar, ett pepparkaksmått, papper i olika färger och lim blev denna till
En girlang med ett gäng stjärnor i regnbågens färger. Det enda är att jag tycker det blev för få stjärnor på girlangen så jag ska klippa ut fler vid tillfälle
En girlang med ett gäng stjärnor i regnbågens färger. Det enda är att jag tycker det blev för få stjärnor på girlangen så jag ska klippa ut fler vid tillfälle
Pepparkaksmått av diverse mönster. Här valde jag ändå att ta de mer traditionella. Men har en plan på att göra en med några av de mer otraditionella kakmåtten också
Pepparkaksmått av diverse mönster. Här valde jag ändå att ta de mer traditionella. Men har en plan på att göra en med några av de mer otraditionella kakmåtten också
Innan denna tillverkade jag en girlang med bara stjärnor. Men så kom jag på att om man hängde upp några pumlor mellan stjärnorna så blev det som en helt annan girlang. Blev bättre än jag väntade mig. Jag har varit lite slö och bara häftat fast stjärnor och pumlor
Innan denna tillverkade jag en girlang med bara stjärnor. Men så kom jag på att om man hängde upp några pumlor mellan stjärnorna så blev det som en helt annan girlang. Blev bättre än jag väntade mig. Jag har varit lite slö och bara häftat fast stjärnor och pumlor
En kväll fick jag för mig att göra en sån där adventsstjärna som man ofta kan se med lyse i. Denna har dock ingen lampa i sig. Jag började med glasspinnar och satte ihop. Det var så mycket svårare än jag först trodde. När stommen sen väl var klar funderade jag ett tag på vad som kunde fungera att täcka den med. Det fick bli silkespapper och sen köpte jag en kulgirlang och klistrade fast på kanterna. Den är hur ojämn som helst men blev ändå rätt läcker. Kommer dock inte hålla om den ska stoppas undan någonstans.
En kväll fick jag för mig att göra en sån där adventsstjärna som man ofta kan se med lyse i. Denna har dock ingen lampa i sig. Jag började med glasspinnar och satte ihop. Det var så mycket svårare än jag först trodde. När stommen sen väl var klar funderade jag ett tag på vad som kunde fungera att täcka den med. Det fick bli silkespapper och sen köpte jag en kulgirlang och klistrade fast på kanterna. Den är hur ojämn som helst men blev ändå rätt läcker. Kommer dock inte hålla om den ska stoppas undan någonstans.
Till sist till den viktigaste. Zacharias tomtade idag för sina vänner här på gården. Han slog in julklappar och gick över och lekte tomte. Stolt var han. Det är han och återhämtning som kommer få stå i centrum detta lov
Till sist till den viktigaste. Zacharias tomtade idag för sina vänner här på gården. Han slog in julklappar och gick över och lekte tomte. Stolt var han. Det är han och återhämtning som kommer få stå i centrum detta lov
Sparad i Tankar, Tokigheter och galenskap

Tankar från en båt

Varför sjömän blir alkoholister?

På havet, när du blir görolös, finns inget annat att göra än att möta dina demoner. De som bor djupt nere i själens djup. De liksom havet kan äta upp dig, besegra dig med hela sin styrka. Antingen klarar du av att möta demonerna, öga mot öga. Bli vän med dom och komma i ro/frid. Eller så undviker du dem genom att dricka alkohol. En annan slags demon. Fortfarande är du besegrad av demonerna. De äter upp dig, bit för bit. Ju fler demoner, dess svårare att ta dig till tytan för att kunna andas. Djupet drar dig ner.

………………………..

Alger, alger så långt ögat kan se
De är i massor och guppar upp och ner
Vi flyter, vi guppar, vi kör fram på ett hav av alger
Alger här och alger där
De bildar lager,
På håll ser det ut som sanddynor

……………………..

Ta dig ett dopp!
Nej, tack, där var det stopp!

……………………..

Strandad å en båt, i 10 dagar på en båt. Rastlösheten slår in efter några timmar på havet. Möter min smärta. Om jag bara visste varför den är där. Vad beror den på? Den där smärtan som vrider om mitt innersta. Här på båten kan jag inte fly. Den är där och jag måste möta den. Jag vill bara vara hel. I alla fall helare.

…………………………………….

Små fiskar hoppar i det annars så stilla vattnet.
Syrsorna spelar och från det närliggande hotellet hörs sorl.
En båt kör iväg, vågorna får det att gunga rogivande i båten.
Kluckar
En retsam mygga surrar runt huvudet
Och livet känns om än för ett ögonblick rätt gott.

…………………..

Det kluckar så fint när havet rör vid min båt
Havet har så mjuka vågor
Himmelens valv famnar om dig och mig
Guds armar håller i oss
Gud känner dig in i den minsta vrå
Gud nynnar på en sång om vågornas gång
Om havet som omsluter
Människa, du är buren av skaparens famn
Varje andetag, andas in Gud
Gud håller om dig och bär dig
Gud gråter och ler med dig
Du är aldrig ensam
Gud är oändlig som havet

…………….

Du tid som läker
Själens öppna sår
Ge mig en klocka som stilla står
Det sägs att livet har sin gång
Men måste livet vara så vrång
Människor som gör illa själen
Med sina elaka tillmälen
Tänk på vad du gör
Människor du möter kan vara skör
Så ta ansvar för vad du säger
Själsliga sår är allvarliga grejer

………..

Flyg min plåtburk, flyg
Ta mig upp i luften
Bär mig
För mig vidare, framåt
Älskade plåtburk,
flyg, lyft upp mig,
till himmelska skyar
Ta mig hem
Du plåtburk,
jag litar på dig
Att du bär mig,
tar med mig på en resa
Att du tar med mig hem

……………

Saltet, solen, havet
Vinden eller brisen
En båt, några segel
Tid
En trasig själ
Ett söndrat inre
Kombination
Påbörjad läkning

Sparad i Hälsa

En måste välja livet

Utmattad. Varit hos läkaren idag och blivit fortsatt sjukskriven. Så trött. Besöket tog massor med kraft. Ångesten och oron var stor. Läkaren lyssnade och trodde på mig. Därmed släppte en hel del oro och ångest. Nu ska jag bara komma på hur jag ska komma åter utan att hamna här igen. För det är inte roligt.

När ångesten sätter igång tar jag fram mina pärlor. Tillverkar ett armband eller två. Det får mig att fokusera på annat än ångesten. Vissa dagar blir det många armband. Självklart går dessa att köpa till en billig peng. Det tycker jag du ska göra. Snart kommer det även finnas halsband, örhängen och så fort jag får fram min symaskin ska jag sy tygväskor och trycka på. Hantverket, pysslandet, skapandet, det mår jag riktigt gott av.

Nu är det sen ”bara” att hitta ett jobb där jag inte behöver ge så mycket av mig själv. Ett administrativt jobb hade varit helt perfekt nu. Dels för att jag tycker om att jobba administrativt men också för att jag behöver ha ett jobb som jag kan lämna när jag går hem. Jag behöver även få dagtid så jag får tid över till annat. Till familjen, till att återhämta mig. Jag ska även planera in tomma dagar. Dagar där inget planerat får komma in utan bara sådant som faller på. Detta för att jag inte ska hamna i detta igen.

I övrigt har jag hittat en artist Kajsa Grytt. Hon har framför allt gjort en platta som heter Brott & straff, där kvinnliga fångar i Sverige fått skriva texterna. Jag har lyssnat på nedanstående om och om igen. Den fastnade i mitt hjärta.

Vad har jag gjort för att känna denna smärta
är det ett straff för någonting jag gjort
var finns bitarna av mitt krossade hjärta
jag står och trampar vid himmelens port
vad har jag gjort för att känna denna kärlek
till henne som inte ens gav mig en blick
varför känns sorgen jag bär så fördjävlig
jag bad till Gud för en mor jag aldrig fick

Du har inte gjort något fel
men jag förstår att det känns så
du har inte fått vad du behöver
det är din längtan som bränns så
hon vet vad hon har gjort
och hon har läst det här brevet
hon tar sitt straff därinne
men du måste välja livet

Vad har jag gjort för att må som jag mår
är en förlorare i kärlekens spel ingen är 
där för att torka min tår vad jag än gör 
blir allt bara fel kärleken jag kände för 
henne var en lek vem ska ge mig tröst 
och torka mina tårar vad har jag gjort 
för att förtjäna detta svek 
varför bär min mor en kärlek till nålar 

Du har inte gjort något fel men jag förstår att det 
känns så du har inte fått vad du behöver det är din 
längtan som bränns så hon vet vad hon har gjort och 
hon har läst det här brevet hon tar sitt straff 
därinne men du måste välja livet 

Är detta ett straff för ett tidigare liv 
eller fick jag på given blott dåliga kort 
är jag en syndare i Guds arkiv 
jag kan ej sluta undra vad är det jag har gjort 
vad är det jag har gjort vad är det jag har gjort 
vad är det jag har gjort 

Du har inte gjort något fel men jag förstår att det 
känns så du har inte fått vad du behöver det är din 
längtan som bränns så hon vet vad hon har gjort och 
hon har läst det här brevet hon tar 
sitt straff därinne men du måste välja livet 
Du måste välja livet