Sparad i Bilder, Trollbottom tycker till

Ett hjärta för varje hatbrott

Jag är så glad att jag får vara en del av detta. Det stärker mig, det stärker mitt liv, det stärker samhället.

Tillsammans!

6b1c1b6f-04fc-4980-8173-48e6faa5697fwallpaper

15bc5b87-dba2-49c5-80a6-c86a75502d49wallpaper

56b50e80-70ae-4853-9670-1480ecccaa73wallpaper

61f207d5-9db1-460e-a334-ab934686212cwallpaper

462e6875-e901-4ac3-8f03-2031e9308cf0wallpaper

986f8f42-0fe7-422e-af94-baa2e75d9c07wallpaper

5664a6c1-5851-42ad-972c-760aab7ae2ecwallpaper

62602e8d-66aa-42bf-897e-8c4a4d5d0110wallpaper

637078bf-f56b-4e93-9c3e-b2af7a5363b5wallpaper

e9eeea8e-518f-4b16-bfb9-f788d226ad8cwallpaper

Igår satte människor i Luleå upp 5000 hjärtan (eller fler blev det nog). Barn från förskolor, skolor, fritids, kyrkor har gjort hjärtan. Människor har gjort hjärtan hemma. Planken blev överfulla, lager på lager. Kärlek och respekt.

Alla har rätt till ett liv utan hatbrott

Sparad i Tro

Årsmötestider

Så är det åter tid på åter för årsmöten. Idag var det barn och ungdomsföreningen i kyrkan som hade årsmöte. Spännande, roligt och lagomt formellt. Roligt att se och höra de yngre (i detta fall mestadels bara en, men ändå) faktiskt uttrycka saker, ha åsikter på budget, visioner och annat. Härligt, den yngre generationen är de som ska ta över.

Jag själv har åter valts in i styrelsen. Har varit från styrelsearbetet i några år nu men kände att det skulle vara roligt igen. Jag tror det blir bra och jag ska göra allt i min makt för att inte ta över för mycket. Jag vet att jag har en tendens att prata sönder de andra. Ska bli roligt att få vara med och bygga upp ett visionsarbete.

I övrigt kommer jag även vara med i en grupp som ska jobba med dels de gamla stadgarna och sen de nya samt det nya namnet som måste beslutas om som senast vid nästa årsmöte. Även det ska bli spännande. Mitt mål kommer att vara att bli expert på stadgar efter det här.

Idag startade även barngympan. Även om tvillingbarnen var uppe i varv och hade svårt att lyssna så gick det bra. Tiden rann iväg och barnen verkade ha roligt. Ska bli spännande att se nu om alla som anmält sig kommer och om vi kan få till en stabil grupp. Efter sommaren planeras att starta en grupp för ytterligare yngre barn. Jag hoppas att även den kan fyllas på.

barngympa

Sparad i Tankar

En mardröm

Jag har under början av natten följt det som hänt i Norge men för att inte bli helt galen så valde jag att inte titta på nyheterna hela tiden. När jag så återvänder till nyheterna nu på morgonen får jag se de enorma siffrorna om minst 80 döda på Utöya. Det är alltså minst 80 ungdomar som mist sitt liv för att en galen människa bestämde sig för det. Tårarna rinner, det minsta jag ens försöker känna efter hur det skulle vara att mista sitt barn så slår alla mina känslor bakut. Det går inte att ta in, det är helt sanslöst.

Mina böner går till de anhöriga, till föräldrar som mist sina barn, till barn som mist sina syskon och föräldrar.

Mina böner går, även om de är svårare, också till mannen som begick terrordåden (dådet). Att han ska komma till insikt så att han där kan börja sin egen personliga resa till att förlåta sig för det han gjort.

Men mest går bönerna till de som drabbats.

 

I övrigt förundras jag över hur folk har resonerat på twitter, facebook, tidningar osv. Det var en terrorist ända fram tills man fick reda på att det var en norrman. Då var det en galning. Jag lovar, det han gjort är terror och även om man inte är muslim kan man vara terrorist. På sitt sätt var det väl bra att det inte var en muslim så att hatet inte hade fått mer grogrund. Hat löser ingenting, hat är det som skapar detta som just skett.

Sparad i Tankar, Tro, Uppfostran

Tårar i ögonen

En vän på facebook länkade till ett blogginlägg om världens modigaste femtonåring och nyfiken som jag är var jag tvungen att läsa. Det är jag glad över att jag gjorde.

Edgar 15 år får inte längre vara med i lovsångsteamet i sin pingstförsamling då han bar klänning. De bryr sig nämligen om de rådande normer och mode. Edgar lämnar inte kyrkan för det, som många skulle ha gjort, utan säger att ja, men då får jag förändra. Härligt! Kyrkan behöver fler som honom, fler med öppet sinne, fler som kan se att samhället, världen förändras och att kyrkan istället för att bromsa borde stå längst fram.

Att förändra kyrkans värld är inte lätt. Det finns många som stretar emot och är rädda för förändring och för ”världen utanför” eller som de så fint säger den sekulariserade världen. Denna rädsla som jag aldrig riktigt begriper. De pratar som om vi levde i flera olika världar. Går man till kyrkan går man in genom en dörr och kommer in i en värld, när du går hem öppnar du en dörr och då kommer du till en mycket läskig värld.

Det verkar även vara rätt vanligt att man inte har vänner utanför kyrkan, varför? Vad är det man är rädd för? Visst kan det vara skönt att ha vänner man kan bolla tankar och tro med men det gör jag med mina vänner utanför kyrkan, faktiskt mer än med de inom.

Så hur kommer det sig att kyrkan blir rädd för en kille med klänning? Förvisso är man rädd för homosexualitet med. Ja, visst inte alla men en hel del om nu inte till och med majoriteten. Och visst, de skulle inte säga rädda men jag säger det. För det handlar om okunskap och fördomar. Rädsla för det främmande.

Att förändra är som att stånga huvudet i en vägg. Till slut blir det en spricka och helt plötsligt kan väggen spricka upp mer och falla ihop. Det tar tid, det tar kraft, det krävs mod och engagemang.

Det är lättare att följa med fiskarna i strömmen än att gå emot den

Jag blev hur som helst så glad när jag läste om Edgar att jag fick tårar i ögonen. Fler som han behövs.