Sparad i Hälsa, Tankar, Viktresan

Att hitta sig själv 

Ja, här är det inte livat. Det beror på att mitt liv är livat. Att ha psykisk ohälsa, utmattning och svår pmds är visst inte helt enkelt. Har börjat lyssna på pms-podden. Så förbaskat bra. Så mycket som känns igen. Jag ska börja logga min cykel igen och se om vissa saker hänger ihop. Jag är på gång att faktiskt, på riktigt, ta hand om mig själv. Min kropp, mitt inre. Jag är viktig och värd att tas omhand. För att göra det ska menscykeln loggas. Som det är nu dyker den upp när den vill och pms:en med. Om jag är förberedd kanske det går lättare att hantera. 

Likaså vill jag bli vän med min kropp. Därför har jag gett mig själv en kickstart på ett gym. Vi är en grupp som träffas en gång i veckan för peppning och träning. Där emellan får vi träna själva och det gör jag. 

Jag försöker även äta, något jag tycker är väldigt svårt. Så jag kämpar på. Ett mål i taget varje dag, varje mål. Jag märker skillnad i kroppen när jag lyckats äta. Det är trots allt stora fördelar med det. Jag försöker lära mig att känna smak och struktur. 

Just nu är mycket som att lära sig på nytt. Som att lära sig gå igen. Jag håller på att lära känna mig själv. Och jag försöker tycka om den jag lär känna. Ett sätt att tycka om mig själv mer är att få färg på kroppen. Så idag fick jag lite mer färg och några busungar på armen 

Sparad i Viktresan

Nya mått

Kom på att det var länge sen jag mätte mig ordentligt. Sagt och gjort, kläderna av. Jag gissade innan att vissa mått nog skulle blivit större, så som armarna då jag styrketränar och har byggt muskler sen jag mätte mig sist.

Så dagens mått blev följande

Lår 53 (Lite svårt att veta vart jag mätte sist exakt och mitt häng från låren har som blivit större men minskning ändå, jag är nöjd)
Midja 87 (mer än jag trodde)
Byst 98,5 (Här räknade jag inte med någon minskning alls så helt okej)
Överarm 34,5 (muskel)

För cirka ett år sedan (14/3-13):
Lår 59 (minus 11)
Midja 94 (minus 14, men som jag påpekat tidigare, det är mer, jag har inte första måttet)
Byst 100 (minus 19)
Överarm 32,5 (minus 7,5)

 

Jag måste säga att jag är glatt överraskad. På sistone har det känts som att jag blivit tjockare men det har jag alltså inte. Inte i omkrets räknat. Vikten har ökat men så tränar jag hyfsat hårt och har så gjort nu i snart ett år. Ännu hårdare blev det sen jag flyttade till Luleå. Nu önskar jag bara att läkarna kunde lyssna på mig så jag fick ta bort all överskott av huden.

Sparad i Hälsa, Tankar

Träning, för dig eller för samhället

Förra veckan skrev jag en tenta i sociologi. En av frågorna handlade om detta med hälsa och träning. Att det idag skrivs i bloggar, tidningar, tv och framför allt på socialt media om hur folk tränar. Det handlar om att träna hårt och rätt för att ha bra hälsa. Alla kan träna, sägs det i alla fall.

Jag vet hur svårt det är att träna när livet är upp och ner. När sjukdomar på sjukdomar kommer, när ekonomin är så dålig att den mesta energin går till att tänka ut lösningar för att få ihop varje månad. Att komma igång är det absolut svåraste, när man sen kommit igång gäller det att orka ta sig igenom de där svackorna som kommer. För de kommer. Dom gångerna är det bra om man egentligen bara tar sig iväg och kör ett minipass. Spelar ingen roll om det bara är en kvart, tjugo minuters träning. Det handlar främst dom gångerna att ta sig över tröskeln. Att ha en vän som hjälper till att dra, inte att den ena ska dra bara utan att båda drar varandra.

Att ha god hälsa handlar inte bara om träning. Det handlar om så mycket mer. Det handlar väldigt mycket om vilken socioekonomisk situation du har. Hur ekonomin är, hur arbetssituationen är, hur det sociala umgänget ser ut osv. Det är mycket som påverkar hälsa.

Hur som helst, jag skriver ibland om min träning. Jag älskar att träna, förutom ibland. Det gäller att hitta den träningsform som man tycker är rolig och som eggar en att fortsätta. Min är styrketräning. Jag försöker köra lite kondition också men tyvärr är det verkligen något jag tycker är galet tråkigt. Därför är min uppvärmning också den konditionsträning jag kör. Resten är styrka. Jag vill få fina tydliga muskler. Men framför allt vill jag må bra och känna mig stark.

Att ha långsiktiga mål är bra men också kortsiktiga. Jag tyckte dessa var svåra att sätta. Jag har några men har insett att jag borde ha fler delmål än vad jag har. Framför allt med tanke på att jag nog inte har några tydliga delmål nu.

Mina långsiktiga mål är

1. Ta halva min vikt i bänkpress

2. Ta hela min vikt i benpress

3. Vifta på brösten som rövaren i slutet på filmen (se länk) http://youtu.be/q4TLVOs1XcI

Nu försöker jag träna minst tre gånger i veckan men som mest fyra gånger. Detta för att kroppen ska hinna vila också. Träningen är inget jag gör för någon annan än mig själv. Den tid jag tar för träningen, den tiden är för mig, för min egen skull. Jag inser dock att jag självfallet blir påverkad av samhället och dess syn på hälsa och träning. Men jag försöker hela tiden påminna mig, träningen är för mig och inte för någon annan.
Dessutom hoppas jag på att min träning gör att jag kommer klara mig bättre när jag blir ännu äldre. Vi har till exempel parkinson i släkten. Får jag det så klarar man sig oftast mycket bättre om man tränar.

Jag kommer nog tänka mig ännu mer för innan jag outar min träning. Jag vill inte att det ska vara en grej som samhället eller allmänheten styr. Det ska jag styra. Däremot kommer jag skriva om den, både här och i sociala medier, eftersom träningen hör till min vardag. Den är viktig för mig.

Mina tips för dig som vill komma igång med någon träning.

1. Vad för rörelse/träning tycker du är roligt? 

2. Gör det du tycker är roligt, inte det som andra tycker du ska göra. 

3. Fundera ut vad du har råd med. Har du inte råd med det som du tycker är roligast, finns det något som är näst roligast som du har råd med. En del saker kan man träna utan att det kostar

4. Har du en vän som också vill träna samma som dig? Sätt igång tillsammans

5. Bestäm vecka för vecka vilka dagar ni ska träna

6. Träna lagom länge varje pass

7. Träna inte för många pass i veckan. Bättre att öka istället för att köra slut på sig direkt

8. När det känns hopplöst tungt att ta sig iväg, ta dig iväg och kör bara ett kort pass. 

9. Sätt upp mål, realistiska mål med din träning

10. För träningsdagbok

Det viktigaste är 

HA KUL 

MÅ GOTT

TRÄNING ÄR FÖR DIN EGEN SKULL

TIDEN DU LÄGGER PÅ TRÄNING, DET ÄR DIN TID FÖR DIG

Sparad i Tankar

Igår för några veckor sedan

Lite så känns det. Trodde allvarligt att mitt senaste inlägg var gjort bara härom dagen. Men ser ju nu att det var i början på augusti och nu är det ändå närmare slutet av månaden. Tiden går fort, vansinnigt fort.

Alldeles nyss flyttade jag till denna stad, jag började jobba och jag har trivts vansinnigt bra på stället. Därför känns det nu vemodigt att jag bara har fyra pass kvar innan mitt schema tar slut. Kanske kanske finns en liten gnutta chans att få en liten rad där. Det vore hur bra som helst. Annars, om jag inte får det, så har jag i alla fall fått springvikariejobb inom barnomsorgen. De skriker visst efter folk så jag kommer nog få jobba.

I början på månaden fixade jag även ett gymkort. Så nu har jag äntligen kommit igång med träningen igen. Bästa fina Erik följer med, vi drar varandra. Så tre till fyra gånger i veckan, oftast sent sent på kvällen, åker vi ner och tränar. Otroligt skönt att få pumpa slut på kroppen och samtidigt känna att man blir starkare och starkare. Hade det inte varit för en viss trist förkylning som landat i min kropp hade jag varit nere på gymmet nu. Som min kropp suktar efter att få åka dit ner, samtidigt som kroppen säger ”SJUUUUK” och bara vill ligga ner. Hjärnan vill också bara ligga ner och skriker ”TYCK SYND OM MIG”

Jag har en förhoppning om att lägenheten snart ska bli hyfsat redo för en visning. Då blir det att ladda upp kameran och ta några bilder så ni får se vårt nya fina hem.

Och nu, när jag skriver bilder kom jag på. Vi var på bröllop förra helgen. Fina vänner gifte sig och min karl var bröllopsfotograf. Eftersom jag själv också är hyfsat bra på att fotografera så var jag med, dels för att jag har ett litet annat seende än min karl och för att hjälpa till rent praktiskt. Men jag fotograferade massor. Fick flera riktigt bra bilder vilket ju känns fantastiskt roligt. Kanske får jag visa några här vid senare tillfälle. Måste kolla med vännerna först (såklart).

I övrigt har sonen två lösa tänder, en som nog faller av vilken dag som helst och en annan som nog inte är många dagar bort den heller. Spännande säger mamman och försöker ivrigt berätta om tandfen. Men den finns inte säger han. Jag vet att hen finns, för hur skulle annars pengarna komma ner i glaset?!

tandfe

 

Se bara, hur skulle tandfen inte kunna finnas?!

zträningLiten blivit ännu större. Dock inte så stor att han får följa med på mitt nya gym. Numera är träningen min egna tid.

Sparad i Hälsa

Endorfinjakt

I några dagar har jag haft en kamp med mig själv. Destruktiva tankar tog över min hjärna, min kropp. Jag kände ett behov av att straffa mig. Varför visste jag inte. Jag ville känna smärta men inte smärta genom att skära mig eller något sånt. Det skulle jag inte klara av med tanke på min smärträdsla. Låter väl kanske knäppt att då vilja känna smärta. Men det är en annan smärta. Jag kände behovet att få träna tills det gjorde ont i musklerna. Jag ville köra slut på mig så att det gjorde riktigt ont. Så kom jag på att det jag egentligen sökte var endorfiner. Min kropp skriker efter endorfiner. Självklart vill jag ha endorfiner, när kroppen har en depression och är utmattad behöver den endorfiner. Därför ville kroppen känna smärta eftersom kroppen skapar endorfiner när den känner smärta.

Endorfin anses ofta vara kroppens eget morfin, av den anledningen att ämnena, precis som morfin, heroin och andra opiater, binder till så kallade mu-receptorer. (wikipedia.se)

Endorfiner

Min kropp skriker alltså efter sitt eget morfin. Min kropp behöver sitt uppåttjack. Rätt enkelt, rätt självklart. Jag är utmattad, har en utmattningssyndrom. Det är som att kroppen har en enda stor depression. Alltså inte bara själen utan hela kroppen. Vid depression behöver kroppen endorfiner. Så mer av kroppens eget ”knark” men på utifrån en positiv syn.

happy_pills