Sparad i Tankar, Tro

Med Gud finns inget helvete… Eller?

Jag är uppvuxen med tro i familjen, kristen tro. Vi gick till missionskyrkan på gudstjänster och mina föräldrar var aktiva scouter. Livet var gott för det är det inom kyrkan. Eller så är det inte så. Allt för många gånger har jag sett, hört och mött människor som far väldigt illa i livet och som tror att de är skyldiga till eländet, att Gud straffar dom för något de gjort. Gud straffar inte!

Själv var jag tyst om saker som skedde i mitt liv eftersom det fanns de som då skulle anse att jag inte var nog kristen, eller nog god, att jag var djävulens anhang, att jag straffades av Gud. Jag fick höra det flera gånger.

Gud straffar inte!

Även när livet varit ett rent helvete så har Gud varit med mig. Det är inte Gud som vill mig ont. Gud straffar mig inte för de fel jag gör, Gud följer mig, lyfter mig och älskar mig. Som människa är vi inte Gud, vi är inte fullkomliga. Vi gör fel, vi säger fel, det blir fel. Det är så det är. Vi kan rätta till vissa saker, vi kan förändra. Men vi kan aldrig bli Gud, vi kan bara bli en del av Guds skapelse och göra så gott vi kan. Vi kan säga förlåt när det blir fel.

När jag möter nya människor som får höra att jag är troende, får de en uppfattning om att livet då har varit som en dans. För så är det när en tror på Gud. Gud är med och därför kan inget ont hända. Så är det inte. Och det är dags att lyfta att även om Gud är med människor, så händer eländen. Allt från sjukdomar, övergrepp, missbruk, mobbning, dödsfall, olyckor osv. Människor med tro är inte skyddade från det som livet har att erbjuda. Livet kan givetvis erbjuda massor med gott också.

Jag kan glädjas med människor som funnit sin trygghet i sin tro (eller vad de nu funnit den i), som med hjälp av sin trygghet kan lämna det som sårat. Jag blir däremot rädd när människor totalt slukas upp av att nu kommer allt bli bra. Livet kommer aldrig mer bli ett helvete.

Mitt liv har som sagt innehållit en hel del helveten. Och det är inte Gud som utsatt mig för detta. Det är människor.

Det var inte Gud som mobbade
Det var inte Gud som trakasserade
Det var inte Gud som våldtog
Det var inte Gud som drack
Det var inte Gud som slog
Det var inte Gud som utnyttjade
Det var inte Gud som sparkade

Däremot var Gud med mig, varje dag. Gud älskade mig, hela mig. Det var ingen större tröst just då, när en var i helvetet. Det är en tröst idag.

Gud straffar inte!

Sparad i Inga rasister på våra gator, Politik, Trollbottom tycker till

Antifascism är inte alltid självförsvar

Parollen antifascism är alltid självförsvar skrämmer mig. Den skrämmer mig på så vis att den verkar användas för att försvara våld. Våld är aldrig okej, oavsett om det används av nazister, antifascister, huliganer eller vem det nu må vara. Våld och självförsvar ser inte jag som samma sak. Självklart kan självförsvar innebära ett visst våld men det går vid en gräns och det är att självförsvaret aldrig använder sig av mer våld än att jag som försvarar mig kan hinna undan. Jag får värja mig från slag, sparkar och knivar men aldrig själv använda mig av dödligt våld, aldrig av våld som skadar i onödan.

Blir jag attackerad handlar mitt självförsvar att ta mig därifrån. Det är alltså att skydda mig så att jag kan ta mig därifrån.

Det skrämmer mig att det finns en rörelse som växer starkt som anser att enbart att vara antifascist innebär att en får bruka våld mot fascister, dödligt våld. Sen när förändrar vi världen med samma metoder som fascisterna använder sig av? Nej, vi måste gå ut och visa på annat. Står vi samman får inte fascisterna samma makt över oss, del lyckas inte splittra oss. Det handlar om att visa upp att vi står här tillsammans. Vi tycker inte lika om allt, vi är inte lika men vi är enade i att människor har lika värde, att alla har rätt till trygghet, att antifascism inte hör hemma i vårt demokratiska samhälle. Där är vi enade och där vinner vi mark. Genom kärlek, solidaritet, ödmjukhet och demokrati vinner vi mot hatet som fascisterna sprider.

Så nej, jag ställer mig inte bakom parollen antifascism är alltid självförsvar. Det är inte alltid självförsvar, det är att stå upp för sina åsikter utan att använda våld. Att försvara sitt våld med antifascism är att kasta sten på den antifascistiska rörelsen. Det ger olja i maskineriet för fascisterna som då få med sig att antifascister är våldsverkande vänsteraktivister.

Möjligen är jag en av få antifascister som faktiskt tycker det är helt rätt att en antifascist som brukat dödligt våld mot en annan, även om denne är nazist, får fängelsestraff. Men jag tycker det är rätt. Brukar du dödligt våld, ja då får du också vara beredd att ta ditt straff.

Jag är helt övertygad om att ska vi förändra något så måste vi göra det med metoder som fascisterna själva inte använder. Som antifascist ska vi inte använda oss av våld, hat och hot. Vi ska visa på mångfald, tillsammansskap, kärlek och fred.

kärlek