Sparad i Arbete, HBTQ, Trollbottom tycker till

En volontär på Stockholm Pride

Tror att detta året var mitt femte år. Vet faktiskt inte längre mer än att det blivit som en drog. Jag måste tillbaka, jag måste dit för att överleva.

Jag för min del är volontär för säkerheten. Det låter kanske farligt men det är det inte. Snarare är det väldigt roligt. Det är vi som sköter alla entréer och grindar. Det är vi som ser till att alla som kommer in är på rätt ställe. Vi går inte in i något bråk och vi går inte in i något som kan vara hotfullt, det har vi väktare och poliser till. Det är vi på säkerhet som är de som möter besökarna först. Som hälsar välkomna, känner så att banden sitter där de ska, kollar väskor och hänvisar till rätt ställe. Vi har vissa ställen där det är fartfyllt hela tiden och andra som är väldigt lugna. Det finns alltså ställen för alla olika slags personer.

Det bästa med att vara volontär på Stockholm Pride är att få vara del i en stor kärleksfull organisation som arbetar för att sprida kunskap. Jag älskar att få vara en del av den delen som hjälper till att se till att alla som kommer kan känna sig trygga. Som volontär får jag så otroligt mycket kärlek från alla runt omkring. Jag har fått så  många nya vänner, jag får så mycket kärlek. Jag får växa i min roll och jag har möjlighet, om jag vill, att få mer ansvar.

Att vara volontär på pride kan vara ett smart sätt om en inte har råd att köpa veckobiljetten. Du får veckobiljett om du arbetar ett visst antal pass och du kan då gå iväg och hänga på både pride house och pride park när du är ledig.

Nästa år är det dags för Stockholm att vara värd för Europride, det kommer bli stort, det kommer bli mäktigt, det kommer bli häftigt.

Det finns bara ett val, kom dit och var volontär. Var volontär med mig på säkerhet. Vi behöver dig!

Sparad i Arbete, Hälsa, HBTQ, Politik, Sexualitet, Tankar

Post Pride Depression 

Så var årets stora kärleksfest över, Stockholm pride. Det årliga återkommande, där en sliter som en tok och samtidigt har så roligt. Jag brukar säga att det är värt smärtan. För ont gör det i hela kroppen, huvudet och ögonen går i kors efter veckans volontärande. Det blir många timmar per dygn och springer gör man, hit och dit. Alla glada människor, all kärlek, alla kramar, all glädje gör det så värt. Så kommer man hem och verkligheten kommer farandes som en tung blöt vägg. 

Väl hemma efter en mardrömsresa hem kom vardagen som en käftsmäll. Fast vanlig vardag är det ju inte egentligen. Inom några månader flyttar vi till hus. Huset håller vi på att renovera, samtidigt som lägenheten ska hållas i något slags skick. Folk som kommer och tittar på den. Tvätt som ska tvättas efter två veckors resande. På det ska jag försöka få anställning, fixa sjukskrivning, börja behandling och fortsätta det jobb jag redan påbörjat med min psykolog. 

Politiken börjar igen nu efter sommaruppehållet och det är dags att åka runt och utbilda föreningarna samt själv hinna få lite pepp och nya idéer. 

Ibland känns det som att hela livet är för mycket, men oftast bara efter jag sovit för dåligt under natten. För sömn är det viktigaste för att dagen ska bli bra. Tyvärr fungerar sömnen väldigt dåligt. Och dessa trötta dagar är ångesten alltid nära. Jag får svälja bort den hela tiden. 

Samtidigt ser framtiden bättre ut. Med lön, med hus vilket ger oss mindre utgifter i månaden. Med behandling som förhoppningsvis kommer hjälpa mig att kunna hålla fötterna på marken. 

Sparad i Sexualitet, Tankar

Pride

Stockholm Pride har varit i farten i veckan och det har varit stora diskussioner om detta då det varit stora förändringar i år. Dels har festivalen förflyttats och dels är den helt gratis och öppen för vem som helst. Kritiska röster har kommit om att den frizon som pride park varit inte alls fungerat i år. Bråk, nedlåtande kommentarer och annat har varit mer förekommande och många inom hbt har tyckt att det varit för många heterosexuella.

Min karl har skrivit ett bra inlägg och fått två gästinlägg som är mycket värda att läsa  (läs här och här). Även jag lägger mig i denna fråga då jag rört/rör mig mycket i hbt-världen. Jag har varit på Stockholm pride flera år dock nu med uppehåll för några år.

Jag har läst debattinläggen som kommit från folk och svar som kommit från de som arrangerar Stockholm pride. Tanken med att lägga pride park inne i centrala stan och gratis var för att göra festivalen mer öppen, att visa att det inte är en värld heterosexuella inte är välkomna i och att plånbokens storlek inte ska påverka om man kan delta eller inte. Fina tankar men det fungerar uppenbarligen inte.

Själv tycker jag faktiskt inte att Stockholm pride har varit så dyrt, detta trots att vi har en skitdålig ekonomi. Men att betala 800 kronor för hela veckan med inträde till allt som sker runt om på stan är inte dyrt. Kolla vad andra festivaler kostar, eller vad det kostar att åka på en konsert. Man får väldigt mycket för pengarna.

Att ha pride park centralt, ja okej men kanske inte. Jag har full förståelse för att man vill ha själva pride park som en frizon och jag förstår ändå inte riktigt syftet med att ha just pride park centralt och helt gratis. Om man vill nå ut till fler, ha mer öppet så öppna upp de arrangemang som sker runt om istället men låt pride park vara inhägnat och en frizon för de som faktiskt vill vara där. Det är trots allt många fler hetrosar med mig som är och tycker det är värt att betala för att få komma in. Det blir blandad sexualitet ändå.

Vill man ha mer öppet och visa mer öppenhet så fixa vissa arrangemang på Kungsan då istället för att förlägga allt där. Det finns många mellanvägar att gå som man inte tagit till vara på.

Låt det kosta som det kostat men ha till exempel halva priset för de som är medlemmar i RFSL eller något liknande. Det finns många lösningar på kostnaden som man inte verkar tänkt på. Var inte rädd för att det kostar, det håller bara de värsta rötäggen borta.

Jag hoppas att man gör ändringar till nästa år, att man låter festivalen få vara den frizon som den varit men att man istället ordnar så att andra arrangemang blir mer lättillgängliga och öppna. Varför inte fixa en debatt och någon konsert på Kungsan sådär en gång om dagen eller mer. Men låt huvudgrejerna vara förlagt till pride park.

Jag har här hemma funderat på hur det går för polisen att hålla koll på människor som vill andra illa nu när det ligger på Kungsan och när det är öppet. Det måste vara mycket svårare. Förut när det legat i Tanto så har polisen ändå haft mer koll, det är lättare att se vilka som kommer och man behöver inte få in dom på området. För det finns trots att rötägg som kommer för att misshandla, hota, vara nedlåtande osv. Det finns de som visar på total intolerans. Man får inte bort denna intolerans med total öppenhet, tyvärr.

Så jag uppmanar er som arrangerar att lyssna på de kritiska rösterna och ta vara på att få festivalens huvudområde som en frizon för de som behöver frizonen. Öppna upp det som händer utanför och var inte rädd för att det kostar.