Sparad i Feminism, Okategoriserade, Sexualitet, Trollbottom tycker till, Uppfostran

Kränkta män

Det pågår fortfarande stora diskussioner kring huruvida det handlar om etnicitet eller inte kring mäns övergrepp mot kvinnor. Framförallt är det vita män som anser sig kränkta om de över huvud taget förknippas med en grupp som begår övergrepp.
Jag menar att det är de kränkta männen som är bland de farligaste. De har ingen självinsikt, de ser inte vad de själva gör eller förmedlar, de tar inget ansvar för sig eller vad andra (vita) män gör. De är bland de farligaste. Män som kan se att de hör till en grupp som faktiskt överlag har en syn på kvinnor som är fel.

Jag hävdar bestämt att den enda gemensamma nämnaren kring sexualbrott är män. Det säger givetvis inget om att alla män skulle begå sexualbrott. Det säger inget om att alla män skulle trakassera kvinnor eller har taskig kvinnosyn. Det enda det säger är att den enda gemensamma nämnaren kring alla sexualbrott är att det i klar majoritet är män. Det är män med olika etniska bakgrunder, det är män från olika kulturer. Det är män med taskig kvinnosyn och enligt den statistik som finns är det en minoritet av männen. Detta tar dock inte bort att den enda gemensamma nämnaren är just män.

När en säger detta så får en allt som oftast höra att det är bara vänsterfeminister som påstår detta. Det är naivt, det är kränkande mot alla dessa män som inte begår övergrepp. Men nej, det är kvinnor som säger detta, det är inte naivt, det är många kvinnors vardag och de som har rätten att känna sig kränkta är de kvinnor som dagligen blir utsatta för övergrepp. Om du som man blir kränkt av att jag som kvinna säger att den enda gemensamma nämnaren är män, då kan det vara dags att fundera på varför du blir kränkt. Är det för att du inte vill förknippas med övergreppen? Ja, då är det dags att fundera på hur samhället är uppbyggt. På hur samhällssynen på kvinnor är. Det är dags att bli feminist och jobba för det. För feminismen jobbar inte bara för att kvinnor ska få det bättre, utan att män också ska få det bättre. Inte bättre så som att män ska få mer status, få mer fördelar gentemot kvinnor. Utan där synen är att vi är alla människor på lika grunder. Där vi har samma värde.

När män säger till mig att svenska män inte begår sexualbrott eftersom de har en annan kvinnosyn, då säger dessa män till mig och andra kvinnor med liknande erfarenheter, att de övergrepp som svenska män begått mot mig, inte har hänt. De säger till mig att jag hittar på. Det är den indirekta kommentaren som fälls. Därför blir jag otroligt ledsen när sådant sägs. Det är att blunda. Problemet med övergrepp finns överallt, i alla kulturer, i alla länder. För en får inte glömma att i vårt land finns det olika kulturer inom den ”svenska” kulturen. Det finns många platser i vårt land där hela samhällen har taskig kvinnosyn. Det finns män som är uppfostrade med taskig kvinnosyn. De finns här, det händer här, det är ett problem här.

Blunda inte för problemet. Förstå vad det är kvinnor säger. De säger att det har inte med etnicitet att göra, det har med kultur och kvinnosyn att göra. Därför går det inte att säga något annat än att den enda gemensamma nämnaren är män. Gör inte debatten om sexuella övergrepp mot kvinnor till en debatt om rasism. Det är att frånta kvinnor sina upplevelser. För de blev inte offer för en etnicitet, de blev offer för mäns kultur och kvinnosyn.

kränktman

Sparad i Feminism, Genus, HBTQ, Politik, Sexualitet, Tankar, Trollbottom tycker till

Feministiskt forum en trasig mix

I veckan som var fick jag äran att besöka Nordiskt Kvinnorforum. Jag såg fram emot det och det kändes ärofyllt att få åka dit. Jag kom dit, jag var på olika seminarier och jag lärde mig en hel del. Jag lärde mig vad jag kan säga till skolan när de inte tar på allvar att sonen inte tar på sig vissa kläder till skolan då han blir retad. Jag har lärt mig vart jag kan skicka de unga flickor som jag möter som blir sexuellt utnyttjade, ett ställe där de blir trodda.

Jag har fått energi och jag har känt gemenskap.

Men så kommer vi då till det som inte var lika bra. Samma dag jag kom dit noterade jag snabbt att toaletterna var könade. Okej tänkte jag, här har man missat något. Efter första seminariet funderade jag på varför ingen rasifierad hade varit med då det hade gjort det hela mycket starkare. Nu var det vita som berättade om. Jag har hört det förut. Jag följde med på en dramaföreställning som handlade om alkoholkonsumtionen. Föreställningen la skulden på tjejerna om de blev sexuellt utnyttjade när de var fulla, de var ju ändå klädda med djupa urringningar. Likaså användes det nationalitet som ”balkankillarna” fastän det var helt ointressant med nationalitet. Istället fördjupades bara synen om att det är ”invandrarkillarna” som är halvkriminella, som utnyttjar sexuellt. När en tjej påpekade detta fick hon höra att det var ointressant i sammanhanget, och dramatikern själv (som skrivit texten) menade att det var ett drama och kunde man inte skriva om det här på detta sätt, ja då gick det ju snart inte skriva om något. Precis samma retorik som SD använder. Sen har jag totalt ingen förståelse alls för varför man ska använda skuld och skam för att förändra. Det är inte skulden och skammen som fick mig att sluta dricka och den skulle aldrig ha fått mig att sluta heller.

Forumet i sig var dyrt. Både för de som ställde ut men också för de som talade. Jag hade inte fattat innan att de som talade, eller då ville tala fick betala för det. Låter ju fruktansvärt märkligt. På så vis stängs många föreninar och organisationer som gör ett fantastiskt arbete ute. För en liten förening/organisation har inte tiotusentals kronor att lägga på några dagar. De har viktigare arbete att lägga pengarna på. Den höga kostnaden uteslöt alltså en stor mängd föreningar/organisationer och människor. Det var inte för vem som helst. Jag som kommer från arbetarklassen hade aldrig haft råd med ett sådant här forum om jag inte haft en större organisation bakom mig och som ville att jag skulle åka.

Något som jag dessutom hade missat, programmet var ofattbart stort och jag har inte haft möjlighet att lusläsa allt, var att man bjudit in talare som uttalat sig transfobiskt. Dessutom har man bjudit in Norges jämställdhetsminister för att tala på avslutningen. En minister som företräder nordens största rasistiska parti. En kvinna som uttalat sig kvinnofientligt, hbt-fientligt, rasistiskt etc. Det spelar ingen roll att hon är jämställdhetsminister. En sådan gång går man förbi den positionen och bjuder in en annan person som inte står för sådana åsikter.

Men det som slagit mig mest efter de här dagarna, efter all kritik jag läst och håller med om, det är att det är så uppdelat. Sen när blev rörelserna något som inte gick hand i hand. Någon på ett av seminarierna jag var på sa att vi måste använda oss av varandra, fråga varandra, stötta varandra. Vi är olika föreningar/organisationer men vi måste sammarbeta. Och så ska det inte spela någon roll om den arbetar med sexuella övergrepp, feminism, antirasism, papperslösa, hbtq etc.

Kanske är jag naiv men jag har hela tiden tänk att alla dessa delar, feminism, antirasism och hbt-aktivism, hör ihop. Helt plötsligt känns det som att jag fick dela upp mig. Jag som aktivist, jag agerar inom alla dessa områden, det går inte att dela upp. För allt handlar om jämlikhet, jämställdhet, om mänskliga rättigheter. Att få vara den man är utan förtryck, utan att bli utsatt för förtryck.

Som sammanfattning. Forumet var bra, jag lärde mig en hel del, jag fick energi, jag kunde dela med mig av mina egna erfarenheter. Men det som inte var bra drar ner betyget ändå rejält. Det funkar inte att till ett feministiskt forum bjuda in transfober och rasister. Det fungerar inte att utesluta antirasism och hbt-frågor. Transpersoner har idag fruktansvärt tufft i samhället, det är en feministisk fråga, det går inte att utesluta.
Så känslan är lite grusad efter dagarna. Fantastiskt och samtidigt så gör det så ont i själen.

 

feminism

Sparad i Barn, Föräldraskap, Uppfostran

Rör, rör mig ej

Det verkar vara rätt vanligt att förskolor, sexårs och skolor använder sig av barnmassage för att lära barn att ta på varandra på ett mjukt och fint sätt. Jättebra tycker jag. Man lär barn att beröring kan vara gott och skönt. Barnen lär sig att beröra varandra på ett fint och mjukt sätt där det ska vara bra för den som blir berörd.

Vi försöker lära vår son god beröring, det vill säga mjuk beröring. Man slåss inte, nyps inte och man hoppar inte helst på andra utan man är mjuk och snäll i beröring.

Men så låg jag här en sömnlös natt och funderade. Lika viktigt som att lära barn god beröring är att lära barn att inte beröra. Att beröring enbart få ske om båda är med på det, om den som ska bli berörd vill bli det. Lika viktigt då man har massage är att lära att det är okej att säga nej och att andra måste respektera det. Att beröringen enbart får ske om det är okej. Vi kör stenhårt här hemma att ingen får ta varken på sonen eller oss såvida det inte är okej.

Det känns helt självklart att det är lika viktigt att lära god beröring som att lära icke beröring. Men jag har insett att det inte är så självklart. Därför tänker jag att det är otroligt viktigt om det togs in precis som massagen har plockats in i förskolor och skolor. Man måste lära barn att ha respekt för både sin egen kropp och för andras. Det är så otroligt viktigt. I flera år har jag mött unga människor, barn, som blir tafsade på. Tjejer som berättar hur killarna i skolan tar på dom fastän de egentligen inte vill. Tjejerna vittnar också om att de har slutat säga nej, det hjälper ändå inte och ingen vuxen reagerar. Jag reagerar. Det får inte vara såhär. Oavsett kön har vi rätt till våra egna kroppar och all beröring måste vara godkänd. Man får absolut inte ta på andra utan att det är okej. Och gör man det för att skämta, sånt händer ju, och det blir fel, då måste jag som gjorde fel kunna backa, be om ursäkt och förhoppningsvis lära mig av det.

Men förskola och skola måste börja lära ut icke beröring.

Det finns en blomma som heter ”rör mig ej”. Den drar ihop sig när man rör den. Blir den berörd för många gånger dör den. Den gillar inte beröring och visar genom att dra ihop sig att den inte vill bli berörd. Inte helt olikt människor.

Blir jag berörd för många gånger på sätt jag inte vill krymper jag som människa, jag drar ihop mig, för att skydda mig. Till slut finns stor risk att jag dör.

Så en uppmaning till dig som arbetar inom förskola, skola eller med barn på ett eller annat vis. Lär ut icke beröring precis som du lär ut god beröring. 

rörmigejBilden är googlad och hör hit
Jag äger den inte med andra ord