Sparad i Feminism, Politik, Tro, Trollbottom tycker till

Män borde förbjudas tycka till om kvinnors rätt

Har förstått att vissa tycker, inom vänsterpartiet, att hijab ska vara förbjudet, åtminstone införskaffa en åldersgräns. De menar att hijab är ett muslimskt problem och att det är tvång för kvinnor att ha hijab.

Jag blir så trött på dessa diskussioner. Det är så insnöat att det inte är klokt. Givetvis är det främst män som tycker dessutom. Om och om igen anser sig män ha rätten att bestämma hur en kvinna ska klä sig. För hijab är inte ett problem och framför allt inte utifrån religion.

Problemet är vårt patriarkata samhälle. Där män anser sig ha rätten att bestämma över kvinnors klädsel och varande. Jag menar att oavsett klädsel så är det fel om det är ett tvång, ett förtryck. Om en kvinna tvingas av andra att klä sig på ett visst sätt är det fel. Med andra ord handlar det om att flytta blicken från religion, eftersom det inte har med religion att göra. Och istället lyfta det till vad det är. Problemet är när saker blir till ett förtryck. Problemet är att män anser sig ha rätten att tycka om saker de inte har med att göra.

Det finns många kvinnor som flyr från sina länder och som kämpat för att få ta av sig sin huvudbonad. I Sverige finns samma kamp, om än tvärtom. Det pågår en kamp om att få rätten till att ha på sig sin huvudbonad utan spott och spe. Det är samma kamp i grund och botten. Det handlar om män som förtrycker, som tvingar, som har åsikter om saker de inte har med att göra. För hur en kvinna klär sig är helt och hållet upp till varje kvinna.

Det dessa män som vill förbjuda eller införa åldersgräns på hijab inte inser är att de själva då gör samma sak som de män som tvingar på hijab. De inför ett tvång, ett förtryck. Genom att förbjuda tvingas kvinnor som själva vill ha huvudbonad att ta av sig den. Sen glömmer de dessutom att det finns en hel del andra som också har huvudbonad utifrån sin religiösa övertygelse. Ska dessa också då förbjudas? Jag själv använder mig inte av huvudbonad men blir så extremt provocerad av åsikterna att det inte är långt ifrån att det åker på en. För även kristna kvinnor har huvudbonad, det är inget konstigt med det.

Men åter till problemet. Problemet är alltså inte hijabens varande eller icke varande utan männens förtryck och tvång kring dess varande eller icke varande. Åter igen handlar det om patriarkatets förtryck, åter igen handlar det om män som anser sig ha rätten att minska på kvinnors utrymme i samhället. Det är dags för män att vakna upp nu. För detta är extremt tröttsamt. Kanske är det snarare dags då att förbjuda män att  tycka till om hur kvinnor klär sig.

Sparad i Inga rasister på våra gator, Tankar, Trollbottom tycker till

Äntligen tillsammans

I så många år som jag har kämpat för människors rättigheter, men jag har varit i fel organisation. Jag har varit i kyrkan och kämpat där. Och det är klart, det har behövts eftersom kyrkan är en plats som inte tar mänskliga rättigheter på fullt allvar (en del men inte alla). Men jag har själv fart illa i kampen. Självklart har andra också fart illa av att rättigheterna inte tas på allvar.

Nu har jag gått ur kyrkan, bytt organisation. Dels är jag numera med i ett parti och driver partipolitik. Där kan jag påverka samhället på en helt annan nivå än jag tidigare varit med om. Det är klart, jag påverkar kanske inte supermycket men ändå, jag kan vara med och demokratiskt ta fram politik som lyfter människor och samhället.

Därefter har jag engagerat mig i Ett Luleå för Alla, som är en del av tillsammansskapet som är en paraplyorganisation (kan man säga) som startats av Expo. Det handlar om att alla ska kunna vara en del av samhället, det handlar om demokrati, det handlar om antirasism, antifascism. Det handlar om mänskliga rättigheter, om solidaritet, kärlek, vänskap och gemenskap. Det är tillsammans vi skapar ett samhälle som alla kan leva i, som alla kan vara en del av.

Det är så mycket av det som kyrkan inte tar fullt på allvar. För visst, kyrkan är bra på många sätt, och när jag säger kyrkan så hänvisar jag till det som var Missionskyrkan och som idag är Equmeniakyrkan. Kyrkan stödjer och har gott arbete i många länder och även här i Sverige. Men kyrkan fördömer, kyrkan stänger ute. Det är inte ovanligt att mötas av härskarteknik, det är inte vanligt att mötas med nedlåtande blickar, suckar.

Nej, jag är glad över att jag lämnade kyrkan. Jag är också otroligt glad över att ha funnit andra platser där jag känner mig oerhört hemma och välkommen. Där mitt engagemang uppmuntras och tackas för.

Äntligen är jag i en rörelse där mänskliga rättigheter tas på allvar, där sexuell läggning och/eller identitet spelar någon roll, där religiös tillhörighet inte spelar roll, där politisk tillhörighet inte spelar roll. Där människor går samman och skapar goda mötesplatser. Där människor går samman och säger NEJ till rasism, nazism och fascism. Så mycket av det som kyrkan borde jobba med, borde kunna vara starkare röster men där kyrkan fegar ur.

 

Tillsammans skapar vi en bättre värld

Sparad i Tro

Maktmissbruk inom kyrkan

Det är väl ingen hemlighet att det även inom kyrkorna i vårt land förekommer maktmissbruk, mobbning, härskartekniksanvändning etc. När jag talar om kyrkan talar jag främst om den kyrka jag själv tillhör.

Den är bra, annars hade jag inte stannat kvar. Men det finns saker som måste lyftas upp i ljuset. Saker som sker som verkligen inte är bra.

Efter mitt förra inlägg fick jag berättelser berättade för mig. Vittnesbörd om hur människor blir utfrysta, mobbade för att de är ”annorlunda”. Människor med psykiska sjukdomar, diagnoser, ”besvärliga” människor som utfryses, mobbade eller utmanövrerade med hjälp av härskarteknik. Förvisso är kyrkan uppbyggd på människor och människor gör misstag, gör fel. Däremot ställer jag höga krav på människor inom kyrkan, på hur de beter sig. Inom kyrkan bör man leva och bete sig så som man själv vill bli bemött. Precis som Jesus sa. Människor bör leva sitt liv så Jesuslikt som möjligt.

Att då mobba ut människor för att de är annorlunda, vågar säga obekväma saker, sexuell läggning/identitet är inte okej. Det är aldrig okej. Egentligen är det inte okej utanför kyrkan men det blir katastrof när kyrkorna utsätter människor för detta.

Jag själv är en stark människa och blev nyligen utmanövrerad när jag sökte en tjänst inom kyrkan, på ett väldigt fult sätt. Jag klarar det, jag hanterar det och jag ser till att det tas upp. Men även jag blir sårad, ledsen och kränkt.

Tänk er själva då människor som inte är lika starka, som inte orkar säga ifrån. Människor som redan är utsatta av diverse saker som bara behöver kyrkan som en trygg plats.

Jag får höra hur pastorer mobbar ut ”annorlunda” människor. Pastorer som ska ta hand om människor som kommer till våra kyrkor. Vart i pastorsutbildningen talar man om sådana här problem? Utbildas pastorer i hur härskarteknik fungerar? Läser de om mobbning?

Inom diakonutbildningen, som jag gått, läser man inte om sådana här saker. Det ingår om psykiska sjukdomar. Men inget om saker som kyrkan själv utsätter människor för. Kanske är det dags att det kommer in i utbildningarna. Det kan vara ett sätt att förebygga, att medvetandegöra.

Sen måste kyrkan, från ledningshåll utarbeta hur man hanterar sånt här, hur församlingar aktivt arbetar för att sådant här inte händer. Det kommer fortsätta hända men ju mer förebyggande man arbetar kanske man kan förhindra åtminstone några att bli utsatta för kyrkans stora svek.

Vad skulle Jesus göra? – En fråga alla som finns inom kyrkan borde ha med sig hela tiden i sitt liv, i allt som sker, i beslut, i bemötanden. 

Sparad i Tankar

Året som var

Ett år som varit långt men ändå inte. Har försökt komma på i huvudet vad som hänt.

I mitt huvud har året innehållit detta:

  • Magsäcksoperation
  • 31 års dag
  • Bamse, min älskade bästa goaste finaste hund dog
  • 6 års dag
  • 4 års dag
  • 30 års dag
  • Misslyckande med att bli klar med c-uppsats
  • Minst 30 kilo mindre
  • Mått riktigt bra
  • Mått riktigt dåligt
  • Körkortstillstånd

Ja, det är väl vad jag kommer ihåg såhär på rak arm. Men så går man igenom bloggen och jag inser att det har nog hänt lite mer än vad jag kommer ihåg. Små och stora saker.

Året som varit enligt bloggen:

  • Flytperiod
  • Prinsessa till son
  • 31 års dag
  • 25 års dag med kidnappning och överraskning på Leos
  • Operation
  • Bamse vår älskade belsebubb dog
  • Massa genus
  • Politik
  • Religion
  • ”Bråk” med kyrkan
  • 2 års kalas
  • Förkylningar
  • Resor
  • 6 års bröllopsdag
  • Barnbegravning
  • Loppis
  • Busplaneten
  • Tvätt, tvätt och åter tvätt
  • Uppgångar och nergångar
  • Rasistkommentarer
  • Mer pepp på jobbet

Ja, ungefär så har det väl sett ut. Även om jag nu kanske inte skrivit så mycket om jobbet men det går i alla fall bättre. Jag har fått göra sådant jag är bra på, är utbildad för och det har självklart peppat mig enormt och fått det att tycka det till och med är roligt.

Året har varit ett jobbigt år mestadels med många förkylningar, många nerdalar och energitappningar som jag inte riktigt kunnat återhämta helt och hållet. Som nu är jag totalt slut och går på ren envishet. Är extremt trött och har ingen ork att göra mer än det jag verkligen måste. All stress under året eller åren har verkligen satt sig nu ordentligt. Den där väggen känns inte så långt borta tyvärr men jag ska komma igen utan att krocka med den.

Jag har en underbar familj som stöttar. Både min man och son som står ut med mig och min grundfamilj som står ut med mig. Vi har det inte lätt men vi har det trots allt bra. Dock kan nästa år inte bli värre än året som varit. Nu låter det förvisso som att året enbart varit hemskt och det har det inte, andra år har varit långt mycket värre. Men jag ser fram emot ett nytt år och nya möjligheter, nya chanser.

Hoppas ni får en underbar nyårsafton. Jag kommer tillbringa min på jobbet och det kommer bli helt perfekt.

Gott nytt år

Sparad i Artiklar, Tankar, Tro

Svar på kommentarer… Typ

Får en hel hög härligt främlingsfientliga, islamofobiska, rasistiska kommentarer. Jag kan glatt meddela er att dessa kommer aldrig att godkännas. Kom med saklighet och respekt så blir kommentaren godkänd. För det behöver man absolut inte hålla med mig. Men rena påhopp på andra människor godkänner jag aldrig här.

Jag har läst en hel del om islam, antagligen mer än andra vanliga människor har. Jag har även samtalat med muslimer och nej, de är inte aggressiva, rasistiska etc. Jo, möjligen finns en dålig syn på homosexuella men kolla runt i samhället så möter du minst lika många icke muslimer som också har en taskig syn på homosexuella.

Det finns otroligt mycket fördomar och okunskap om islam som enbart verkar vara grundande från det extrema. De flesta muslimer är inte självmordsbombare, vill inte kriga, vill andras väl. Skulle man basera kristendomen från det extrema skulle den se likadan ut som islam eftersom det finns extremism även inom kristendom som alla andra religioner, kulturer och länder.

När man pratar om att bevara Sverige så funderar jag på vad man menar. Sverige är ett mångkulturellt land och har varit så extremt länge. Så vad är man ska bevara som inte blir bevarat av andra kulturer? Vill man ha ett samhälle som stagnerar för att man är för rädd för ny kultur, nya traditioner, ja då borde vi inte ta in ny teknik och utveckling heller då det kan hota vår kultur. Mycket vi har här i landet skulle få försvinna då ytterst lite ändå är helt och hållet svenskt. Det absoluta mesta är taget från andra länder.

Alla människor har lika värde men nä, det har aldrig visats i våra samhällen. Inte här, inte av kristendomen, inte av våra västerländska kulturer. Vi har haft slavar, sett och ser andra som mindre värda för att de har annan hudfärg, annan religion, annan kultur, annat språk, annat sätt att klä sig. Allt sådant vi inte känner igen förtrycks.

Men likt tusan har alla människor lika värde och jag fortsätter be för att det en dag också kommer vara en värdegrund som människor har i sitt bemötande till sina medmänniskor.

 

Alla är vi kött och blod

 

Detta är en fin fortsättning på artikeln från DN eftersom jag fått en hög kommentarer som inte kan godkännas