Sparad i Antirasism, Inga rasister på våra gator

Hej Karl

Hej Karl

Du har kommenterat på två av mina inlägg. Jag är smickrad över att du tog dig tid att skriva. Du har bland annat kommenterat på att jag skrivit till SL för att ifrågasätta att de hade rasistisk reklam genom att tillåta SD att köra sin propaganda i tunnelbanan. De säger nämligen att tunnelbanan ska vara en trygg plats för alla. Det är den inte såvida sådan reklam får finnas. Ingenstans har jag sagt att jag hör till AFA eller är en hatisk person. Dock vänsterfeminist men det är knappast något dåligt. Våld går bort oavsett vart det kommer ifrån. Om du inte tänkte på det så var min protest mot SD:s rasism att bemöta med kärlek, positiva budskap och hjärtan. Det är knappast våldsamt.

Jag skulle också åka tunnelbana så jag skrev till SL och frågade hur jag skulle känna mig trygg mot AFA och hatiska vänsterfeminister. De sa att de inget kunde göra för sjuklövern hade intygat att vänstervåldet är det goda våldet och vänsterhatet det goda hatet.

Vidare har du kommenterat på ett inlägg om sexuella övergrepp där jag skriver om kränkta män som skriker kränkt så fort en skriver, säger något om sexuella övergrepp som faktiskt inte begås av enbart en nationalitet utan för att den faktiska gemensamma nämnaren är just män. För det du säger när du säger att det sker utifrån nationalitet är att de övergrepp kvinnor som jag, som blivit utsatta för våldtäkt av nationaliteten svensk, inte skulle ha blivit det bara för att det just var en svensk. Vidare finns det nationaliteter men inte raser. Du vet, människa även kallad Homo Sapiens är en en ras medan svensk, norsk, afghan, amerikan, sydafrikan, iranier osv är nationaliteter. Vidare har inte övergreppen exploderat. Det som har skett är att fler vågar anmäla övergreppen. Däremot är det långt ifrån rättssäkert att vara kvinna då rättsväsendet skyddar mannen, inte den brottsdrabbade kvinnan.

Då tycker jag vi stoppar kulturerna som gör att övergreppen exploderat. När ni då istället kommer hämta megafonen för att skrika ”rasist” högre än idag så hoppas jag att ni godtar förklaringen att de utvisas pga kultur och inte ras. Vi syns då.

Så, jag är väldigt road över att du tog dig tid att skriva. Jag kommer dock inte låta dina kommentarer finnas under inläggen då jag faktiskt väljer själv vad som ska synas på min lilla blogg. Däremot ger du mig mer kraft att fortsätta min kamp mot rasism, nazism, sexism och patriarkat. Tack för det, den behövde jag.

 

Med vänliga hälsningar

Trollbottom – En stolt antirasistisk vänsterfeminist

Sparad i Trollbottom tycker till

Ofredad

Det var länge sedan jag blev påhoppad utan någon anledning. Men här i förra veckan blev jag det. Jag gick på gågatan med en av de romska kvinnorna som tigger i stan. Jag hade lovat henne att gå och köpa en kopp kaffe. Jag hade inga lösa pengar så jag bad henne att följa med. Vi gick och pratade med varandra, så gott vi nu kunde utan att prata samma språk. Utanför en av stans shoppinghus stod en äldre man utanför dörrarna, han ropade om jag kunde svenska. Jag svarade att jag kunde svenska. Han bad mig då säga till kvinnan, som satt och tiggde utanför. Hon satt på samma sida som han stod på och han var väldigt upprörd över att hon satt där. Jag frågade varför jag skulle be henne flytta på sig. Och där brast det för den äldre mannen. Han skrek att han stått där i ett antal år och sålt lotter, det var hans plats och hon hade ingen rätt att sitta där. Hon fick sätta sig på andra sidan så hon inte var i vägen när han skulle sälja lotter. Jag föreslog då att han kunde ställa sig på andra sidan. Men se, det var ingen bra idé. Han klev fram mot mig, ställde sig väldigt nära och lutade sig över samtidigt som han skrek. Jag frågade i lugn ton varför han var så aggressiv och skrek. Han berättade då att han minsann kunde bli ännu mer aggressiv. Jag bestämde mig för att gå iväg. Jag och den romska kvinnan gick och köpte kaffe och därefter gick jag till jobbet.

Efter en timma på jobbet gick jag åter upp till stan då jag skulle hämta medicin som kommit efter en beställning. Den äldre mannen står inte utanför dörrarna men en av de andra kvinnorna satt där och sålde tidningen som de brukar sälja. Jag tog ut pengar och gick fram till henne för att betala för en tidning. När jag böjer mig ner för att ge henne pengarna tog någon helt plötsligt tag i min arm och slet upp mig. Det var den äldre mannen som tog sig friheten att slita i mig. Jag slet tillbaka min arm och sa till honom att inte röra mig. Han släppte taget om armen men klev istället framåt, ställde sig åter igen nära och lutade sig över. Skrek att jag inte skulle berätta för honom vad han skulle göra, att jag inte hade rätt att säga något. Jag bad honom att lugna ner sig och att jag faktiskt inte sagt åt honom vad han skulle göra. Att det snarare var tvärtom, han som blivit arg för att jag inte gjorde det han ville att jag skulle göra. Strax därefter knuffar mannen undan mig samtidigt som han säger ”flytta på dig” och han stormar iväg. Jag kände mig helt perplex.

Efter att ha funderat en stund bestämde jag mig för att anmäla honom och polisen tog upp min anmälan som ett ofredande. Jag visste då inte vad han hette eller vem denna man var.

Dagen efter går jag åter förbi där, då hade jag inte sjalen på huvudet som jag hade dagen innan, utan en keps istället. Jag frågar mannen vad han säljer och för vem han säljer. Han svarar på det och jag inser att han inte känner igen mig. Jag frågar då vad han heter men då började han bli på sin vakt. Han vill inte svara och jag bestämmer mig för att ta en bild på honom så att jag kan skicka åtminstone den till polisen. Han försöker hålla för händerna så att han inte kommer med på bild men jag lyckas ändå ta en. Han undrar vad jag ska med den till och jag säger att jag ska skicka den till polisen då jag anmält honom för ofredande.

Under dagen söker jag fram föreningen som jag gissat mig fram till är den han sålde lotter för. Mailar dom och frågar om de har någon som säljer lotter på just den platsen åt dom och vad han i sådana fall heter. Jag får svar att de har en man där och jag får namnet. Genast mailar jag vidare informationen till polisen.

Nu tror jag inte att det kommer hända så otroligt mycket med själva anmälan. Men samtidigt, om man aldrig anmäler kommer det aldrig bli någon skillnad.

Det som gör mig rädd är inte själva mannen utan avskyn som mannen förmedlade. Jag är helt säker på att han ansåg sig ha rätten att göra detta dels för att han förmodligen trodde att jag var romsk, dels för att jag är kvinna, dels för att jag hade sjal på huvudet (min man brukar kalla det för cancermössa) och dels för att jag står för något annat än avsky mot de romska personerna som är här och försöker få ihop till mat, kläder, skola och sjukvård för sina barn. Det gör mig bara så otroligt ledsen att dessa människor, som redan är på botten ska tvingas ta emot även detta förakt.

Likaså vet jag att muslimska kvinnor som valt att ha sjal också får ta emot det här hatet. Det är hatet som gör mig rädd.

 

Sparad i Feminism, Okategoriserade, Sexualitet, Trollbottom tycker till, Uppfostran

Kränkta män

Det pågår fortfarande stora diskussioner kring huruvida det handlar om etnicitet eller inte kring mäns övergrepp mot kvinnor. Framförallt är det vita män som anser sig kränkta om de över huvud taget förknippas med en grupp som begår övergrepp.
Jag menar att det är de kränkta männen som är bland de farligaste. De har ingen självinsikt, de ser inte vad de själva gör eller förmedlar, de tar inget ansvar för sig eller vad andra (vita) män gör. De är bland de farligaste. Män som kan se att de hör till en grupp som faktiskt överlag har en syn på kvinnor som är fel.

Jag hävdar bestämt att den enda gemensamma nämnaren kring sexualbrott är män. Det säger givetvis inget om att alla män skulle begå sexualbrott. Det säger inget om att alla män skulle trakassera kvinnor eller har taskig kvinnosyn. Det enda det säger är att den enda gemensamma nämnaren kring alla sexualbrott är att det i klar majoritet är män. Det är män med olika etniska bakgrunder, det är män från olika kulturer. Det är män med taskig kvinnosyn och enligt den statistik som finns är det en minoritet av männen. Detta tar dock inte bort att den enda gemensamma nämnaren är just män.

När en säger detta så får en allt som oftast höra att det är bara vänsterfeminister som påstår detta. Det är naivt, det är kränkande mot alla dessa män som inte begår övergrepp. Men nej, det är kvinnor som säger detta, det är inte naivt, det är många kvinnors vardag och de som har rätten att känna sig kränkta är de kvinnor som dagligen blir utsatta för övergrepp. Om du som man blir kränkt av att jag som kvinna säger att den enda gemensamma nämnaren är män, då kan det vara dags att fundera på varför du blir kränkt. Är det för att du inte vill förknippas med övergreppen? Ja, då är det dags att fundera på hur samhället är uppbyggt. På hur samhällssynen på kvinnor är. Det är dags att bli feminist och jobba för det. För feminismen jobbar inte bara för att kvinnor ska få det bättre, utan att män också ska få det bättre. Inte bättre så som att män ska få mer status, få mer fördelar gentemot kvinnor. Utan där synen är att vi är alla människor på lika grunder. Där vi har samma värde.

När män säger till mig att svenska män inte begår sexualbrott eftersom de har en annan kvinnosyn, då säger dessa män till mig och andra kvinnor med liknande erfarenheter, att de övergrepp som svenska män begått mot mig, inte har hänt. De säger till mig att jag hittar på. Det är den indirekta kommentaren som fälls. Därför blir jag otroligt ledsen när sådant sägs. Det är att blunda. Problemet med övergrepp finns överallt, i alla kulturer, i alla länder. För en får inte glömma att i vårt land finns det olika kulturer inom den ”svenska” kulturen. Det finns många platser i vårt land där hela samhällen har taskig kvinnosyn. Det finns män som är uppfostrade med taskig kvinnosyn. De finns här, det händer här, det är ett problem här.

Blunda inte för problemet. Förstå vad det är kvinnor säger. De säger att det har inte med etnicitet att göra, det har med kultur och kvinnosyn att göra. Därför går det inte att säga något annat än att den enda gemensamma nämnaren är män. Gör inte debatten om sexuella övergrepp mot kvinnor till en debatt om rasism. Det är att frånta kvinnor sina upplevelser. För de blev inte offer för en etnicitet, de blev offer för mäns kultur och kvinnosyn.

kränktman

Sparad i Inga rasister på våra gator, Politik

Inte en mot en utan en med en

En människa, född i Sverige, uppväxt i Sverige, med ”svenskt” utseende och namn hamnar på gatan. Utan boende, utan trygghet. En människa född i Rumänien, uppvuxen i olika läger då hen är rom, med romskt utseende och namn, sitter på gatan i Sverige för att få ihop en slant till sin familj som är kvar i hemlandet.  Utan boende, utan trygghet, utan socialt skydd.

Den ena brukar människor tala om som att det är så hemskt, medan den andra människan spottas det på och bedrivs hatkampanjer. Det skapas myter om att de är brottslingar som är här för att tigga ihop pengar åt någon maffia. Att människor ens går på detta med ligor tycker jag är helt fantastiskt. En liga som plockar in några romer som får sitta och tigga. Får de ihop några hundra tillsammans på en dag är det bra. Jag lovar, en liga som vill tjäna pengar gör det genom andra kriminella handlingar. Att tvinga en person att tigga tjänar de inte på. De här människorna som sitter där däremot, för dom gör den där 50-lappen skillnad. Kanske inte stor skillnad men ändå skillnad. För pengarna skickar de hem så familjen kan köpa mat, kanske laga till huset de bor i. Och tro nu inte att det är ens i närheten av de hus vi själva bor i som de bor i. Nä, vi skulle inte ens använda deras hus som redskapsskjul.

Så människan som då bor på gatan men som är född och uppvuxen här i Sverige. Ja, dennes misär är också hemsk, precis som romernas. De är båda utsatta för olika förtryck, för en kamp till överlevnad. En skillnad är att de som är medborgare i Sverige finns ett annat socialt skydd än de romska har. Men misären finns där och båda behöver hjälp.

Så till denna jämförelse jag aldrig förstår. Hur ofta får en inte höra ”Ja, men vi kan ju inte hjälpa alla. Vi har ju egna uteliggare som vi måste kunna ta hand om först”. Nej och ja, säger jag. Ja, vi behöver ta hand om de som hamnat på gatan. Ingen ska behöva bo på gatan. Nej, vi behöver inte ta hand om de först, vi kan ta hand om de som kommer samtidigt. För trots allt så är det så att alla inte kommer hit. Alla som kommer hit är inte på ett och samma ställe. Vilket gör det mer möjligt att faktiskt ta hand om alla.

Det leder inget till att jämföra vad en flykting får som dagspenning mot vad en som går på försörjningsstöd får. Det är egentligen ointressant om en person någon gång får mindre än en annan. Det viktigaste är att vi börjar ta hand om varandra, att vi ser människovärdet och att vi slutar se på människors värde som ett producerande värde. En människa är värd oavsett produktion.

De enda som vinner på att människor ständigt ställs mot varandra är rasister, fascister. I vårt land bedrivs en stark sådan kampanj hela tiden av vårt invalda regeringsparti Sverigedemokraterna. De vinner på att du ifrågasätter en människas värde genom att värdera hen i pengar och att ställa hens misär mot en annan människas misär. Min uppmaning är till dig, sluta ställa människor mot människor, misär mot misär. Det leder inte till något är mer rasism, mer hat, fler myter och mer utanförskap. Stå upp för människor, stå upp mot rasismen.

fattigdom

 

Sparad i Inga rasister på våra gator, Tankar, Trollbottom tycker till, Uppfostran

Att göra sig vit

När jag var liten fick jag ofta frågan var jag kom ifrån. Det funkade inte att säga Sverige, de ville alltid veta från vilket land jag kom ifrån. Jag kommer från Sverige.
Men jag tänkte sällan på det då. Tyckte nog mest att de bara var lite knäppa och tröga som inte fatta vad jag sa. Så flyttade vi till en by, ett litet samhälle. Det tog något enstaka år där innan det satte fart ordentligt. Några personer med främlingsfientliga åsikter tyckte det var helt okej att börja. Det började lite smått, ett ”negerfitta” här och ett ”blattehora” där. Det tog inte så lång tid innan jag fick höra ett och annat varje dag, varje rast, varje timma.

Negerfitta, Jävla blatte, Negerjävel, Blattehora, Åk hem till ditt land, Smutsiga jävla blatte

Jag slutade vara ute, jag skulle bli blek. Jag slutade vara i solen, jag köpte smink som gjorde mig blekare. Det var inte så att jag var speciellt mörk, jag var bara solbrun och det satt i året runt. Jag var ute mycket, blev lätt solbrun och det satt i länge. Men jag slutade vara ute. Jag skulle bli blek.
Jag fann punken. En stil och musik som jag kände mig hemma i. Där blev det dessutom en bra orsak till att vara blek. Vitt puder och svart kajal. Blekhet var ideal och jag ville vara blek, vit. Jag ville höra hemma, jag ville bli accepterad.

Killarna, för det var främst killar som uttryckte rasismen, de försvarades med att de var unga. Det var pojkstreck. Dessutom, kunde det ju inte vara rasism, jag var ju inte svart. Jag kallade pojkarna för rasister och fick höra att jag var orättvis, att jag var hård. Det var ju bara att acceptera att det var pojkstreck, de skulle mogna. Deras rasism och mobbning var okej, de var ju bara pojkar. Det var bara pojkar. Jag var ingen.

För varje år som gick blev jag blekare, jag höll mig undan från solen. Jag glömde bort varför jag strävade efter blekhet, efter att bli så blek som möjligt. Jag sa att det berodde på att jag ville, jag trodde det berodde på punkidealet. Jag strävade efter att bli så vit som möjligt för att passa in, för att skydda mig själv, för att slippa höra.
Än idag, när jag tänker på den här tiden får jag en stor klump i magen. Sorgen, smärtan. Det var bara pojkstreck, de var bara pojkar. Jag var ingen.

idapåjärnväg