Sparad i Arbete, HBTQ, Trollbottom tycker till

En volontär på Stockholm Pride

Tror att detta året var mitt femte år. Vet faktiskt inte längre mer än att det blivit som en drog. Jag måste tillbaka, jag måste dit för att överleva.

Jag för min del är volontär för säkerheten. Det låter kanske farligt men det är det inte. Snarare är det väldigt roligt. Det är vi som sköter alla entréer och grindar. Det är vi som ser till att alla som kommer in är på rätt ställe. Vi går inte in i något bråk och vi går inte in i något som kan vara hotfullt, det har vi väktare och poliser till. Det är vi på säkerhet som är de som möter besökarna först. Som hälsar välkomna, känner så att banden sitter där de ska, kollar väskor och hänvisar till rätt ställe. Vi har vissa ställen där det är fartfyllt hela tiden och andra som är väldigt lugna. Det finns alltså ställen för alla olika slags personer.

Det bästa med att vara volontär på Stockholm Pride är att få vara del i en stor kärleksfull organisation som arbetar för att sprida kunskap. Jag älskar att få vara en del av den delen som hjälper till att se till att alla som kommer kan känna sig trygga. Som volontär får jag så otroligt mycket kärlek från alla runt omkring. Jag har fått så  många nya vänner, jag får så mycket kärlek. Jag får växa i min roll och jag har möjlighet, om jag vill, att få mer ansvar.

Att vara volontär på pride kan vara ett smart sätt om en inte har råd att köpa veckobiljetten. Du får veckobiljett om du arbetar ett visst antal pass och du kan då gå iväg och hänga på både pride house och pride park när du är ledig.

Nästa år är det dags för Stockholm att vara värd för Europride, det kommer bli stort, det kommer bli mäktigt, det kommer bli häftigt.

Det finns bara ett val, kom dit och var volontär. Var volontär med mig på säkerhet. Vi behöver dig!

Sparad i Arbete, Hälsa, HBTQ, Politik, Sexualitet, Tankar

Post Pride Depression 

Så var årets stora kärleksfest över, Stockholm pride. Det årliga återkommande, där en sliter som en tok och samtidigt har så roligt. Jag brukar säga att det är värt smärtan. För ont gör det i hela kroppen, huvudet och ögonen går i kors efter veckans volontärande. Det blir många timmar per dygn och springer gör man, hit och dit. Alla glada människor, all kärlek, alla kramar, all glädje gör det så värt. Så kommer man hem och verkligheten kommer farandes som en tung blöt vägg. 

Väl hemma efter en mardrömsresa hem kom vardagen som en käftsmäll. Fast vanlig vardag är det ju inte egentligen. Inom några månader flyttar vi till hus. Huset håller vi på att renovera, samtidigt som lägenheten ska hållas i något slags skick. Folk som kommer och tittar på den. Tvätt som ska tvättas efter två veckors resande. På det ska jag försöka få anställning, fixa sjukskrivning, börja behandling och fortsätta det jobb jag redan påbörjat med min psykolog. 

Politiken börjar igen nu efter sommaruppehållet och det är dags att åka runt och utbilda föreningarna samt själv hinna få lite pepp och nya idéer. 

Ibland känns det som att hela livet är för mycket, men oftast bara efter jag sovit för dåligt under natten. För sömn är det viktigaste för att dagen ska bli bra. Tyvärr fungerar sömnen väldigt dåligt. Och dessa trötta dagar är ångesten alltid nära. Jag får svälja bort den hela tiden. 

Samtidigt ser framtiden bättre ut. Med lön, med hus vilket ger oss mindre utgifter i månaden. Med behandling som förhoppningsvis kommer hjälpa mig att kunna hålla fötterna på marken. 

Sparad i Feminism, Genus, HBTQ, Politik, Sexualitet, Trollbottom tycker till

Vikten av pride på mindre orter

Pride har under året spridit sig till många olika platser i Sverige. Många mindre orter har haft sina pridefestivaler och de är så bra. I veckan som var anordnades Ånge pride för första gången. Så otroligt viktigt. Ett samhälle som har präglats av starka patriarkala normer. Män ska vara män och kvinnor ska hålla sig på sin plats. Normbrytande människor har inte haft det lätt i Ånge men nu börjar arbetet med förändring. Då jag själv bodde i Ånge var det lätt som normbrytare att få elaka rykten om sig. Likaså gick det många elaka rykten om andra som ansågs avvikande. Bög slängdes hit och dit på ett mycket nedlåtande sätt.

Varför är det då så viktigt med pride på just dessa ställen? Jo, för att det finns en föreställning om att hbtq-personer endast finns i stora städer. Det är inte så, hbtq-personer finns överallt och behövs överallt. Ställen som Ånge behöver alla människor de kan få, för att bygden ska överleva, växa och bli något bra. Därför behövs pride för att visa att även på mindre ställen behövs förändring. Landsbygden behöver alla människor och alla människor ska kunna få leva utan skitsnack, förtryck och hot vart som helst. Synen på landsbygd behöver förändras, både av de som bor i den och av människor i större städer.

Dessutom är det dags att sluta se hbtq-människor som något avvikande. Alla är vi människor, oavsett hur vi ser ut, vem vi älskar eller vad vi tror eller inte tror på.

Jag har bott i många små byar under min uppväxt. Det har oftast varit väldigt svårt. Det är svårt att komma in som ”utböling”. Det skapas rykten och för att få bli en av alla andra är det att anpassa sig till de normer som styr i byn. Jag har väldigt länge, längre än jag själv varit medveten om det, varit normbrytande. Jag har betett mig på ett sätt som inte har passat in i de normer som styrt där jag bott. Jag har gjort saker som brutit normerna. Men jag är stolt över det, även om jag fick otroligt mycket skit. Jag blev mobbad, slagen, jag blev kallad för hora, slampa etc. Det är sådant här som vi måste komma bort ifrån, det är snarare det som ska anses vara avvikande. Det ska bli avvikande att bete sig som ett arsle.

Jag är otroligt glad över hur pridefestivalerna har spridit sig. Bara i Norrbotten har det poppat upp på många olika orter. Det är också roligt att varje ort hittar sin grej så att inte allt bli en kopia av Stockholm pride. Det är dags för landsbygden att stå upp för allas lika värde, för visst vill alla ni som bor i landsbygden ha den kvar? Var väl det jag trodde 🙂

 

Lyssna in det här

Sparad i Feminism, HBTQ

Luleå Pride

Det är så fantastiskt. I helgen har Luleå pride haft sin fest och nog har det varit fest. Trots att vädret varit allt annat än trevligt, förutom korta stunder, så har människor varit med. Det har varit galet många intressanta föreläsningar, uppträdanden, musik, filmvisning, häng och fest. Gratis förutom några av festerna. En lång parad genom stan hade vi också igår.

Själv har jag deltagit som volontär. Det är bland det roligaste en kan göra. Jag har hjälpt till lite extra och trots att hela kroppen värker av all ansträngning så känns det så fantastiskt i kropp och själ.

Många har under åren undrat varför jag, som är heterosexuell, engagerar mig. Och det gör jag för att det är viktigt. Det handlar om mänskliga rättigheter, det handlar om att vi alla ska kunna vara de vi är. För mig handlar det om att jag ska kunna få vara jag. Själv kallar jag mig queer. Just för att normerna är för trånga. Visst, jag identifierar mig som kvinna, jag är en cis-person, men jag är mer än så. Jag är mer än vad normerna i dagens samhälle säger att en kvinna ska vara, jag är mer än vad normerna kring min ålder ska vara, jag är mer helt enkelt. Och för att jag ska kunna få vara jag, för att andra ska kunna få vara de är så engagerar jag mig. För jag vill göra skillnad. Jag kommer inte kunna förflytta berg men jag kanske kan flytta på några stenar från berget. Är vi många som flyttar stenar så har vi tillsammans så småningom förflyttat hela berget. 

 

För att jag är den jag är, så fixade jag till håret innan helgen. Jag gick till frissan och fick det slingat i prideflaggans färger. Nu hoppas jag bara det håller till Stockholm pride men gissar att det kommer behöva färgas på igen. Får se om jag har råd till det. För jag blev galet nöjd.

pridehår