Sparad i Familj, Feminism, Trollbottom tycker till

Misshandlade kvinnor

Efter att ha haft en diskussion idag med en kvinna så förstår jag mer varför kvinnor som lämnat sina misshandlade män blir ensamma och misstrodda bättre. När kvinnor som uttalar sig vara för systerskapet, för feminism och vill krossa patriarkatet skyller på att misshandeln var ändå något som skedde i relationen. Och visst är det så för kvinnor som lämnar sina män.

Jag kan förstå mer nu varför dessa kvinnor blir misstrodda. Han är ju en sån fin man, en sån god vän. Han som har så bra åsikter osv. Kvinnor som får stå till svars för vad som skedde. Det kanske inte var så farligt ändå. Han menade det nog inte.

Hur kommer det sig att det blir så. Att vi fortfarande inte tror på kvinnorna som berättar trots att vi vet att misshandel sker i alla former och även den snällaste, godaste människan (utåt) kan vara ett rent helvete för partnern. Hur kommer det sig att vi än idag lägger skulden och skammen på de som lämnar en misshandlande relation?

Det är inte kvinnan som lämnar en misshandlande man som bär skulden eller skammen. Det är mannen. Det är dags att sluta lägga detta på kvinnan. Traumat är nog för kvinnan. Att lämna, att stå på egna ben, att bygga upp sig själv igen. Det räcker som det är utan att bli ifrågasatt eller få höra att det var sådant som skedde i relationen och berör ingen annan.

Skulle en misshandel ske på stan skulle få ge den som blir misshandlad skulden. Vad är då skillnaden när den sker inom fyra väggar?

Sparad i Feminism, Genus, Politik, Sexualitet, Trollbottom tycker till, Uppfostran

Mäns makt över kroppar 

Häromdagen blev en man i en hockeyklubb anmäld för sexuellt ofredande, någon dag efter lades fallet ner. Orsaken var enligt utredande polis att mannen inte kunnat undgå att tafsa på kvinnans bröst då hennes bröst var så stora. 

Dagen efter förtydligar han sig genom att säga att det är samma sak som att du ”råkar” slå till någon på rumpan när du går förbi om personen ifråga har en stor rumpa. Stora kroppsdelar är svåra att låta bli som man (min tolkning). 

Män har i väldigt lång tid nu tyckt sig ha rätten till kvinnors kroppar. Och enligt rättsväsendets ständiga utlåtanden stämmer det än idag. Jag som kvinna kan inte röra mig i våra gemensamma utrymmen och vara säker på att jag slipper bli ofredad. Det är min skyldighet att se till att män inte ofredar och händer det är det mitt fel. 

Män tar sig rätten att bestämma hur kvinnor ska klä sig, eller icke klä sig. Inte för mycket, inte för lite men heller inte lagom (vad det nu är). Avklätt är för slampigt och för täckande, ja då är du visst terrorist.

Ingen har rätt till min kropp förutom jag. Ingen får ta på mig utan att jag har godkänt det. Inte min partner, inte mitt barn. Ingen har rätt att bestämma hur jag ska klä mig. Gillar du det inte, vänd bort blicken och var tyst! 



Jag har tröttnat på detta. Vi borde kommit längre. Men uppenbarligen behövs mer  tydlighet för att jag som kvinna ska kunna få vara!