Sparad i Hälsa, Trollbottom tycker till, Viktresan

VIKTigt

I slutet på förra året sökte jag hjälp hos läkaren för att få remiss till kirurgen. Anledningen är att jag har en massa hud som hänger sedan jag gjorde min gbp. Hud som gör att jag lätt får svamp och blir irriterad, får värmeutslag etc i hudvecken. När jag tränar är huden i vägen och det gör rent ont då jag gör vissa övningar då huden som hamnar i gungning och slår. Det är alltså ett rent fysiskt problem jag har med huden. På det kommer förvisso det psykiska. Att jag känner mig ful, klumpig och ibland rent äcklig. Inte så kul att gå omkring och få svamp på kroppen titt som tätt för att man har hud som hänger. Jag har svårt att se hur mycket jag faktiskt gått ner, jag ser bara huden, att jag ser tjock ut ändå.

Sökte i alla fall remiss och fick svar här för någon dag sedan. Ett blankt nej. De tänker inte ens träffa mig. Allt de utgår ifrån är bmi. De vill att jag ska komma ner till bmi normalviktig innan de ens överväger att träffa mig. Det sjuka med detta är att om jag ens skulle lyckas komma ner till normal bmi och de då skulle ta bort huden, skulle jag med säkerhet hamna på bmi underviktig. Att ta sig ner till bmi 25 som de vill kräver att jag svälter mig själv. Att jag slutar bygga muskler, för musklerna jag bygger nu kommer göra att jag inte tar mig dit ner, framför allt inte så länge jag bär på alla de kilon som huden ändå väger.

Jag har med andra ord hamnat i moment 22. Sluta träna, svälta och gå ner så det tar bort huden, vilket de då inte kommer vilja göra för att jag kommer ha för dåliga värden att opereras. Dessutom vill jag inte vara underviktig. Betala själv har jag inte råd med och att fortsätta leva med huden är faktiskt inte heller något alternativ även om det nu ser ut som att det är just det jag får så lov att göra.

Jag blir bara så arg, så ledsen och frustrerad. Varför opererar man människor om man sen som landsting inte tar ansvar för de bieffekter som kommer med operationen? Att få hudöverskott är en bieffekt av viktminskningsoperationen, det är inget jag valt. Att bli så överviktigt som jag blev var inget heller jag valde. Jag valde till slut att få hjälp. Ibland vet jag inte om det var fel val. Effekterna av det har varit bra men också sådant som inte varit bra. Framför allt är eftervården skit då den är totalt obefintlig. Det finns ingen som helst känsla för att människor efteråt kan behöva hjälp med att hänga med rent psykiskt, få hjälp med hudöverskott, förhållandet till mat etc. De opererar folk på löpande band och därefter skiter de fullständigt i vad som händer. Bara de i statistiken får sätta mig som en lyckad operation. Och visst är jag det, jag har ju gått ner i vikt. Fast om man ser bara med deras glasögon, då de enbart går efter bmi, så ligger jag ändå på överviktig än. Det är också en sak jag inte kan förstå. Hur kan en hel läkarkår gå på enbart bmi när till och med de som skapade bmi säger att det inte ska användas som det gör. Det är inte ett sätt att se om man är överviktig eller inte. Det kan vara en riktlinje men du måste då lägga in andra faktorer som träning, mathållning, ålder. Att man dessutom försöker få bmi på barn är ännu värre. Jag strök bmi på det papper vi fått för sonens kommande undersökning. Bmi ska aldrig användas på barn och som förälder vägrar jag tillåta det.

 

Men BMI är inget klart facit; det är varken utformat efter kvinnliga värden eller stämmer överens för kroppsbyggare och elitidrottare.Muskler – som till stor del består av vatten – har en högre densitet än fett. Vanliga BMI-tabeller tar enbart hänsyn till längd och vikt. Kvinnor har normalt något lägre muskelmassa än män, och bör således räkna med lägre gränsvärden, särskilt vid värden upp mot övervikt. (wikipedia.se)

BMI ska tas som en riktlinje, inget annat. Hur som helst ska det inte spela någon roll i detta fallet då det inte ens handlar om vikten utan om fysiska problem som huden ger mig. Att huden gör att jag inte kan träna på det sätt som jag önskar och att det rent av gör ont.

 

mage

Bilden visar inte riktigt hur det ser ut på min kropp men en hint i alla fall om hur det ser ut. Det här tycker landstinget alltså är okej att låta bli att ens titta på trots att det skapar en massa problem. Dags för landsting att börja ta ansvar. Tillåter man operation för övervikt får man också ta ansvar för de bieffekter som kommer med operationen.

Sparad i Hälsa, Tankar

Oavsett storlek

Nu är det reklam överallt om biggest loser. Överallt står det att det blir kärlek och passion. Precis som att det är vikten som är vägen till lyckan. I tv-reklamen berättar deltagarna om hur de vantrivs med sina kroppar och längtar efter kärlek. Att om de bara går ner i vikt kommer de kunna älska sig själva och då kunna älska andra.

Den attityden möter jag överallt. Och det verkar inte vara helt ovanligt att personer som genomför gastric bypass tror att det är en väg till lycka. Men lyckan sitter inte i vilken vikt du har. Att gå ner en massa kilon behöver inte göra dig lyckligare. Smidigare kanske och mindre risker för sjukdomar, absolut. Men varför då inte göra reklam utifrån det istället för att späda på fördomen om att smala är lyckligare än tjocka. Lycka sitter inte i vikten, den kommer inte automatiskt i och med en viktnedgång.

Jag kan bli frustrerad när jag ser reklam och program om detta. När kommer det program som istället visar på att det förvisso kan vara bra att gå ner i vikt rent hälsomässigt men att lycka det måste du hitta inom dig oavsett om du är tjock eller smal eller lagom.
Jag har gått ner cirka 50 kilo. Jag är förvisso glad över att jag lättare kan röra på mig, att jag har minskat mina risker för sjukdomar. Men jag är inte lyckligare. Jag trivs inte bättre med min kropp. Idag finns andra dilemman med kroppen så som en hel hög med överskottshud. Jag måste träna mig på att acceptera min kropp för hur den ser ut och bli lycklig med mig själv. Min lycka sitter inte i att jag går ner, min lycka sitter inne i mig. Den är förvisso inbäddad i ett fluff just nu, klibbigt fluff som den försöker ta sig ut ifrån.

Nu säger jag inte att jag aldrig är lycklig. Jag är lycklig, ganska ofta. Men den där tryggheten, tilliten till mig själv, den finns där inbäddad. Jag vet att den finns där, den vill bara inte hitta ut. Jag precis som många andra, föll i att tro att det skulle bli enklare om jag gick ner i vikt. Även om jag visste om redan innan att det inte är så, föll jag ändå i förhoppningen om att bara jag går ner i vikt kommer jag kunna tycka om mig själv, älska på ett helt annat sätt, bli mer älskvärd, känna tillit till mig själv etc.

Jag önskar att media, som har sådan makt, skulle sluta späda på fördomarna om att man blir lycklig om man går ner i vikt. Jag önskar att de istället kunde visa verkligheten. Att livet inte blir lättare, mer än rörligheten, när man går ner. Att kunna tycka om sig själv, vara älskvärd osv inte hör samman med hur många kilon jag bär på.

lycka_100842609

Sparad i Viktresan

Svimma?

Flera gånger nu när jag jobbat natt sen operationen har jag fått blodtrycksfall när jag reser på mig. Det svartnar för ögonen och det känns som att man bara ska falla ihop. Nu ikväll har det varit värre än tidigare. Det räcker med att jag rör på mig så svartnar det. Jag förstår ju att något inte stämmer men har avfärdat det tills nu. Något är fel och jag måste ta reda på vad det är.

Jag vill ju helst inte svimma på jobbet, finns ju som ingen som skulle kunna hjälpa mig då. Min brukare kan inte höra av sig till någon och svimmar jag, ja vad tusan skulle hända?! Nu behöver ju inte ett blodtrycksfall leda till att man svimmar men risken finns ju. Dessutom går det inte att jobba om man håller på att falla omkull hela tiden.

Kanske har det blivit värre ikväll/inatt av att jag fick jobba över nu på morgonen. Istället för 10 timmar blev det 11,5 timmar och istället för att komma hem till åtta och sova strax innan nio så kom jag hem strax efter nio och lyckades inte somna förrän närmare halv elva.

Jag känner i huvudet nu bara när jag sitter ner att det inte stämmer, jag känner mig snurrig. Så, imorgon blir det att ringa hälsocentralen och se vad tusan det kan vara för fel. Brist på något?! Måste kolla upp detta på en gång.

Jo, för övrigt tjuvvägde jag mig idag på lilla Hannahs våg och jag har gått ner ytterligare 2 kilo sen sist enligt den. Härligt värre! Stämmer det så har jag gått ner 20 kilo på pricken och är absolut värd en klippning, om bara pengarna fanns. 30 kilo sen jag sökte för operationen. Helt sjukt mycket egentligen. Men hälften av resan har jag kvar framför mig.

http://www.tickerfactory.com/weight-loss/wfI5fto/

 

Sparad i Tankar, Viktresan

Sömn och vikt

Ny forskning visar att sömn och vila har stor betydelse för midjemåttet. Vill du lyckas med din viktnedgång – börja med att kolla dina sömnvanor!

Minst sju timmar i sträck behöver du sova för att minska eller hålla vikten. Om du sover mindre än så är risken stor att du får – eller redan har – överflödskilon. Sambandet mellan sömnbrist och övervikt har bevisats i många olika studier världen över. Amerikanska läkaren och överviktsforskaren Sanjay R Patel, professor vid Case Western Reserve University i Cleveland, har sammanställt dessa studier och kommit fram till att kilona ökar när sovtimmarna minskar, framför allt hos kvinnor.

Det finns flera orsaker till viktökning bland dem som snålar in på sömn och vila:

  • Du blir hungrigare

Sömnbrist leder till att hormonerna som styr våra hunger- och mättnadskänslor hamnar i obalans. Halterna av det aptitstimulerande hormonet ghrelin ökar när vi sover dåligt. Samtidigt dämpar kroppen produktionen av mättnadshormonet leptin. Studier visar att suget efter fet mat och snabba kolhydrater ökar om man sovit dåligt. Kroppen styr automatiskt mot chips, godis och kaffebröd.

– Är man dessutom uppe sent på kvällen har man mer tid att stoppa i sig onödiga kalorier, menar Sanjay R Patel.

  • Du blir slöare

Vi gör inte av med fler kalorier när vi är uppe sent, snarare tvärtom. Studier visar att det framför allt är stillasittande aktiviteter som tv-tittande, läsning och surfande som vi ägnar oss åt under sena kvällar. Kaloriförbränningen är nästan lika låg då som om vi hade gått och lagt oss.

För lite sömn ger mindre ork för motion. Den som inte är utsövd orkar vi inte hålla i gång fysiskt. Bristen på motion gör att vi förbrukar för få kalorier och går lättare upp i vikt.

Sömnbrist påverkar också kroppstermostaten vilket stör energiförbränningen ytterligare. Vi gör av med färre kalorier – både i vaket och sovande tillstånd.

  • Du får bullmage

Stress är en av de värsta bovarna både vad gäller sömn- och viktproblem.

När vi är under press bildas stresshormoner som kortisol som gör att kroppen samlar på sig fett, framför allt runt magen. Det är en överlevnadsmekanism som garanterar att vi har ett reservlager av fett att ta av, om det blir hårda tider med mycket slit och otillräckligt med föda.

Eftersom stress leder till att du både sover sämre och får lättare att samla på dig kroppsfett är det viktigt att du ser över din livssituation när du vill gå ner i vikt. Bra mat och mycket motion är givna gå ner i vikt-vägar. Men tänk också på att ta det lugnt och att sova gott – då bäddar du för ett lyckat resultat som håller i längden.

Källa: http://mabra.com/fa-ordning-pa-somnen-och-ga-ner-i-vikt/

Enligt kanadensisk forskning får det inte vara för lite sömn eller för mycket sömn. Båda delarna rubbar hormonbalansen.

Mer kan du läsa och lyssna på här

Går även att läsa mer här

Enligt en sömnläkare som min mamma träffat så förbränner kroppen 85% istället för 100% vid sömnstörningar och då även nattarbete eftersom kroppen inte får vila på natten när kroppen egentligen behöver sin vila.

Så att jag trots många och hårda försök under de senaste åren försökt gå ner i vikt men inte lyckats lär bero till stor del av mitt nattarbete. Inte helt självfallet men garanterat en avgörande faktor. Att jag sen har stort sömnbehov och gärna sover 10 timmar lär inte hjälpa saken.