Sparad i Hälsa, Trollbottom tycker till, Viktresan

VIKTigt

I slutet på förra året sökte jag hjälp hos läkaren för att få remiss till kirurgen. Anledningen är att jag har en massa hud som hänger sedan jag gjorde min gbp. Hud som gör att jag lätt får svamp och blir irriterad, får värmeutslag etc i hudvecken. När jag tränar är huden i vägen och det gör rent ont då jag gör vissa övningar då huden som hamnar i gungning och slår. Det är alltså ett rent fysiskt problem jag har med huden. På det kommer förvisso det psykiska. Att jag känner mig ful, klumpig och ibland rent äcklig. Inte så kul att gå omkring och få svamp på kroppen titt som tätt för att man har hud som hänger. Jag har svårt att se hur mycket jag faktiskt gått ner, jag ser bara huden, att jag ser tjock ut ändå.

Sökte i alla fall remiss och fick svar här för någon dag sedan. Ett blankt nej. De tänker inte ens träffa mig. Allt de utgår ifrån är bmi. De vill att jag ska komma ner till bmi normalviktig innan de ens överväger att träffa mig. Det sjuka med detta är att om jag ens skulle lyckas komma ner till normal bmi och de då skulle ta bort huden, skulle jag med säkerhet hamna på bmi underviktig. Att ta sig ner till bmi 25 som de vill kräver att jag svälter mig själv. Att jag slutar bygga muskler, för musklerna jag bygger nu kommer göra att jag inte tar mig dit ner, framför allt inte så länge jag bär på alla de kilon som huden ändå väger.

Jag har med andra ord hamnat i moment 22. Sluta träna, svälta och gå ner så det tar bort huden, vilket de då inte kommer vilja göra för att jag kommer ha för dåliga värden att opereras. Dessutom vill jag inte vara underviktig. Betala själv har jag inte råd med och att fortsätta leva med huden är faktiskt inte heller något alternativ även om det nu ser ut som att det är just det jag får så lov att göra.

Jag blir bara så arg, så ledsen och frustrerad. Varför opererar man människor om man sen som landsting inte tar ansvar för de bieffekter som kommer med operationen? Att få hudöverskott är en bieffekt av viktminskningsoperationen, det är inget jag valt. Att bli så överviktigt som jag blev var inget heller jag valde. Jag valde till slut att få hjälp. Ibland vet jag inte om det var fel val. Effekterna av det har varit bra men också sådant som inte varit bra. Framför allt är eftervården skit då den är totalt obefintlig. Det finns ingen som helst känsla för att människor efteråt kan behöva hjälp med att hänga med rent psykiskt, få hjälp med hudöverskott, förhållandet till mat etc. De opererar folk på löpande band och därefter skiter de fullständigt i vad som händer. Bara de i statistiken får sätta mig som en lyckad operation. Och visst är jag det, jag har ju gått ner i vikt. Fast om man ser bara med deras glasögon, då de enbart går efter bmi, så ligger jag ändå på överviktig än. Det är också en sak jag inte kan förstå. Hur kan en hel läkarkår gå på enbart bmi när till och med de som skapade bmi säger att det inte ska användas som det gör. Det är inte ett sätt att se om man är överviktig eller inte. Det kan vara en riktlinje men du måste då lägga in andra faktorer som träning, mathållning, ålder. Att man dessutom försöker få bmi på barn är ännu värre. Jag strök bmi på det papper vi fått för sonens kommande undersökning. Bmi ska aldrig användas på barn och som förälder vägrar jag tillåta det.

 

Men BMI är inget klart facit; det är varken utformat efter kvinnliga värden eller stämmer överens för kroppsbyggare och elitidrottare.Muskler – som till stor del består av vatten – har en högre densitet än fett. Vanliga BMI-tabeller tar enbart hänsyn till längd och vikt. Kvinnor har normalt något lägre muskelmassa än män, och bör således räkna med lägre gränsvärden, särskilt vid värden upp mot övervikt. (wikipedia.se)

BMI ska tas som en riktlinje, inget annat. Hur som helst ska det inte spela någon roll i detta fallet då det inte ens handlar om vikten utan om fysiska problem som huden ger mig. Att huden gör att jag inte kan träna på det sätt som jag önskar och att det rent av gör ont.

 

mage

Bilden visar inte riktigt hur det ser ut på min kropp men en hint i alla fall om hur det ser ut. Det här tycker landstinget alltså är okej att låta bli att ens titta på trots att det skapar en massa problem. Dags för landsting att börja ta ansvar. Tillåter man operation för övervikt får man också ta ansvar för de bieffekter som kommer med operationen.

Sparad i Viktresan

Jämförelse

Inspirerad av min vän L som idag delade med sig av bilder på sig själv så delar jag här med bilder på mig. Det är bra med bilder eftersom det är svårt att inse själv hur stor skillnad det faktiskt är. Jag har inte så bra bilder eftersom jag inte tog några normala bra jämförelsebilder. Jag ville inte, något jag idag kan ångra.

Den här bilden är tagen på Leos lekland innan jag gjorde operationen och innan jag började gå ner i vikt mer ordentligt. En bild från där jag är som störst.

IMG_4425

Den här bilden är tagen för inte så länge sen. Några månader sen skulle jag tro.

IMAG0888Jag ser sjukt stor skillnad på boobsen om inte annat. Jag inser ju också att på översta bilden hade jag som minst i klädstorlek XXL och nu har jag M eller L beroende på hur kläderna är såklart. Det är alltså en rätt stor skillnad. Skulle nog kunna ha ännu mindre om jag fick bort all hud som jag har, det är en hel del i överskott.

Jag gjorde operationen för lite mer än 2 år sedan. Rätt nöjd ändå även om processen inte har varit och inte är lätt. Det är ingen genväg som många tror att göra en gbp. Det kräver mycket jobb både med mat och träning men framför allt med psyket.

Sparad i Bilder, Dagen

Operation

Igår var jag till min tandläkare, tandläkarhuset här i Umeå för att operera bort en tand. Den bakersta tanden på höger sida. Alltså inte visdomstanden, den är borta sedan länge. Detta var den bakersta som blev rotfylld för 12 år sedan. För cirka 3 år sedan gick den sönder och sen dess har det inte varit så bra. Till och från har jag haft väldigt ont.

Nu sist bestämde vi att tanden skulle bort. Det visade sig dessutom att rötterna inte har blivit ordentligt dödade utan var vid liv längst ner. Vilket resulterade i en inflammation.

Eftersom jag är livrädd för tandläkare, smärta, sprutor och operationer så var detta rena skräcken. Jag sov näst intill inget natten till igår och hela dagen, innan det var dags hade jag hög puls och yrselkänslor. En timma innan operationen skulle bli av gick jag dit för att få lugnande. Efter en stund var jag smått seg i kroppen så jag fick lägga mig på en brits.

image

Jag vet att jag ser avslappnad ut på fötterna men i själva verket är jag nerdrogad men har ändå panik i kroppen. Här i väntan på att få komma igång

image

Där på bordet ligger handskarna som de använde och den fina operationsmössan som jag fick ha på mig

image

Vattenmuggen är ju en klassiker när man är hos tandläkaren

image

Det som kan ge en total ångest

image

Eftersom jag är en sådan som lätt får inflammation och infektioner i sådana här operationssår i munnen så har jag fått antibiotika att äta. Blå piller som ser ut som något helt annat än receptbelagd medicin. Idag går jag även på värktabletter. Superont gör det inte idag men ont har jag och svullen är jag.

Att det blev en operation och inte en mer vanlig uttragning berodde på att tanden då dels var trasig sen tidigare men också väldigt skör. Hon fick lätta på slemhinnorna och sen dela upp tanden i mindre bitar för att få ut den. Efteråt sa hon att det var tur de opererat istället för att dragit ut den då rötterna växt ihop längst ner.

Nu ligger jag i soffan, smått utslagen av både värk, spänningar och medicin. Men, har ändå varit både på loppis och intervjuat en för min uppsats idag. Så jag har inte legat på latsidan hela dagen. Nu åter till latsidan

Sparad i Bilder, Tankar

På resande buss

image

Nu sitter vi på bussen som ska ta oss till Sundsvall. Etapp nummer ett. Där får vi vänta i en timma innan nästa etapp. Sonen är taggad till tusen och jag har ont i magen. Dels på grund av resan men också för att min karl just nu ligger på operationsbordet nere i Stockholm

Sparad i Viktresan

Svimma?

Flera gånger nu när jag jobbat natt sen operationen har jag fått blodtrycksfall när jag reser på mig. Det svartnar för ögonen och det känns som att man bara ska falla ihop. Nu ikväll har det varit värre än tidigare. Det räcker med att jag rör på mig så svartnar det. Jag förstår ju att något inte stämmer men har avfärdat det tills nu. Något är fel och jag måste ta reda på vad det är.

Jag vill ju helst inte svimma på jobbet, finns ju som ingen som skulle kunna hjälpa mig då. Min brukare kan inte höra av sig till någon och svimmar jag, ja vad tusan skulle hända?! Nu behöver ju inte ett blodtrycksfall leda till att man svimmar men risken finns ju. Dessutom går det inte att jobba om man håller på att falla omkull hela tiden.

Kanske har det blivit värre ikväll/inatt av att jag fick jobba över nu på morgonen. Istället för 10 timmar blev det 11,5 timmar och istället för att komma hem till åtta och sova strax innan nio så kom jag hem strax efter nio och lyckades inte somna förrän närmare halv elva.

Jag känner i huvudet nu bara när jag sitter ner att det inte stämmer, jag känner mig snurrig. Så, imorgon blir det att ringa hälsocentralen och se vad tusan det kan vara för fel. Brist på något?! Måste kolla upp detta på en gång.

Jo, för övrigt tjuvvägde jag mig idag på lilla Hannahs våg och jag har gått ner ytterligare 2 kilo sen sist enligt den. Härligt värre! Stämmer det så har jag gått ner 20 kilo på pricken och är absolut värd en klippning, om bara pengarna fanns. 30 kilo sen jag sökte för operationen. Helt sjukt mycket egentligen. Men hälften av resan har jag kvar framför mig.

http://www.tickerfactory.com/weight-loss/wfI5fto/