Sparad i Barn, Bilder, Djur, Familj

Djur och natur

IMG_7747 IMG_7756 IMG_7761 IMG_7778 IMG_7798 IMG_7805 IMG_7839 IMG_7841-2 IMG_7843 IMG_7858 IMG_7871 IMG_7873 IMG_7880 IMG_7883 IMG_7886 IMG_7892 IMG_7899 IMG_7926 IMG_7933 IMG_7960 IMG_8022 IMG_8061 IMG_8103 IMG_8105

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Under påsk åkte vi och två andra goda vänner och enligt oss familjemedlemmar iväg till Narvik för några dagars semester. Eftersom den norska naturen är så fantastisk åkte såklart kameran fram titt som tätt. Även sonen fotade en hel del. På bilden där det ser ut som att han skjuter så visar han hur man gör när man fotograferar. En blivande fotograf är det. Vi besökte en djurpark med vilda djur. Björnen har ju inte vaknat ännu men vi fick se varg, lo, hjort, bisonoxe, fjällräv. En fantastisk park som vi ska besöka igen när det är sommar. Hur som helst var det sköna dagar och roligt att få göra något tillsammans. Narvik kanske inte ses som den mest exotiska plats att åka till men det är vackert där. Vi fick ett bra pris på ett riktigt fint gästhus och från Narvik kan en sen utgå ifrån för att besöka andra platser. Det rekommenderas för er som funderar.

Sparad i Tankar

Tio år som igår

Så hela dagen har det pratats, visats och diskuterats om vad som hände för tio år sedan. Visst, världen förändrades för tio år sedan. Den blev mer galen och detta framför allt för att USA blev galna efter attacken och hade ett knasigt tänk som ”hämnden är ljuv” eller möjligen ”ingen kommer och slår på oss utan att vi slår hundra nej tusenfalt tillbaka”.

Det är inget sunt tänkande. Hämnden är inte ljuv och att slå tillbaka fungerar liksom inte. Ja men se bara på vad som hänt sen dess. Visst, det har aldrig varit okej att så många dog i tornen men inte heller så många som dött i Afghanistan och Irak men som ingen pratar om. Fast det är ju bara araber, muslimer, det är ju inte samma värde som i en riktig västerländsk människa *ironi*

Nej, jag tänker inte deppa idag. Jag tänker inte lyssna och titta på vad som hände då, inte när det behandlas som att det hände nyss, igår. Hela händelsen och allt runt omkring drog bara upp ett enormt hat och förakt mot muslimer. En rädsla som inte är genomtänkt odlades, för alla vet ju att alla muslimer är terrorister. Eller i alla fall förtrycker kvinnor och barn.

Istället tänker jag idag en extra tanke på terrorattentatet i Norge. Där kärlek, sammanhållning och omsorg var det som man talade om efter attentatet. Hatet fick inte vinna. Helt rätt, det är ett smart sätt att inte ge förövarna makt.

Extremism är lika oavsett vart den kommer ifrån

Sparad i Tankar

Vad är du rädd för?

I veckan som varit har det varit mycket debatter överallt om extremism, islamofobi, rasism osv. Det spårar väldigt ofta ur. Påhopp till höger och vänster. Dåden i Norge ska skyllas på någon, det är vårt behov. För att bara skylla det på gärningsmannen är uteslutet. Vem fick han idéerna ifrån, vem bär ansvaret för att han gick så långt som han gick? Många frågor och väldigt få svar.

Nej, jag tror inte vi kan skylla dåden på sverigedemokraterna. Ja, de står för en retorik som gärningsmannen också står för. Men de kan inte ha ansvaret för det som hände. Detta sagt trots att jag långt ifrån sympatiserar med SD, snarare tvärtom.

Så nu i flera dagar har jag funderat på det här med rasism, främlingsfientlighet, hat. Det finns så mycket och istället för att inte hata mer som kloka människor i Norge sagt så verkar människor ändå inte ta till sig budskapet. Mer kärlek, mindre hat.

Jag tänker att rasism, främlingsfientlighet, islamofobi egentligen bara består av okunskap, rädslor och dålig självkänsla. Det är ju lättare att fortsätta leva på sin rädsla än att ta tag i det. Oavsett vad det är för rädslor. Jag har flera rädslor som jag inte tar itu med ordentligt, som min myrskräck. För att ta itu med det som skrämmer mig gör att jag måste gå utanför min trygghetszon vilket är skrämmande.

Men om man nu ändå skulle tvinga sig dit så kan jag ju faktiskt upptäcka att det jag var rädd för inte var så farligt. Jag kan lära mig nya saker och lära känna nya människor. Jag kan växa som människa.

Att växa som människa borde ju inte vara farligt. Så vad är det då som gör att så många lever kvar i sin rasism, främlingsfientlighet eller islamofobi? Är det just för att det är lättare att bara fortsätta i de spår man hamnat i?

Vad är det som gör att just nu fortsätter leva i dina rädslor?

Sparad i Tankar

Mer öppenhet

När planen åkte in i tvillingtornen bemöttes det genast med hat, med hämd, rättvisa och krig. Det pratades om jakt och att mannen som beordrat attacken skulle dödas, eller ja, i alla fall tillfångatas. Efter det ökade hatet, misstron. Någonstans där fick man höra då och då att vi skulle vara rädda om vår demokrati. Sen kan man fråga sig vilken demokrati stora USA pratar om. Men det är en annan debatt.

Hur som helst så kan terrorism bemötas på så olika sätt. För terrorism var det som skedde i USA och terrorism är det som skedde nu i Norge.

Jens Stoltenberg, Norges statsminister har bemött tragedin genom att säga att detta ska mötas med mer demokrati, mer öppenhet och mer solidaritet. Istället för hat ska hatet bemötas med kärlek och ännu mer kärlek. Misstro och främlingsfientlighet mötas med solidaritet.

En ung tjej som blev intervjuad ska ha sagt ”Om en man kan visa så mycket hat, tänkt hur mycket kärlek vi alla kan visa tillsammans”

Hat försvinner inte med att hata tillbaka. Inte ens mannen som begått dessa dåd ska mötas med hat, för det leder inte till något annat än mer destruktivitet. Men visst, det är svårt att inte känna förakt och hat mot en människa som tagit så många liv. Dock hävdar jag bestämt att hata honom inte leder till mer än att han får mer vatten på sin kvarn. Istället sänder jag en bön att han ska komma till insikt om vad det är han gjort.

Självklart går mina tankar allra mest till de drabbade. Till föräldrarna som inte får hem sina barn vid liv. Det är nog det som berör mig mest. Att behöva överleva sina barn som förälder, det är en av mina värsta mardrömmar.

I ett tal Jens Stoltenberg, hade igår sa han ”Ondska kan döda en människa men inte besegra ett helt folk”

Det är citat som dessa vi får ha i våra bakhuvuden när hatet försöker ta över våra hjärtan.

 

TÄNK KÄRLEK

Sparad i Tankar

En mardröm

Jag har under början av natten följt det som hänt i Norge men för att inte bli helt galen så valde jag att inte titta på nyheterna hela tiden. När jag så återvänder till nyheterna nu på morgonen får jag se de enorma siffrorna om minst 80 döda på Utöya. Det är alltså minst 80 ungdomar som mist sitt liv för att en galen människa bestämde sig för det. Tårarna rinner, det minsta jag ens försöker känna efter hur det skulle vara att mista sitt barn så slår alla mina känslor bakut. Det går inte att ta in, det är helt sanslöst.

Mina böner går till de anhöriga, till föräldrar som mist sina barn, till barn som mist sina syskon och föräldrar.

Mina böner går, även om de är svårare, också till mannen som begick terrordåden (dådet). Att han ska komma till insikt så att han där kan börja sin egen personliga resa till att förlåta sig för det han gjort.

Men mest går bönerna till de som drabbats.

 

I övrigt förundras jag över hur folk har resonerat på twitter, facebook, tidningar osv. Det var en terrorist ända fram tills man fick reda på att det var en norrman. Då var det en galning. Jag lovar, det han gjort är terror och även om man inte är muslim kan man vara terrorist. På sitt sätt var det väl bra att det inte var en muslim så att hatet inte hade fått mer grogrund. Hat löser ingenting, hat är det som skapar detta som just skett.