Sparad i Barn, Bilder, Vänner

Färg på tillvaron

image

image

Idag har vi blivit friserade av goa Sofie. Tvillingbarnen i tuppkam med sprayfärg. Linda fick knallrosa tuppis och jag fick lila. Har kvar lite hår på sidorna men även lite längre mitt på så jag med kan styla upp den lite som en tuppis. Nöjda barn och nöjda vuxna.

I övrigt har dagen bestått av second hand (utan några större fynd) och loppis med några få fynd. Nu ikväll borde jag tänka till inför morgondagens planering av nästa söndags gudstjänst men hjärnan står på vila och vill inte fungera alls.

Sparad i Tankar, Uppfostran

Fortsättning dagis

Tankarna hann inte riktigt landa när sonen kom hem. Lerig, blöt och nöjd. Precis så som det ska vara när de kommer hem från dagis. Inser dock att vi behöver ett regnställ till, minst ett. För idag har han blött ner två par regnbyxor och en av sina regnjackor. Vi har bara två uppsättningar och det funkar inte om de blir blöta på en och samma dag. Synd jag inte tänkte på det när det var loppis.

Hur som helst så är både mannen och jag nöjda och tacksamma över dagiset. Efter skräckupplevelserna på förra dagiset var vi väldigt rädda, försiktiga och avvaktande när vi fick plats på nuvarande dagis. Vi bestämde oss på en gång att berätta vad vi och sonen varit med om på förra dagiset och att vi därför känner oss väldigt försiktiga och rädda. De har bemött det väldigt bra och har alltid varit tydliga, ärliga och klara mot oss. Fungerar inte något så har vi pratat om det på en gång och kommit fram till en lösning.

Därför känner jag mig trygg nu i att få ha ett samtal med dom om hur vi ska få sonen att komma ihåg att gå på toaletten på dagis lite oftare, huruvida han skyller på magont även på dagis osv. För med den här personalen går det att föra samtal, ha funderingar. De tycker om Z och uppskattar honom för den han är.

De har tips om hur vi ska göra för att få honom att kunna sitta ner och ta det lugnt ibland. Som att läsa en bok är inte riktigt möjligt, dock kan han numera sitta framför en hel film. Fast filmtittandet försöker vi hålla in på. Dock går det dåligt i perioder.

Men åter till dagis. De har en god pedagogik, en suveränt bra miljö, både inne och ute. De ser till barnens individuella behov och anser att de mår bra av att vara ute. Jag vet faktiskt inte hur aktivt de arbetar med genusfrågor men jag upplever de inte som att de puffar in barnen i fack efter könen. Utan att de ses som barn med olika intressen. När jag varit och hämtat och lämnat så ser jag både flickor och pojkar som snickrar och bygger kojor, som cyklar, som gräver, som gungar. Likaså inomhus. Sonens favoritrum sen han började där har varit byggrummet. Där finns klossar, järnväg etc. Allt möjligt som man kan bygga med. Han tycker om att bygga. På förra avdelningen byggde han och en kompis en trapp upp till fönstret, öppnade det och tog sig ut på gården. Nöjda var de kan jag säga. Personalen var inte lika nöjda och de fick sätta en punktinsats på dem ett tag eftersom de försökte flera gånger.

Hur som så är vi otroligt tacksamma över dagiset och vi vill allra helst flytta med det upp när vi flyttar. Att byta igen känns otroligt nervöst och rädslan över att det ska bli som på förra finns där hela tiden.