Sparad i Politik, Trollbottom tycker till

Tiggare

Ofta säger människor, har även jag sagt, att de inte vill ge pengar till de som tigger eftersom de inte vet vad pengarna går till. Själv fick jag mig en ordentlig tankeställare för några år sedan. Jag studerade, vad ämnet var minns jag inte nu. Men vi fick frågan varför vi tog oss rätten att bestämma över en annan människas liv. Om vi verkligen var de mest lämpliga för det.
Några menade då att det var ju ändå deras egna pengar som de gav och de ville inte sponsra till knark. Jag var en av de som resonerade så.

Efter det har jag tänkt mycket på det där. Vem är jag att bestämma. Så kom jag på hur man skulle kunna tänka för att få det mer tydligt i sitt eget liv.

Din arbetsgivare bestämmer sig för att hen vill inte betala ut din lön utan att ha kontroll till vad den går till. Din arbetsgivare börjar därför att ge dig utbetalningar av din lön som är låsta till hyran/huslånet, telefon, internet, försäkringar. Maten köper arbetsgivaren in. En snäll arbetsgivare låter dig få en liten slant i fickpengar. Du tappar helt kontrollen över din ekonomi, dina pengar.

Nu tänker du kanske att det är skillnad på att jobba och tigga. Jo, det är det. Timlönen för ditt arbete är grymt mycket högre än tiggarens. Du har dessutom ett hem, mat, värme, tillgång till vatten, dusch.

Men jo, nog tycker jag det är bättre du åtminstone ger ett presentkort på en matbutik än att du inget ger.

Sparad i HBTQ, Tro, Trollbottom tycker till

Equmeniakyrkans människosyn

Idag fick jag ett samtal från diakonhanläggaren. Eftersom jag skrivit om sakerna som skedde igår, inte bara här utan då även på facebook så har det kommit en hel del reaktioner. Därför fick jag samtal idag. Det var jobbigt för riks (alltså riksorganisationens kontor kan man säga) att det kom reaktioner, att jag inte höll tyst och var lojal mot kyrkan. För sådant här ska man inte prata om, man ska bara acceptera, tacka fint, svälja sorg och ilska och fortsätta prata gott. Sådan är inte jag.

Under dagen har jag tänkt mycket på dels samtalet men också på annat som skrivits och sagts till mig. Hela tiden får jag höra att jag behövs och jag är viktig för min kamp och för att jag står upp för de udda. Då börjar jag fundera lite, vilka udda? Menar de min kamp för hbt-personers lika rättigheter? Är det hbt-personerna som är udda? Mig veterligen står jag upp och kämpar för människor som kyrkan kränker. 

Men det blir tydligare och tydligare, kyrkans syn på hbt är att de är udda. Och visst kan det vara bra att det finns några udda i kyrkan och att någon står upp för dom. För då ser det ju bra ut för kyrkan, när någon säger jag tycker om er fastän ni är udda”.

Grejen är bara det att jag inte säger det. Jag säger till kyrkan ”Sluta kränka människor, kyrkan ska stå upp för människor, de mänskliga rättigheterna, inte kränka”. 

Sen undrar jag varför kyrkan behöver mig. Varför behöver de någon som de ändå tycker är jobbig, som säger saker de inte vill höra. Jo, de behöver mig dels för att de då kan säga ”att titta, vi har visst medlemmar som tar hand om de udda” och dels behöver de mig för att kunna ha en slagpåse. Nu försvinner en slagpåse. Men udda, nä, den synen har jag inte på människor.

En människa är inte udda för att hen har en sexuell läggning som är annan än den som är normen. Människor som går utanför de rådande normerna är inte udda, människor som vill förändra är inte udda. När kyrkan säger ”du behövs för de udda” så får udda en väldigt dålig betydelse. Jag behövs inte för de udda och inte för kyrkan. Jag behövs för människor som blir utsatta för olika förtryck och kränkningar. Kyrkan behöver vidga sin syn och sluta vilja anpassa alla till sin lilla trånga norm som berättar hur du ska vara, se ut, tycka och tro. Kyrkan behöver bli modigare, behöver ta till sig andra människor utan att försöka göra om dom och anpassa dom in till en dammig gammal norm.

Har idag fått frågan flera gånger om jag verkligen ska gå ur. Ja, jag ska verkligen gå ur kyrkan. Det finns inget mer att hämta, få eller ge. Och jo, jag är arg, ledsen och besviken. Jag hade större förhoppningar och tankar om min kyrka. Dom gick i kras helt och hållet. Men efter samtal jag får blir jag bara mer och mer arg och övertygad om att det finns inget mer för den här kyrkan. Så kanske får jag tacka för samtalet idag, det fick mig att verkligen känna att jag gör rätt och att det finns ingen återvändo. Equmeniakyrkan och jag har väldigt olik människosyn och vi har olika sätt att se på tro. Min tro utgår sig hela tiden från ”vad skulle Jesus göra” och på människors lika värde och rättigheter. Det är så jag lever mitt liv och det är så min tro uttrycker sig. Tänker på en väns bok som har titeln ”När kyrkan står i vägen för Gud” hur sann den titeln är.

hbt_206969071

 

Sparad i Barn, Föräldraskap, Uppfostran

Mitt ouppfostrade barn

På väg till bästa kompisen Belle gick Z glatt och visslade. Precis i utkanten på vår gård möter vi en kvinna med barnvagn och två fina hundar. Z gör som han är lärd och går en bra bit från hundarna.
Kvinnan går hastigt förbi oss och fräser högt att jag borde uppfostra mitt barn. Jag ropar tillbaka med frågan vad problemet var. Problemet var att han visslade. Det störde hennes hundar.
Jag ropade då tillbaka att barn får vissla och stör det hennes hundar får man lära sina hundar att hantera att vara runt människor. Vad jag såg gick ändå hundarna med henne utan problem så vad som egentligen var problemet vet jag inte.
Däremot tänker jag fortsätta fostra mitt barn att vara ouppfostrat och vissla. Jag är snarare stolt över att han är så duktig på att vissla och att han dessutom inte går nära eller fram till främmande hundar.

Det är inte mitt eller mitt barns fel att du har en dålig dag

Vissla för livet

Sparad i Bilder, Tro

Avstamp dag 4

Så var det sista dagen och equmenias riksstämma träffades på norra areal för de sista punkterna på dagordningen. Vi kom lite lite sent men det gjorde som inte så mycket. Precis bakom mig satt lilla Jakob som visst nuförtiden kallas fluff. Jakob var bara 12 när jag hade honom i Tumba. Nu är han stor, varit ungdomsledare själv i Tumba i några år och ska börja jobba på mälardalens distrikt. Han ska visst gifta sig i sommar med. Tänk vad tiden går.

Fast busig är han ju än och det är bra.

Här låtsas han vara intresserad

Här fixas och trixas det med beslutsordningen. Det var många många extra att-satser som lagts under påverkanstorget och det var inte helt enkelt att förstå hur allt skulle gå till. Till slut fick vi en beslutsordning som vi beslöt oss om att besluta efter. Blev dock lite fel ändå och två att-satser hamnade utanför. Efter ytterligare lite fix och trix kom dessa dock med.

Lillebror som försöker hänga med i vad som sägs och som är lite smått besvärad av storasyster som plågar honom med kameran.

Ola bjöd på en rörelsedans medan vi väntade på att presidiet fixade lite strul

Jag är grymt imponerad av hans rumpvickningar

Extremt härligt med människor som bjuder på sig själva. Ola är förövrigt ekonomen som kan förklara ekonomin så att man förstår. Det är inte alla som har den skillsen.

Ekonomen Ola och orföranden Johan sitter och klurar över saker. Jag smygfotade och hängde absolut med i det som sades. Faktiskt så gjorde jag det men jag har svårt att vara still så länge och hålla koncentrationen. Förstår inte hur ungdomarna lyckades.

Jag lovar, han slickade inte podiet han försökte bara prata i mikrofonen

Precis innan riksstämman avslutades blev det avtackning för de som slutar på sina uppdrag. Här avtackas André av ordföranden Johan.

Konferensen Avstamp avslutades med en gudstjänst på (i för stockholmare och sörlänningar) filadelfiakyrkan. Här är min numera extra lillebror Aman

Eftersom jag verkligen inte är en scout så kommer här bevis på att jag ändå faktiskt kan vara scout

Och jo, jag ser att jag är mindre. Coolt och det var tur att gentlemannen Aman var med och lånade ut sin skjorta

Det har varit fyra riktigt roliga dagar. Långa, mycket folk, många att hälsa på att träffa, många funderingar, många glädjeämnen, en del sorg och framför allt många goda samtal. Nu finns det saker som ska sättas igång inom en hyfsat snar framtid. Roligt ska det bli. Och jag försöker hålla hoppet uppe för nya kyrkan. Jag vill ju verkligen bli ordinerad en vacker dag och framför allt vill jag leva i en kyrka där gemenskap, kärlek, ödmjukhet, respekt och tillåtelser råder. Oavsett vart man står i olika frågor.

Sparad i Artiklar, Tankar, Tro

Den främlingsfientliga världen

Blir så ledsen när jag läser hur främlingsfientligheten bara ökar och sprider ut sig i Europa. Partier med tydlig fientlighet mot invandrare, speciellt från arabländer får plats i regeringar runt om. I Sverige och så i Danmark.

I DN idag finns en artikel om hur en dansk minister vill särbehandla invandrare. Vissa invandrare ska lättare kunna anhöriginvandra än andra. Och då självklart de som kommer från andra liknande länder som USA, Kanada och Japan. Länder som är rika och ”vita”. Människor som man kan förmoda inte bär slöja eller tillber Allah.

Jag undrar vart människors lika värde har tagit vägen. Jag undrar vart människosynen är på väg. Jag förstår inte rädslan, föraktet, hatet, avskyn, fördomarna. Varför är det så farligt med olika kulturer och religioner? Varför är det så farligt med olika sätt att klä sig och uttrycka sin tro på?

Endast människor som direkt är positiva för samhället är välkomna. Vart ska alla de som flyr från krig, förtryck, mordhot etc att ta vägen? De kanske inte är direkt positiva för ett samhälle, inte på en gång. Men förmodligen kan de bli det om de bara fick chansen och fick hjälpen att få vård och rehabilitering. Men det verkar som att land efter land inte vill hjälpa, inte vill ta i sådant som kanske är svårt och jobbigt.

Fegt, enbart fegt.

Jag ber för att en god och positiv människosyn ska komma till vårt samhälle, till vår värld. Där människor inte ses som hot, med avsky, med förakt utan möts med respekt, nyfikenhet och med en öppen famn.

 

Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem