Sparad i Trollbottom tycker till

Ofredad

Det var länge sedan jag blev påhoppad utan någon anledning. Men här i förra veckan blev jag det. Jag gick på gågatan med en av de romska kvinnorna som tigger i stan. Jag hade lovat henne att gå och köpa en kopp kaffe. Jag hade inga lösa pengar så jag bad henne att följa med. Vi gick och pratade med varandra, så gott vi nu kunde utan att prata samma språk. Utanför en av stans shoppinghus stod en äldre man utanför dörrarna, han ropade om jag kunde svenska. Jag svarade att jag kunde svenska. Han bad mig då säga till kvinnan, som satt och tiggde utanför. Hon satt på samma sida som han stod på och han var väldigt upprörd över att hon satt där. Jag frågade varför jag skulle be henne flytta på sig. Och där brast det för den äldre mannen. Han skrek att han stått där i ett antal år och sålt lotter, det var hans plats och hon hade ingen rätt att sitta där. Hon fick sätta sig på andra sidan så hon inte var i vägen när han skulle sälja lotter. Jag föreslog då att han kunde ställa sig på andra sidan. Men se, det var ingen bra idé. Han klev fram mot mig, ställde sig väldigt nära och lutade sig över samtidigt som han skrek. Jag frågade i lugn ton varför han var så aggressiv och skrek. Han berättade då att han minsann kunde bli ännu mer aggressiv. Jag bestämde mig för att gå iväg. Jag och den romska kvinnan gick och köpte kaffe och därefter gick jag till jobbet.

Efter en timma på jobbet gick jag åter upp till stan då jag skulle hämta medicin som kommit efter en beställning. Den äldre mannen står inte utanför dörrarna men en av de andra kvinnorna satt där och sålde tidningen som de brukar sälja. Jag tog ut pengar och gick fram till henne för att betala för en tidning. När jag böjer mig ner för att ge henne pengarna tog någon helt plötsligt tag i min arm och slet upp mig. Det var den äldre mannen som tog sig friheten att slita i mig. Jag slet tillbaka min arm och sa till honom att inte röra mig. Han släppte taget om armen men klev istället framåt, ställde sig åter igen nära och lutade sig över. Skrek att jag inte skulle berätta för honom vad han skulle göra, att jag inte hade rätt att säga något. Jag bad honom att lugna ner sig och att jag faktiskt inte sagt åt honom vad han skulle göra. Att det snarare var tvärtom, han som blivit arg för att jag inte gjorde det han ville att jag skulle göra. Strax därefter knuffar mannen undan mig samtidigt som han säger ”flytta på dig” och han stormar iväg. Jag kände mig helt perplex.

Efter att ha funderat en stund bestämde jag mig för att anmäla honom och polisen tog upp min anmälan som ett ofredande. Jag visste då inte vad han hette eller vem denna man var.

Dagen efter går jag åter förbi där, då hade jag inte sjalen på huvudet som jag hade dagen innan, utan en keps istället. Jag frågar mannen vad han säljer och för vem han säljer. Han svarar på det och jag inser att han inte känner igen mig. Jag frågar då vad han heter men då började han bli på sin vakt. Han vill inte svara och jag bestämmer mig för att ta en bild på honom så att jag kan skicka åtminstone den till polisen. Han försöker hålla för händerna så att han inte kommer med på bild men jag lyckas ändå ta en. Han undrar vad jag ska med den till och jag säger att jag ska skicka den till polisen då jag anmält honom för ofredande.

Under dagen söker jag fram föreningen som jag gissat mig fram till är den han sålde lotter för. Mailar dom och frågar om de har någon som säljer lotter på just den platsen åt dom och vad han i sådana fall heter. Jag får svar att de har en man där och jag får namnet. Genast mailar jag vidare informationen till polisen.

Nu tror jag inte att det kommer hända så otroligt mycket med själva anmälan. Men samtidigt, om man aldrig anmäler kommer det aldrig bli någon skillnad.

Det som gör mig rädd är inte själva mannen utan avskyn som mannen förmedlade. Jag är helt säker på att han ansåg sig ha rätten att göra detta dels för att han förmodligen trodde att jag var romsk, dels för att jag är kvinna, dels för att jag hade sjal på huvudet (min man brukar kalla det för cancermössa) och dels för att jag står för något annat än avsky mot de romska personerna som är här och försöker få ihop till mat, kläder, skola och sjukvård för sina barn. Det gör mig bara så otroligt ledsen att dessa människor, som redan är på botten ska tvingas ta emot även detta förakt.

Likaså vet jag att muslimska kvinnor som valt att ha sjal också får ta emot det här hatet. Det är hatet som gör mig rädd.

 

Sparad i Feminism, Genus, Politik, Sexualitet, Trollbottom tycker till, Uppfostran

Mäns makt över kroppar 

Häromdagen blev en man i en hockeyklubb anmäld för sexuellt ofredande, någon dag efter lades fallet ner. Orsaken var enligt utredande polis att mannen inte kunnat undgå att tafsa på kvinnans bröst då hennes bröst var så stora. 

Dagen efter förtydligar han sig genom att säga att det är samma sak som att du ”råkar” slå till någon på rumpan när du går förbi om personen ifråga har en stor rumpa. Stora kroppsdelar är svåra att låta bli som man (min tolkning). 

Män har i väldigt lång tid nu tyckt sig ha rätten till kvinnors kroppar. Och enligt rättsväsendets ständiga utlåtanden stämmer det än idag. Jag som kvinna kan inte röra mig i våra gemensamma utrymmen och vara säker på att jag slipper bli ofredad. Det är min skyldighet att se till att män inte ofredar och händer det är det mitt fel. 

Män tar sig rätten att bestämma hur kvinnor ska klä sig, eller icke klä sig. Inte för mycket, inte för lite men heller inte lagom (vad det nu är). Avklätt är för slampigt och för täckande, ja då är du visst terrorist.

Ingen har rätt till min kropp förutom jag. Ingen får ta på mig utan att jag har godkänt det. Inte min partner, inte mitt barn. Ingen har rätt att bestämma hur jag ska klä mig. Gillar du det inte, vänd bort blicken och var tyst! 



Jag har tröttnat på detta. Vi borde kommit längre. Men uppenbarligen behövs mer  tydlighet för att jag som kvinna ska kunna få vara! 

Sparad i Feminism, Genus

En kvinnas väg till en smörgås

Går in i köket. Tittar på bänken. Full med skal från päron. Tittar på andra bänken, full med disk. Öppnar diskmaskinen och har turen att den är tömd. Fyller på den, tömmer hoarna från matrester. Diskar undan en gryta och börjar fundera på vad som ska lagas till middag imorgon. Ifall något behöver tas fram från frysen.

Samtidigt plockar hon bort grytlapparna från bänken och lägger ner dom i lådan. Ställer tillbaka några maskiner där de ska vara och letar fram en ren disktrasa. Torkar bänkarna och slänger skräpet. Noterar att soppåsen är full. Knyter ihop den och är förståndig nog att inte gå ut med den (fyra trappor) utan tänker att hon ska sätta upp en lapp på dörren så att mannen kan komma ihåg att ta med den imorgon bitti. Går tillbaka in i sovrummet och plockar ihop disk och skräp därifrån. Ser tvätt. Går tillbaka för att hämta tvätten och lägger den i tvättkorgen. Korgen börjar bli full så hon laddar en maskin så det bara är att slå igång imorgon. Då kommer hon på att torkställningen inte är tömd. Hon går och viker ihop tvätten. Medan hon går till garderoben med kläderna rättar hon till mattan som katterna har sladdat ihop till en hög. Barnet drömmer mardrömmar och gråter. Hon går dit och tröstar, ger barnet lite vatten. Plockar upp täcket som trillat ner på golvet och det där gosedjuret som saknades. Schasar ut katterna och stänger försiktigt dörren. Plockar lite skräp som ligger där på byrån i hallen och slänger det.

Till slut kommer hon till soffan, sätter sig ner. Plockar ihop några böcker och papper som ligger på ena soffkudden och lägger ihop det till en ordnad hög. Viker ihop filtarna och lägger kuddarna till rätta. Kommer på att hon skulle ju göra en smörgås. Går till köket och kommer på att hon skulle ta fram något ur frysen för middagen imorgon. Öppnar kylskåpet för att se om det finns något att göra av det som finns där. Plockar bort en gammal öppnad förpackning av gräddfil. Tar fram smör och ost. Men innan hon stänger kylen flyttar hon på några saker så det ryms mer i kylen. Hon tar fram en smörgås och gör ordning den. Torkar bort smulorna och ställer in smöret och osten. Öppnar frysen och tar fram morgondagens middag. Kommer på att hon skulle ju frysa in bananer. Hämtar bananer och skär ner dom i mindre bitar. Lägger dom i frysen. Tar smörgåsen och går till vardagsrummet. Går tillbaka till köket och hämtar vatten. På vägen dit ser hon en övergiven kaffemugg. Tar med sig den och ställer den bland den disk som väntar på att få hamna i diskmaskinen. Sätter sig ner i soffan och äter smörgåsen. Hon känner sig lite trött. Ser sig omkring och tänker att det är dags att städa.

Sparad i Feminism, Genus, HBTQ

En feministisk man

Jag är en cis-kvinna i och med det har jag en massa privilegier och givetvis måste jag ta dessa i beaktning hela tiden. Är det privilegier jag vill behålla, är det privilegier jag vill avstå, finns det privilegier jag kan tänka mig att avstå. Till exempel kan jag som cis-kvinna absolut avstå mig privilegiet att tala för en transperson. Jag kan inte tala för en transperson då jag inte är en, ändå finns det massor med cis-personer som tycker att de kan föra talan åt dessa.

Jag tänker att direkt det blir talan för någon annan som har färre privilegier än mig så bör jag fundera på om jag är rätt person att föra talan för den gruppen, de personerna. Ibland kanske det är så att min talan är viktig för att den gruppen ens ska komma på tal. Ja, då är det viktigt att jag för talan. Men det är också viktigt att jag inser när talan måste föras över till den gruppen själv. Det viktigaste av allt är att jag med mina privilegier kan använda dessa för att förbereda plats åt de som är mindre priviligierade.

Det är här män behöver lära sig att de har privilegier som kvinnor inte har. Det är här jag tänker att en feministisk man inser och försöker lära sig att inse när han som man inte ska föra talan för kvinnors situation utan ge plats åt kvinnorna själv. Män har, i den maktstruktur vi har i samhället, en högre position enbart genom att de är män. Sen finns det givetvis en hierarki bland männen, vissa har mer privilegier än andra. Men en man har bara genom att vara man fler privilegier än en de flesta kvinnor. Med andra ord, en man, en feministisk man måste vara medveten om sin maktposition och aktivt välja bort flera av sina privilegier.

En man måste aktivt välja bort privilegier så att kvinnor får möjlighet att få mer av det offentliga utrymmet. Det handlar alltså inte om att män ska låta kvinnor få ta plats utan att män ska ta sitt ansvar och inte själva ta all plats. De måste vara medvetna om sin makt, om sin position i det patriakala samhället.

Hur ofta hör man inte, på skämt eller allvar, “kvinnan ska veta sin plats”.

Jag säger detsamma “Mannen ska veta sin plats”

Sparad i Bilder, Dagen, Familj, Tokigheter och galenskap, Vänner

Kalas

I måndags fyllde min brorson Wiggo 2 år så idag var vi på kalas hos honom. Mysigt, trevligt och härligt att få komma iväg och träffa lite familj.

Här kommer en bildkavalkad

Tårta och faktiskt inte upp och ner bara fotad på fel sida

Trixi, en mycket speciell katt

Födelsedagsbarnet

Bilar, traktor eller var det bara tänder på G

Sonen fann sig snabbt i Wiggos rum

Paketöppning. Sonen ville gärna hjälpa till men accepterade utan bråk att det var Wiggos paket

Pärlor

Pärlplattor

Partyhattar fanns såklart

Och massor med fika

En galen kvinna var också där. Men förstod aldrig vem hon var

En till galen kvinna dök upp

Och en otroligt söt tös

Kalasfika för kalasbarnet

Sen blev det utelek för hela högen

Lillebror (min alltså) fick knuffa på gungorna

Ja, vad ska man säga. Galen mamma, galet barn?!

Till sist fick Wiggo sin trehjuling och han blev överlycklig, även om det inte syns här på bilden.