Sparad i Tro

Framtidens kyrka

Idag har det varit en grymt viktig dag i Karlstad där min kyrka har sin årliga konferens. Önskar innerligt att jag hade kunnat vara där men det gick inte, det blev inte så.

Har i alla fall följt med de livesändningar som sänts under förhandlingarna. Städdag på gården och jag gick omkring med en öronsnäcka i ena örat och mobilen har fått gå varm. Plockat hundbajs, krattat ihop löv och lyssnat på förhandlingarna. Sen på eftermiddagen kom då det jag främst väntat på hela dagen. Dags för kyrkan att ta beslut om ett namn. Kyrkan har sedan man bestämde sig för att gå ihop haft ett arbetsnamn, Gemensam Framtid.

Styrelsen hade nu lagt ett förslag, Gemensam Kyrka. Jag har provat, jag har smakat och jag har försökt tycka om det. Det har bara inte gått. Jag har inte förstått varför man inte låter namnet som vår ungdomsförening föreslagit få vara det man antagit. Equmeniakyrkan, då blir det en naturlig koppling till ungdomsförbundet och en naturlig övergång från ungdom till församling. Min församling i Umeå, de som var ombud för min församling, tillsammans med några andra församlingar, la förslaget Equmeniakyrkan. Jag hoppades men jag trodde inte. Så kom tiden för beslut. Många namnförslag blev det. Ett efter ett röstades ner. Till slut stod Gemensam Kyrka mot Equmeniakyrkan. Votering, votering. Rösterna räknades. Jag satt här hemma i soffan, helt på spänn. Så kom resultatet. Equmeniakyrkan!

Men helt klart var det inte, nu behövdes 2/3 av rösterna av de närvarande ombuden för att namnet skulle kunna antas enligt stadgarna. Åter igen blev det dags att rösta. Först räknades rösterna för Equmeniakyrkan, sen emot och sist de som lagt ner sina röster.

Equmeniakyrkan: 515
Avslag: 90
Avstått rösta: 32
Procent för: 81

Yey, jag är numera med i en kyrka som valt att gå i framtiden, som låter de unga rösterna få höras. Jag är numera medlem i en kyrka som heter Equmeniakyrkan 

equmeniakyrkan

Kanske låter det märkligt att jag över en sådan här sak kan känna sådan stor glädje att ögonen tåras. Men det är en sådan stor sak, så viktigt. Kyrkan visade nu att man väljer att låta framtiden, våra ungdomar, få leda kyrkan framåt. Det är stort för en kyrka som lätt kan bli gammal, dammig och grå.

Sparad i Genus, Tro

Det rosa barnet

Första dagen på konferensen har närmat sitt slut. Tidig morgon, fick faktiskt väcka sonen otroligt nog. Fast med tanke på gårdagens pärs och den sena kvällen är det väl inte så konstigt.

Dagen började i alla fall med god hotellfrukost. Att bo på hotell är hur lyxigt som helst och sonen är glad. Det är vackert här enligt honom. Fräscht tycker jag.

Efter frukosten tog vi oss till kyrkan där han skulle vara på sin barnkonferens. Eller som jag beskrivit det hela för honom ”ett speciellt dagis”. Har haft en viss oro över hur det ska gå. Vet ju att det ibland låser sig för honom och han blir så blyg att det inte fungerar. Men efter några minuter sa han ”mamma du kan gå nu”. Så visst, jag fick snopet gå iväg långt mycket tidigare än jag trodde jag skulle behöva. Letade mig fram till kyrkan där jag skulle vara för dagen. Checkade in så jag fick mitt ombudskort (röstkort) och insåg sen att jag faktiskt skulle hinna att checka in även för nästa del av konferensen som börjar imorgon. Idag har jag varit ombud för min församling på Missionskyrkans årsmöte. Imorgon börjar det som blir ännu mer spännande. Den nya kyrkan, Gemensam Framtid (arbetsnamnet på den nya kyrkan). Mer om det imorgon såklart.

Träffade massor med bekanta, vänner, gamla kollegor och klasskamrater. Så himla roligt. Vid lunch plockade jag upp sonen utanför kyrkan där jag var för att äta lunch ihop. Vi hittade ett ställe där det inte var kö och fanns sittplats. Beställde en köttfärspaj som vi skulle dela på. När den kom var det mögel på den. Äckligt som fan, gick tillbaka och de förnekade mögel. Hallå, det syntes rätt tydligt. Fick i alla fall en västerbottenostpaj istället. Gott var det och min mage har inte kraschat än.

Hur som helst så har jag suttit galet mycket på twitter idag och twittrat med folk under taggen #gfram

Eftersom gendergruppen har gjort ordning genusspanarpapper så delade jag ut en massa sådana. Att spana genus är viktigt i sådana här gubbväldesammanhang. En grå gubbmassa var det idag och kommer nog vara så imorgon med. Det behövs fler kvinnor och fler unga i dessa sammanhang. De finns egentligen men verkar inte få komma fram på årskonferenserna.

Jag sa till en person (på twitter) att han kunde få en sådan lapp av mig. Kom sen på att han nog inte visste vem jag var, så jag frågade om han behövde veta vem jag är. Jo, det behövde han, om det inte var jag som var med det rosa barnet. Gissa om jag skratta gott. Jo, om någon har ett rosa barn så är det jag. Rosa, klänning, glitter och vara vacker är det som är viktigast just nu. Samtidigt som han är väldigt cool såklart. Han kör verkligen sitt eget race. Skönt att se och märka att min lilla kille ändå har blivit så stark i sig själv. Han bryr sig inte om vad andra säger, det är ju självklart att man kan ha rosa och klänning. Bra, för det är precis så det borde vara.

Det roliga med detta är också att människor trott att han är flicka. När de fått veta att det är en pojke har några faktiskt fått tänka till om sin egen syn på könsnormer, färger, kläder etc. Fantastiskt bra.

Efter förhandlingarna idag var klara hämtade jag sonen på stället där de håller till med det ”speciella dagiset”. Jag frågade honom när vi gick därifrån om det varit roligt. ”Mamma, imorgon vill jag till det rosa dagiset” var hans svar. Jaha, ja vad ska man säga. Det blir rosa av honom… Lite senare kom det ändå att det hade varit ”sååå roligt” och han lät peppad på att gå dit imorgon med.

Efter att ha försökt vara på inledningsgudstjänsten nu ikväll, vilket inte gick så bra. Att vara på en glädjegudstjänst med en arg son gör att det inte blir så mycket glädje. Men lite hann jag höra även om jag fick tillbringa nästan hela gudstjänsten utanför det stora tältet. Nu ligger han och sover här bredvid mig, att somna gick ändå rätt fort. Inte så konstigt efter allt som hänt de senaste dygnen. Ännu mer trött kommer han nog bli efter imorgon men då ska vagnen med. För imorgon ska vi ut på äventyr även på kvällen. Finns risk för att jag kommer bli galen.

Sparad i Bilder, Tro

Avstamp dag 4

Så var det sista dagen och equmenias riksstämma träffades på norra areal för de sista punkterna på dagordningen. Vi kom lite lite sent men det gjorde som inte så mycket. Precis bakom mig satt lilla Jakob som visst nuförtiden kallas fluff. Jakob var bara 12 när jag hade honom i Tumba. Nu är han stor, varit ungdomsledare själv i Tumba i några år och ska börja jobba på mälardalens distrikt. Han ska visst gifta sig i sommar med. Tänk vad tiden går.

Fast busig är han ju än och det är bra.

Här låtsas han vara intresserad

Här fixas och trixas det med beslutsordningen. Det var många många extra att-satser som lagts under påverkanstorget och det var inte helt enkelt att förstå hur allt skulle gå till. Till slut fick vi en beslutsordning som vi beslöt oss om att besluta efter. Blev dock lite fel ändå och två att-satser hamnade utanför. Efter ytterligare lite fix och trix kom dessa dock med.

Lillebror som försöker hänga med i vad som sägs och som är lite smått besvärad av storasyster som plågar honom med kameran.

Ola bjöd på en rörelsedans medan vi väntade på att presidiet fixade lite strul

Jag är grymt imponerad av hans rumpvickningar

Extremt härligt med människor som bjuder på sig själva. Ola är förövrigt ekonomen som kan förklara ekonomin så att man förstår. Det är inte alla som har den skillsen.

Ekonomen Ola och orföranden Johan sitter och klurar över saker. Jag smygfotade och hängde absolut med i det som sades. Faktiskt så gjorde jag det men jag har svårt att vara still så länge och hålla koncentrationen. Förstår inte hur ungdomarna lyckades.

Jag lovar, han slickade inte podiet han försökte bara prata i mikrofonen

Precis innan riksstämman avslutades blev det avtackning för de som slutar på sina uppdrag. Här avtackas André av ordföranden Johan.

Konferensen Avstamp avslutades med en gudstjänst på (i för stockholmare och sörlänningar) filadelfiakyrkan. Här är min numera extra lillebror Aman

Eftersom jag verkligen inte är en scout så kommer här bevis på att jag ändå faktiskt kan vara scout

Och jo, jag ser att jag är mindre. Coolt och det var tur att gentlemannen Aman var med och lånade ut sin skjorta

Det har varit fyra riktigt roliga dagar. Långa, mycket folk, många att hälsa på att träffa, många funderingar, många glädjeämnen, en del sorg och framför allt många goda samtal. Nu finns det saker som ska sättas igång inom en hyfsat snar framtid. Roligt ska det bli. Och jag försöker hålla hoppet uppe för nya kyrkan. Jag vill ju verkligen bli ordinerad en vacker dag och framför allt vill jag leva i en kyrka där gemenskap, kärlek, ödmjukhet, respekt och tillåtelser råder. Oavsett vart man står i olika frågor.