Sparad i HBTQ, Tro, Trollbottom tycker till

Equmeniakyrkans människosyn

Idag fick jag ett samtal från diakonhanläggaren. Eftersom jag skrivit om sakerna som skedde igår, inte bara här utan då även på facebook så har det kommit en hel del reaktioner. Därför fick jag samtal idag. Det var jobbigt för riks (alltså riksorganisationens kontor kan man säga) att det kom reaktioner, att jag inte höll tyst och var lojal mot kyrkan. För sådant här ska man inte prata om, man ska bara acceptera, tacka fint, svälja sorg och ilska och fortsätta prata gott. Sådan är inte jag.

Under dagen har jag tänkt mycket på dels samtalet men också på annat som skrivits och sagts till mig. Hela tiden får jag höra att jag behövs och jag är viktig för min kamp och för att jag står upp för de udda. Då börjar jag fundera lite, vilka udda? Menar de min kamp för hbt-personers lika rättigheter? Är det hbt-personerna som är udda? Mig veterligen står jag upp och kämpar för människor som kyrkan kränker. 

Men det blir tydligare och tydligare, kyrkans syn på hbt är att de är udda. Och visst kan det vara bra att det finns några udda i kyrkan och att någon står upp för dom. För då ser det ju bra ut för kyrkan, när någon säger jag tycker om er fastän ni är udda”.

Grejen är bara det att jag inte säger det. Jag säger till kyrkan ”Sluta kränka människor, kyrkan ska stå upp för människor, de mänskliga rättigheterna, inte kränka”. 

Sen undrar jag varför kyrkan behöver mig. Varför behöver de någon som de ändå tycker är jobbig, som säger saker de inte vill höra. Jo, de behöver mig dels för att de då kan säga ”att titta, vi har visst medlemmar som tar hand om de udda” och dels behöver de mig för att kunna ha en slagpåse. Nu försvinner en slagpåse. Men udda, nä, den synen har jag inte på människor.

En människa är inte udda för att hen har en sexuell läggning som är annan än den som är normen. Människor som går utanför de rådande normerna är inte udda, människor som vill förändra är inte udda. När kyrkan säger ”du behövs för de udda” så får udda en väldigt dålig betydelse. Jag behövs inte för de udda och inte för kyrkan. Jag behövs för människor som blir utsatta för olika förtryck och kränkningar. Kyrkan behöver vidga sin syn och sluta vilja anpassa alla till sin lilla trånga norm som berättar hur du ska vara, se ut, tycka och tro. Kyrkan behöver bli modigare, behöver ta till sig andra människor utan att försöka göra om dom och anpassa dom in till en dammig gammal norm.

Har idag fått frågan flera gånger om jag verkligen ska gå ur. Ja, jag ska verkligen gå ur kyrkan. Det finns inget mer att hämta, få eller ge. Och jo, jag är arg, ledsen och besviken. Jag hade större förhoppningar och tankar om min kyrka. Dom gick i kras helt och hållet. Men efter samtal jag får blir jag bara mer och mer arg och övertygad om att det finns inget mer för den här kyrkan. Så kanske får jag tacka för samtalet idag, det fick mig att verkligen känna att jag gör rätt och att det finns ingen återvändo. Equmeniakyrkan och jag har väldigt olik människosyn och vi har olika sätt att se på tro. Min tro utgår sig hela tiden från ”vad skulle Jesus göra” och på människors lika värde och rättigheter. Det är så jag lever mitt liv och det är så min tro uttrycker sig. Tänker på en väns bok som har titeln ”När kyrkan står i vägen för Gud” hur sann den titeln är.

hbt_206969071

 

Sparad i Sexualitet, Tro

Titta en heterosexuell

Men så spännande..är du heterosexuell? Jag har många heterosexuella vänner, jag har inga problem med det alls!

Du..hur kom du på det..? Alltså när..och hur visste du att du var hetero? Jaha, så tidigt? Du var kär i en kille i lågstadiet? Men det är klart, så tidigt, då kan man ju inte veta säkert. Du tror det? Ja, så kanske det är.

Ja, jag har absolut inga åsikter om vem som gör vad med vem i sängkammaren..men måste man visa det så tydligt? Alltså..alla dessa män och kvinnor som kramas o pussas offentligt..måste de visa det SÅ tydligt? Och detta att ha någon slags pride ALLA veckor året runt: att peka med hela handen på heteronormen dygnet runt- i reklam, i familjeprogram, på dagis, i skolan, i affären, överallt i samhället!

Ja, nu slipper man det ju knappt i KYRKAN ens..nu vill heterosarna GIFTA sig ! Jo, jag tackar jag! Där har det väl ändå gått LITE för långt med utvecklingen…

 

Texten lånad av en vän
Sparad i Sexualitet

Sexualitet vs sexliv

Har varit i diskussion på sistonde där sexualitet och sexliv blandades ihop hela tiden. Det blev självklart en massa missförstånd.

Så nu skriver jag ett inlägg för att förtydliga och upplysa. För att det nu inte bara ska tas som något som jag hittar på har jag letat upp vad andra säger. Så vi börjar där.

WHO har följande definition på sexualitet

”Sexualiteten är en integrerad del av varje människans personlighet, och det gäller så väl man som kvinna som barn. Den är ett grundbehov och en aspekt av att vara mänsklig, som inte kan skiljas ifrån andra livsaspekter. Sexualiteten är inte synonymt med samlag, den handlar inte om huruvida vi kan ha orgasmer eller inte, och inte heller summan av våra erotiska liv. Dessa kan men behöver inte vara en del av vår sexualitet. Sexualiteten är mycket mer: den finns i energin som driver oss att söka kärlek, kontakt, värme och närhet. Den uttrycks i vårt sätt att känna och väcka känslor samt att röra vid varandra. Sexualiteten påverkar tankar, känslor, handlingar och gensvar och därigenom vår psykiska och fysiska hälsa”

Själv tycker jag deras definition är väldigt talande. Det är en del av oss, inte något som ligger utanpå oss. Sexualiteten är en del av mig som människa. Däremot handlar det inte om hur jag lever ut min sexualitet.

Sexliv handlar om hur jag väljer att tillämpa min sexualitet.  Alltså hur jag sen utövar min sexualitet är det som blir mitt sexliv.

Vad som gör en enskild individ sexuellt upphetsad skiljer sig åt mycket kraftigt, sannolikt både beroende på personlighet och kultur. Huruvida en person blir attraherad av personer av samma kön, motsatt kön eller oberoende av könet på partnern beror på personens sexuella läggning, det vill säga på om personen är heterosexuell, homosexuell eller bisexuell. Vissa personer vill inte bli, eller blir inte (till exempel på grund av sjukdom) sexuellt upphetsade alls, det kallas asexualitet. (wikipedia)

Längre än såhär behöver det inte bli. Dock är det viktigt att skilja på sexualitet och sexliv. En asexuell person har fortfarande kvar sin sexualitet men har möjligen inget sexliv.