Sparad i Bilder, Feminism, Inga rasister på våra gator

Kärlek, ett farligt vapen mot fascism

Jag åkte till Stockholm. För att visa mitt missnöje med den reklam som nu SL tillåter av SD i tunnelbanan så skrev jag till dom innan jag åkte ner.

Hej
Jag ska åka ner till Stockholm och kommer behöva åka en hel del tunnelbana. Nu funderar jag på om jag verkligen kan det och känna mig trygg. Vad jag har förstått har sl tillåtit reklam från SD med budskap som mer eller mindre uppmanar till hatbrott. 
Hur kan jag vara säker på att som resenär hos er slippa se reklam som har hatiska budskap? Kan jag åka med er utan att drabbas av dessa uppmaningar? Kan jag åka med er och slippa drabbas av hatbrott? Kan jag åka med er och känna mig trygg? 

Mvh

Idag när jag kom hem fick jag svar.

Hej Trollbottom!

Jag har läst ditt mejl angående reklamkampanjen i SL-trafiken. Jag vill börja med att säga att vi självklart vill att alla våra resenärer ska känna sig trygga när de reser med oss.Vår utgångspunkt gällande reklam i SL-trafiken är att den ska följa gällande lagstiftning och SL:s riktlinjer.

Enligt våra riktlinjer är det tillåtet med politisk reklam i SL-trafiken. Vi kan inte inskränka i rätten att driva en politisk kampanj för ett parti som är invalt i Sveriges riksdag. Trafikförvaltningen och SL är en del av det politiska systemet då vi ingår i Stockholms Läns Landsting. 

När det gäller Sverigedemokraternas kampanj har vi kommit fram till att innehållet inte strider mot gällande lagstiftning eller riktlinjer. SL tar inte ställning i de politiska budskapen som framförs i samband med den pågående valkampanjen. Det vill vi vara tydliga med. De politiska budskapen är partiernas egna.

Tack för att du hörde av dig!

Så då ska jag berätta för SL här och nu, vilket säkert flera andra har gjort. Det är olagligt eftersom reklamen är hets mot folkgrupp. Jag åkte i tunnelbanan och kände mig otroligt illa till mods när deras reklam dök upp. Det handlar inte om att SD gör reklam utan vad som står i reklamen. Självklart hade det varit provocerande med reklam från det partiet oavsett, men det hade varit mindre vidrigt än nu när det slår mot de som redan ligger.

Människor har reagerat. Tack och lov, att människor har reagerat. Någon/några har satt upp helt fantastiska subtila skyltar. ”Tänk på avståndet mellan fakta och fördom” ”Se upp för rasismen, dörrarna stängs”

Dessa har också nu i några dagar suttit uppe i tunnelbanan på några olika stationer. Kärlek istället för hat. Underbart. Bjuda på leenden istället för kalla kårar.

54c2c531-a8e2-4a22-8e3f-0257cd8146c1wallpaper

Sparad i Tro

Framtidens kyrka

Idag har det varit en grymt viktig dag i Karlstad där min kyrka har sin årliga konferens. Önskar innerligt att jag hade kunnat vara där men det gick inte, det blev inte så.

Har i alla fall följt med de livesändningar som sänts under förhandlingarna. Städdag på gården och jag gick omkring med en öronsnäcka i ena örat och mobilen har fått gå varm. Plockat hundbajs, krattat ihop löv och lyssnat på förhandlingarna. Sen på eftermiddagen kom då det jag främst väntat på hela dagen. Dags för kyrkan att ta beslut om ett namn. Kyrkan har sedan man bestämde sig för att gå ihop haft ett arbetsnamn, Gemensam Framtid.

Styrelsen hade nu lagt ett förslag, Gemensam Kyrka. Jag har provat, jag har smakat och jag har försökt tycka om det. Det har bara inte gått. Jag har inte förstått varför man inte låter namnet som vår ungdomsförening föreslagit få vara det man antagit. Equmeniakyrkan, då blir det en naturlig koppling till ungdomsförbundet och en naturlig övergång från ungdom till församling. Min församling i Umeå, de som var ombud för min församling, tillsammans med några andra församlingar, la förslaget Equmeniakyrkan. Jag hoppades men jag trodde inte. Så kom tiden för beslut. Många namnförslag blev det. Ett efter ett röstades ner. Till slut stod Gemensam Kyrka mot Equmeniakyrkan. Votering, votering. Rösterna räknades. Jag satt här hemma i soffan, helt på spänn. Så kom resultatet. Equmeniakyrkan!

Men helt klart var det inte, nu behövdes 2/3 av rösterna av de närvarande ombuden för att namnet skulle kunna antas enligt stadgarna. Åter igen blev det dags att rösta. Först räknades rösterna för Equmeniakyrkan, sen emot och sist de som lagt ner sina röster.

Equmeniakyrkan: 515
Avslag: 90
Avstått rösta: 32
Procent för: 81

Yey, jag är numera med i en kyrka som valt att gå i framtiden, som låter de unga rösterna få höras. Jag är numera medlem i en kyrka som heter Equmeniakyrkan 

equmeniakyrkan

Kanske låter det märkligt att jag över en sådan här sak kan känna sådan stor glädje att ögonen tåras. Men det är en sådan stor sak, så viktigt. Kyrkan visade nu att man väljer att låta framtiden, våra ungdomar, få leda kyrkan framåt. Det är stort för en kyrka som lätt kan bli gammal, dammig och grå.

Sparad i Barn, Politik, Tro, Uppfostran, Utmaningar

Jul = dela med sig

Jul är att dela med sig av det man har. Jul är delad glädje. Jag tycker det är jätteviktigt att mitt barn får lära sig att jul inte bara innebär att man får saker utan också att man ger. Man ger av det man har, man delar med sig. Här i Umeå som på många andra ställer i vårt land finns många fattiga barn, många barn som lever undangömda på grund av utvisningshot. Så idag när vi kom hem gick vi in i sonens rum. Han fick gå igenom sina leksaker och nästan en full pappkasse ville han ge bort. Han ville hjälpa tomten att hjälpa barn som ingenting har att få lite mer. Jag är riktigt stolt över honom.

image

Så vad kan du göra? Jo, även om du inte har mycket så kanske du har något litet som du kan avvara till någon annan som har ännu mindre. Det finns många organisationer som arbetar med att dela ut till de som behöver. Här i Umeå hjälper bland annat VK att samla in till behövande som diakoner i Umeå har kontakt med. Ditt barn har förmodligen några saker som denne kan avvara så att ett annat barn faktiskt kan få en julklapp och enorm glädje.

Det lilla hjälper, var med och hjälp

Sparad i Genus, Tro

Det rosa barnet

Första dagen på konferensen har närmat sitt slut. Tidig morgon, fick faktiskt väcka sonen otroligt nog. Fast med tanke på gårdagens pärs och den sena kvällen är det väl inte så konstigt.

Dagen började i alla fall med god hotellfrukost. Att bo på hotell är hur lyxigt som helst och sonen är glad. Det är vackert här enligt honom. Fräscht tycker jag.

Efter frukosten tog vi oss till kyrkan där han skulle vara på sin barnkonferens. Eller som jag beskrivit det hela för honom ”ett speciellt dagis”. Har haft en viss oro över hur det ska gå. Vet ju att det ibland låser sig för honom och han blir så blyg att det inte fungerar. Men efter några minuter sa han ”mamma du kan gå nu”. Så visst, jag fick snopet gå iväg långt mycket tidigare än jag trodde jag skulle behöva. Letade mig fram till kyrkan där jag skulle vara för dagen. Checkade in så jag fick mitt ombudskort (röstkort) och insåg sen att jag faktiskt skulle hinna att checka in även för nästa del av konferensen som börjar imorgon. Idag har jag varit ombud för min församling på Missionskyrkans årsmöte. Imorgon börjar det som blir ännu mer spännande. Den nya kyrkan, Gemensam Framtid (arbetsnamnet på den nya kyrkan). Mer om det imorgon såklart.

Träffade massor med bekanta, vänner, gamla kollegor och klasskamrater. Så himla roligt. Vid lunch plockade jag upp sonen utanför kyrkan där jag var för att äta lunch ihop. Vi hittade ett ställe där det inte var kö och fanns sittplats. Beställde en köttfärspaj som vi skulle dela på. När den kom var det mögel på den. Äckligt som fan, gick tillbaka och de förnekade mögel. Hallå, det syntes rätt tydligt. Fick i alla fall en västerbottenostpaj istället. Gott var det och min mage har inte kraschat än.

Hur som helst så har jag suttit galet mycket på twitter idag och twittrat med folk under taggen #gfram

Eftersom gendergruppen har gjort ordning genusspanarpapper så delade jag ut en massa sådana. Att spana genus är viktigt i sådana här gubbväldesammanhang. En grå gubbmassa var det idag och kommer nog vara så imorgon med. Det behövs fler kvinnor och fler unga i dessa sammanhang. De finns egentligen men verkar inte få komma fram på årskonferenserna.

Jag sa till en person (på twitter) att han kunde få en sådan lapp av mig. Kom sen på att han nog inte visste vem jag var, så jag frågade om han behövde veta vem jag är. Jo, det behövde han, om det inte var jag som var med det rosa barnet. Gissa om jag skratta gott. Jo, om någon har ett rosa barn så är det jag. Rosa, klänning, glitter och vara vacker är det som är viktigast just nu. Samtidigt som han är väldigt cool såklart. Han kör verkligen sitt eget race. Skönt att se och märka att min lilla kille ändå har blivit så stark i sig själv. Han bryr sig inte om vad andra säger, det är ju självklart att man kan ha rosa och klänning. Bra, för det är precis så det borde vara.

Det roliga med detta är också att människor trott att han är flicka. När de fått veta att det är en pojke har några faktiskt fått tänka till om sin egen syn på könsnormer, färger, kläder etc. Fantastiskt bra.

Efter förhandlingarna idag var klara hämtade jag sonen på stället där de håller till med det ”speciella dagiset”. Jag frågade honom när vi gick därifrån om det varit roligt. ”Mamma, imorgon vill jag till det rosa dagiset” var hans svar. Jaha, ja vad ska man säga. Det blir rosa av honom… Lite senare kom det ändå att det hade varit ”sååå roligt” och han lät peppad på att gå dit imorgon med.

Efter att ha försökt vara på inledningsgudstjänsten nu ikväll, vilket inte gick så bra. Att vara på en glädjegudstjänst med en arg son gör att det inte blir så mycket glädje. Men lite hann jag höra även om jag fick tillbringa nästan hela gudstjänsten utanför det stora tältet. Nu ligger han och sover här bredvid mig, att somna gick ändå rätt fort. Inte så konstigt efter allt som hänt de senaste dygnen. Ännu mer trött kommer han nog bli efter imorgon men då ska vagnen med. För imorgon ska vi ut på äventyr även på kvällen. Finns risk för att jag kommer bli galen.

Sparad i Tankar, Uppfostran

Fortsättning dagis

Tankarna hann inte riktigt landa när sonen kom hem. Lerig, blöt och nöjd. Precis så som det ska vara när de kommer hem från dagis. Inser dock att vi behöver ett regnställ till, minst ett. För idag har han blött ner två par regnbyxor och en av sina regnjackor. Vi har bara två uppsättningar och det funkar inte om de blir blöta på en och samma dag. Synd jag inte tänkte på det när det var loppis.

Hur som helst så är både mannen och jag nöjda och tacksamma över dagiset. Efter skräckupplevelserna på förra dagiset var vi väldigt rädda, försiktiga och avvaktande när vi fick plats på nuvarande dagis. Vi bestämde oss på en gång att berätta vad vi och sonen varit med om på förra dagiset och att vi därför känner oss väldigt försiktiga och rädda. De har bemött det väldigt bra och har alltid varit tydliga, ärliga och klara mot oss. Fungerar inte något så har vi pratat om det på en gång och kommit fram till en lösning.

Därför känner jag mig trygg nu i att få ha ett samtal med dom om hur vi ska få sonen att komma ihåg att gå på toaletten på dagis lite oftare, huruvida han skyller på magont även på dagis osv. För med den här personalen går det att föra samtal, ha funderingar. De tycker om Z och uppskattar honom för den han är.

De har tips om hur vi ska göra för att få honom att kunna sitta ner och ta det lugnt ibland. Som att läsa en bok är inte riktigt möjligt, dock kan han numera sitta framför en hel film. Fast filmtittandet försöker vi hålla in på. Dock går det dåligt i perioder.

Men åter till dagis. De har en god pedagogik, en suveränt bra miljö, både inne och ute. De ser till barnens individuella behov och anser att de mår bra av att vara ute. Jag vet faktiskt inte hur aktivt de arbetar med genusfrågor men jag upplever de inte som att de puffar in barnen i fack efter könen. Utan att de ses som barn med olika intressen. När jag varit och hämtat och lämnat så ser jag både flickor och pojkar som snickrar och bygger kojor, som cyklar, som gräver, som gungar. Likaså inomhus. Sonens favoritrum sen han började där har varit byggrummet. Där finns klossar, järnväg etc. Allt möjligt som man kan bygga med. Han tycker om att bygga. På förra avdelningen byggde han och en kompis en trapp upp till fönstret, öppnade det och tog sig ut på gården. Nöjda var de kan jag säga. Personalen var inte lika nöjda och de fick sätta en punktinsats på dem ett tag eftersom de försökte flera gånger.

Hur som så är vi otroligt tacksamma över dagiset och vi vill allra helst flytta med det upp när vi flyttar. Att byta igen känns otroligt nervöst och rädslan över att det ska bli som på förra finns där hela tiden.