Sparad i Hälsa, Viktresan

Men bajs också

Sen jag gjorde min gastric bypass för fem år sedan har jag haft otroliga problem med min mage och tömmandet av tarmarna. Blir oerhört lätt förstoppad och vid minsta stress låser det sig totalt. Ett tag hade jag en app i telefonen, en bajsapp, däe jag fyllde i när jag bajsat, konsistens och färg ?. Hade faktiskt rätt roligt med den. Jag ställde även in ett larm om jag inte bajsat inom ett dygn. 

Vid något byte av telefon glömdes den däremot bort. I dagsläget är magen ett kaos. Så fort jag åker bort stannar magen upp. Är jag bortrest längre stund får jag äta fikontabletter som sätter igång den. Hur äckliga som helst, men de fungerar. 

Jag önskar dock att någon hade förvarnat om detta innan operationen. För det är otroligt jobbigt. Många gånger måste jag tänka efter om jag lyckats sköta magen eller inte. Likaså vet jag att när jag väl kommer hem så kommer jag inte kunna gå långt ifrån toaletten då allt som samlats ska ut. Hur många gånger jag suttit på toa och hulkat samtidigt som förstoppningar släppt vet jag inte. Otaliga gånger är det. Det är som de som lider av IBS, ens liv planeras utifrån magen och dess behov. 

Bilden är helt oärligt snodd efter en bajsgoogling och visar hur appen fungerade. Nog dags att leta reda på den igen. 

Sparad i Hälsa, Trollbottom tycker till, Viktresan

VIKTigt

I slutet på förra året sökte jag hjälp hos läkaren för att få remiss till kirurgen. Anledningen är att jag har en massa hud som hänger sedan jag gjorde min gbp. Hud som gör att jag lätt får svamp och blir irriterad, får värmeutslag etc i hudvecken. När jag tränar är huden i vägen och det gör rent ont då jag gör vissa övningar då huden som hamnar i gungning och slår. Det är alltså ett rent fysiskt problem jag har med huden. På det kommer förvisso det psykiska. Att jag känner mig ful, klumpig och ibland rent äcklig. Inte så kul att gå omkring och få svamp på kroppen titt som tätt för att man har hud som hänger. Jag har svårt att se hur mycket jag faktiskt gått ner, jag ser bara huden, att jag ser tjock ut ändå.

Sökte i alla fall remiss och fick svar här för någon dag sedan. Ett blankt nej. De tänker inte ens träffa mig. Allt de utgår ifrån är bmi. De vill att jag ska komma ner till bmi normalviktig innan de ens överväger att träffa mig. Det sjuka med detta är att om jag ens skulle lyckas komma ner till normal bmi och de då skulle ta bort huden, skulle jag med säkerhet hamna på bmi underviktig. Att ta sig ner till bmi 25 som de vill kräver att jag svälter mig själv. Att jag slutar bygga muskler, för musklerna jag bygger nu kommer göra att jag inte tar mig dit ner, framför allt inte så länge jag bär på alla de kilon som huden ändå väger.

Jag har med andra ord hamnat i moment 22. Sluta träna, svälta och gå ner så det tar bort huden, vilket de då inte kommer vilja göra för att jag kommer ha för dåliga värden att opereras. Dessutom vill jag inte vara underviktig. Betala själv har jag inte råd med och att fortsätta leva med huden är faktiskt inte heller något alternativ även om det nu ser ut som att det är just det jag får så lov att göra.

Jag blir bara så arg, så ledsen och frustrerad. Varför opererar man människor om man sen som landsting inte tar ansvar för de bieffekter som kommer med operationen? Att få hudöverskott är en bieffekt av viktminskningsoperationen, det är inget jag valt. Att bli så överviktigt som jag blev var inget heller jag valde. Jag valde till slut att få hjälp. Ibland vet jag inte om det var fel val. Effekterna av det har varit bra men också sådant som inte varit bra. Framför allt är eftervården skit då den är totalt obefintlig. Det finns ingen som helst känsla för att människor efteråt kan behöva hjälp med att hänga med rent psykiskt, få hjälp med hudöverskott, förhållandet till mat etc. De opererar folk på löpande band och därefter skiter de fullständigt i vad som händer. Bara de i statistiken får sätta mig som en lyckad operation. Och visst är jag det, jag har ju gått ner i vikt. Fast om man ser bara med deras glasögon, då de enbart går efter bmi, så ligger jag ändå på överviktig än. Det är också en sak jag inte kan förstå. Hur kan en hel läkarkår gå på enbart bmi när till och med de som skapade bmi säger att det inte ska användas som det gör. Det är inte ett sätt att se om man är överviktig eller inte. Det kan vara en riktlinje men du måste då lägga in andra faktorer som träning, mathållning, ålder. Att man dessutom försöker få bmi på barn är ännu värre. Jag strök bmi på det papper vi fått för sonens kommande undersökning. Bmi ska aldrig användas på barn och som förälder vägrar jag tillåta det.

 

Men BMI är inget klart facit; det är varken utformat efter kvinnliga värden eller stämmer överens för kroppsbyggare och elitidrottare.Muskler – som till stor del består av vatten – har en högre densitet än fett. Vanliga BMI-tabeller tar enbart hänsyn till längd och vikt. Kvinnor har normalt något lägre muskelmassa än män, och bör således räkna med lägre gränsvärden, särskilt vid värden upp mot övervikt. (wikipedia.se)

BMI ska tas som en riktlinje, inget annat. Hur som helst ska det inte spela någon roll i detta fallet då det inte ens handlar om vikten utan om fysiska problem som huden ger mig. Att huden gör att jag inte kan träna på det sätt som jag önskar och att det rent av gör ont.

 

mage

Bilden visar inte riktigt hur det ser ut på min kropp men en hint i alla fall om hur det ser ut. Det här tycker landstinget alltså är okej att låta bli att ens titta på trots att det skapar en massa problem. Dags för landsting att börja ta ansvar. Tillåter man operation för övervikt får man också ta ansvar för de bieffekter som kommer med operationen.

Sparad i Viktresan

Jämförelse

Inspirerad av min vän L som idag delade med sig av bilder på sig själv så delar jag här med bilder på mig. Det är bra med bilder eftersom det är svårt att inse själv hur stor skillnad det faktiskt är. Jag har inte så bra bilder eftersom jag inte tog några normala bra jämförelsebilder. Jag ville inte, något jag idag kan ångra.

Den här bilden är tagen på Leos lekland innan jag gjorde operationen och innan jag började gå ner i vikt mer ordentligt. En bild från där jag är som störst.

IMG_4425

Den här bilden är tagen för inte så länge sen. Några månader sen skulle jag tro.

IMAG0888Jag ser sjukt stor skillnad på boobsen om inte annat. Jag inser ju också att på översta bilden hade jag som minst i klädstorlek XXL och nu har jag M eller L beroende på hur kläderna är såklart. Det är alltså en rätt stor skillnad. Skulle nog kunna ha ännu mindre om jag fick bort all hud som jag har, det är en hel del i överskott.

Jag gjorde operationen för lite mer än 2 år sedan. Rätt nöjd ändå även om processen inte har varit och inte är lätt. Det är ingen genväg som många tror att göra en gbp. Det kräver mycket jobb både med mat och träning men framför allt med psyket.

Sparad i Hälsa, Viktresan

Besök från eländet nr 2

Har mått illa inatt och sovit dåligt. Men har väl inte tänkt så mycket på det mer än att det var irriterande. Klev upp imorse, gjorde ordning kaffe och åt en banan strax innan jag gick iväg till bussen för att åka och jobba. Nästan framme vid busshållplatsen känner jag hur det vänder sig i magen och jag kräks så gott jag nu kan kräkas. Lite banan och kaffe kommer upp. Mår skit och vänder om hem. Ringer och sjukanmäler mig.

Sen har jag legat större delen av dagen. Jag mår illa, jag hulkar och jag har ont i magen. För magsjuka är inte så enkelt längre. Förr i tiden kunde jag kräkas vilket gjorde att man fick ur sig magsjukebakterien rätt snabbt. Men nu kan jag inte kräkas utan jag får må illa, hulka (vilket inte är så bra för magen) och jag får värk eller nästan som smärta. Det bränner i tarmarna så det känns som att man brinner upp inifrån. Riktigt obehagligt.

magsjuka

Över lag har jag märkt att återhämtningen efter jag varit sjuk har blivit längre efter jag opererade mig, men samtidigt är jag sjuk så sällan att det går att leva med. Nu hoppas jag bara på att det här går över fort. Allt måste igenom tarmsystemet. Att jag inte kan kräkas beror på flera orsaker. Vissa som är opererade kan kräkas. Jag kan det inte, mer än att jag hulkar.

Dels beror det på att det som kommer ner i magen åker snabbare igenom magen men sen beror det också på att man som gjort en förträngning (därför viktigt att tugga maten ordentligt) som gör det svårare att kräkas. Det är rent sagt ett helvete att vara magsjuk.

gastric-bypass

Några gånger idag har jag trott att det börjat vända. Men efter cirka en kvart sittandes är jag så slut att jag kan inget annat göra än att lägga mig ner.

Det sägs ju att med elände kommer mer elände. Det verkar stämma. Men nu räcker det med elände ett bra tag. Hela januari har varit ett enda stort elände och nu får året vända och bli bra istället.