Sparad i Hälsa, Trollbottom tycker till, Viktresan

VIKTigt

I slutet på förra året sökte jag hjälp hos läkaren för att få remiss till kirurgen. Anledningen är att jag har en massa hud som hänger sedan jag gjorde min gbp. Hud som gör att jag lätt får svamp och blir irriterad, får värmeutslag etc i hudvecken. När jag tränar är huden i vägen och det gör rent ont då jag gör vissa övningar då huden som hamnar i gungning och slår. Det är alltså ett rent fysiskt problem jag har med huden. På det kommer förvisso det psykiska. Att jag känner mig ful, klumpig och ibland rent äcklig. Inte så kul att gå omkring och få svamp på kroppen titt som tätt för att man har hud som hänger. Jag har svårt att se hur mycket jag faktiskt gått ner, jag ser bara huden, att jag ser tjock ut ändå.

Sökte i alla fall remiss och fick svar här för någon dag sedan. Ett blankt nej. De tänker inte ens träffa mig. Allt de utgår ifrån är bmi. De vill att jag ska komma ner till bmi normalviktig innan de ens överväger att träffa mig. Det sjuka med detta är att om jag ens skulle lyckas komma ner till normal bmi och de då skulle ta bort huden, skulle jag med säkerhet hamna på bmi underviktig. Att ta sig ner till bmi 25 som de vill kräver att jag svälter mig själv. Att jag slutar bygga muskler, för musklerna jag bygger nu kommer göra att jag inte tar mig dit ner, framför allt inte så länge jag bär på alla de kilon som huden ändå väger.

Jag har med andra ord hamnat i moment 22. Sluta träna, svälta och gå ner så det tar bort huden, vilket de då inte kommer vilja göra för att jag kommer ha för dåliga värden att opereras. Dessutom vill jag inte vara underviktig. Betala själv har jag inte råd med och att fortsätta leva med huden är faktiskt inte heller något alternativ även om det nu ser ut som att det är just det jag får så lov att göra.

Jag blir bara så arg, så ledsen och frustrerad. Varför opererar man människor om man sen som landsting inte tar ansvar för de bieffekter som kommer med operationen? Att få hudöverskott är en bieffekt av viktminskningsoperationen, det är inget jag valt. Att bli så överviktigt som jag blev var inget heller jag valde. Jag valde till slut att få hjälp. Ibland vet jag inte om det var fel val. Effekterna av det har varit bra men också sådant som inte varit bra. Framför allt är eftervården skit då den är totalt obefintlig. Det finns ingen som helst känsla för att människor efteråt kan behöva hjälp med att hänga med rent psykiskt, få hjälp med hudöverskott, förhållandet till mat etc. De opererar folk på löpande band och därefter skiter de fullständigt i vad som händer. Bara de i statistiken får sätta mig som en lyckad operation. Och visst är jag det, jag har ju gått ner i vikt. Fast om man ser bara med deras glasögon, då de enbart går efter bmi, så ligger jag ändå på överviktig än. Det är också en sak jag inte kan förstå. Hur kan en hel läkarkår gå på enbart bmi när till och med de som skapade bmi säger att det inte ska användas som det gör. Det är inte ett sätt att se om man är överviktig eller inte. Det kan vara en riktlinje men du måste då lägga in andra faktorer som träning, mathållning, ålder. Att man dessutom försöker få bmi på barn är ännu värre. Jag strök bmi på det papper vi fått för sonens kommande undersökning. Bmi ska aldrig användas på barn och som förälder vägrar jag tillåta det.

 

Men BMI är inget klart facit; det är varken utformat efter kvinnliga värden eller stämmer överens för kroppsbyggare och elitidrottare.Muskler – som till stor del består av vatten – har en högre densitet än fett. Vanliga BMI-tabeller tar enbart hänsyn till längd och vikt. Kvinnor har normalt något lägre muskelmassa än män, och bör således räkna med lägre gränsvärden, särskilt vid värden upp mot övervikt. (wikipedia.se)

BMI ska tas som en riktlinje, inget annat. Hur som helst ska det inte spela någon roll i detta fallet då det inte ens handlar om vikten utan om fysiska problem som huden ger mig. Att huden gör att jag inte kan träna på det sätt som jag önskar och att det rent av gör ont.

 

mage

Bilden visar inte riktigt hur det ser ut på min kropp men en hint i alla fall om hur det ser ut. Det här tycker landstinget alltså är okej att låta bli att ens titta på trots att det skapar en massa problem. Dags för landsting att börja ta ansvar. Tillåter man operation för övervikt får man också ta ansvar för de bieffekter som kommer med operationen.

Sparad i Viktresan

I mindre skala

Bara så ni vet så minskar jag än. Kom på att det var grymt länge sen jag mätte mig. Så sagt och gjort, trots att jag är något fylld av vätska på grund av mensen så är jag mindre än tidigare. Låren minskar sakta sakta men hänget som är där för verkligen att låren inte minskar i mått så mycket. Huden hänger inte med alls. Lika på magen. Skulle jag kunna mäta bort allt häng så skulle jag vara näst intill på riktigt smal. Armarna har också häng men det kan jag leva med mer, även om det inte ser så himla roligt ut.

Hur som helst är det trivsamt och jag har till och med fått på mig ett par byxor i small, ett par mjukisbyxor dock.

Dagens mått:
Lår 62,5 (minus 7,5)
Midja 98 (Minus 10, dock är det mer, 3 månader efter op hade jag minskat 20)
Byst 102  (Minus 17)
Överarm 33 (Minus 7)

De förra nygamla mått:
Lår 64
Midja 100
Byst 105
Överarm 36

Måtten efter de första jag mätte:
Lår 68
Midja 108
Byst 112
Överarm 39

De första måtten som jag mätte efter operationen:
Lår 70
Midja 108
Byst 119
Överarm 40

 

Sparad i Bilder, Viktresan

Ett år sedan

För ett år sedan låg jag på Ersta sjukhus och var vid det här laget nyopererad. Jag mådde rätt bra även om jag var trött och seg efter att ha blivit sövd såklart.

Nu ett år senare så mår jag om än ännu bättre (trots dagens förkylning) jag har gått ner minst 32 kilo och krympt ihop galet mycket. Brösten har krympt flera storlekar och så även kläderna såklart. Jag har gått från xxl/xl till medium (ibland large). Allt beror förvisso på hur kläderna är sydda.

Totalt har jag gått ner över 40 kilo och min livskvalité har ökat avsevärt. Jag orkar mer, har inte lika ont och kan leka med sonen utan att bli helt slut eller behöva planera för hur jag ska ta mig upp från golvet.

 

Jag för ett år sedan, på morgonen innan operationen

Jag idag

Som ni ser är det ändå en viss skillnad även om fler kilon ska bort