Sparad i Feminism, Genus, HBTQ, Trollbottom tycker till

Queer the world – en tanke om genus

Genus är något som vi möter dagligen i våra liv. Det finns i våra privatliv, i våra sociala relationer och i vår kultur. När vi talar om genus möter vi också en hel del fördomar, myter och rena lögner. Till exempel finns en föreställning om att kvinnor och män är varandras psykologiska motsatser. Att män är intelligentare, kvinnor är mer omhändertagande, att män är mer våldsamma och att genusmönster inte går att förändra. Dessa föreställningar är fel.

Den moderna genusforskningen föddes ur kvinnorörelsens kamp för jämställdhet. Detta för att de flesta genusordningar gynnar män och missgynnar kvinnor. Därmed inte sagt att en förändrad genusordning inte gynnar män. Snarare tvärtom, det gynnar både män och kvinnor.

Så varför skulle då en annan genusordning gynna män som redan idag gynnas av den ordning som redan finns? Visst, det finns saker som män skulle behöva göra avkall på. De skulle behöva ta ansvar för vad män gör. I dagens debatter hörs väldigt ofta från män när genus eller feminism diskuteras ”att inte alla män..”. Nä, inte alla män våldtar, inte alla män slåss, inte alla män tafsar eller är sexistiska. Men, det finns en kultur, en genuskultur som säger att män ska vara sådana, som uppmuntrar män till sådant beteende. Om inte alla män vill bli dragna över samma kam behöver dessa män istället stå upp för en annan genuskultur, en annan genusordning. En genusordning där män inte anser sig ha rätten till andras kroppar. Egentligen är det rätt enkelt. En kultur där män ska bete sig civiliserat.

Så varför är det så svårt? Förmodligen för att det är så starkt rotat och att det okända är skrämmande. Förmodligen för att många män inte vill lämna sin makt. Det handlar nämligen om att se vilken makt en har, vilka privilegier en har och sen göra avkall på en del av dem. Och visst kan det vara skrämmande men det kan även göra att livet blir så mycket bättre.

Om du råkar vara man och läser detta. Fundera då på vilka privilegier du har enbart för att du har en snopp. Är det privilegier du kan leva utan? Var då tydlig med att du inte vill ha det som det är nu. Ta ansvar för det du gör och ta ansvar för att säga ifrån om dina vänner tafsar, är sexistiska etc.

Jag har aldrig riktigt förstått varför män kan uppleva kvinnor så farliga. Vad är det som är så farligt med att en kvinna tar plats, säger ifrån, uttrycker en åsikt? Väldigt ofta som en kvinna gör det blir hon påhoppad och med dagens teknik är det väldigt lätt att slänga iväg en sexistisk kommentar utan att tänka efter förut. Skulle du kunna säga till en kvinna, ansikte mot ansikte, att hon är en hora och att du önskas hon ska våldtas? Kan du inte det, så skriv det då inte heller. Det är inte svårare än så.

Ibland möter jag män som säger att de är så bestörta över att kvinnor går över vägen, ökar takten när de går hem på kvällarna, om de nu råkar hamna bakom en kvinna. Jo, visst är det tragiskt. Men fundera över varför det är så. Hur ska kvinnan som går före dig veta om du är en av de män som inte tycker sig ha rätten att tafsa, skrika eller våldta? Fundera över om du någonsin mött en kvinna som inte blivit trakasserad av någon man? Jag känner ingen. Så jo, så länge genusordningen ser ut som den gör kommer kvinnan framför dig förmodligen känns sig otrygg och du är en del av den genusordningen.

För en tid sedan samtalade jag om feminism och värdet av feminism inom en organisation. Det jag då sa var att det handlar om att vända på perspektivet. Ett problem som finns inom organisationen är att det är svårt att få kvinnor att engagera sig. Men istället för att fråga sig varför det är svårt att engagera kvinnor så bör frågan ställas, vad gör män för att kvinnor ska vara välkomna och få plats? Inom vilka områden engagerar män sig? Avsäger sig män sin plats i tex en styrelse, i ett uppdrag för att en kvinna ska få plats istället? Lyssnar män? Vem driver igenom beslut, vem lyssnar medlemmarna till?

Det handlar egentligen om att queera organisationen. Alltså att istället för att se på det avvikande så tittar en på de normer som råder. Istället för att titta på ”problemet” så tittar en på hur ”problemet” ens kunnat få uppstå. Problemet är sällan det problem som uttalats utan ett problem om vilka genusordningar och normer som råder. Mitt råd är alltså att vända på synsättet. Tycker du det som man är jobbigt att kvinnan går snabbare framför dig, fundera då på vad det är som gör att hon gör det. Vad kan du göra för att förändra situationen?

 

feminism

Sparad i Feminism, Trollbottom tycker till

Håll käften med din fat shaming

Varje gång en bild på en kvinna delas som inte är sådär purnormativt smal utan snarare rund, har valkar, har hull, har behåring eller bara överlag inte stämmer överens med den norm som satts så kommer det kommentarer. Kommentarer om att en bild på en icke smal kvinna är en fat acceptance (acceptans av fetma) att göra. Det behöver inte ens vara en speciellt tjock kvinna så kommer det.

Samtidigt försöker jag acceptera min kropp som den är, med det fett den har, med de muskler den har. Det är inte lätt. Långt ifrån lätt. Att dessutom ha gjort en gastric (magsäcksförminskning) handlar ju också om att samhället inte tycker det är accepterat att ha mer kilon än vad detta förbannade bmi säger. De som uppfann bmi må ångra sig som tusan nu eftersom det inte ens var tänkt att användas som det gör idag.

Men tillbaka till denna skambeläggning av kvinnor som har mer på kroppen än normen accepterar. Jag är så sjukt trött på det. Sluta skambelägga mig, vad är vitsen? Jag är inte ful, jag är inte äcklig och jag är en människa med känslor. Att ständigt få höra hur äcklig en är för hur kroppen ser ut är f*n inte okej. Vitsen måste vara att du som skambelägger ska få känna dig lite bättre, att få trampa på en annan människa så du kan få komma ett steg högre upp. Men vet du, det är inte ett bra sätt att komma högre upp på. Att komma högre upp gör en genom att vara medkännande, medmänsklig och snäll.

Och här kommer ett chockbesked till dig som tycker dig ha rätten att trycka ner andra. Det finns kvinnor i alla storlekar och det är helt fantastiskt. Så lägg ner med ditt skambeläggande, det leder inte till något gott.

Jag förstår att det nu kan vara svårt att komma ihåg vad du ska tänka på. Så jag har gjort en enkel liten lista åt dig som du kan skriva ner och ha med dig. Läs igenom den innan du öppnar munnen!

  • Låt bli att kommentera någons vikt
  • Låt bli att kommentera vad någon äter
  • Låt bli att peka
  • Låt bli att skratta
  • Låt bli att berätta för en som är över normen hur de ska göra för att bli smal
  • Låt bli att berätta om dieter
  • Låt bli att berätta hur någon ska träna
  • Låt bli att bry dig i hur andra ser ut
Sparad i Feminism, Genus

En kvinnas väg till en smörgås

Går in i köket. Tittar på bänken. Full med skal från päron. Tittar på andra bänken, full med disk. Öppnar diskmaskinen och har turen att den är tömd. Fyller på den, tömmer hoarna från matrester. Diskar undan en gryta och börjar fundera på vad som ska lagas till middag imorgon. Ifall något behöver tas fram från frysen.

Samtidigt plockar hon bort grytlapparna från bänken och lägger ner dom i lådan. Ställer tillbaka några maskiner där de ska vara och letar fram en ren disktrasa. Torkar bänkarna och slänger skräpet. Noterar att soppåsen är full. Knyter ihop den och är förståndig nog att inte gå ut med den (fyra trappor) utan tänker att hon ska sätta upp en lapp på dörren så att mannen kan komma ihåg att ta med den imorgon bitti. Går tillbaka in i sovrummet och plockar ihop disk och skräp därifrån. Ser tvätt. Går tillbaka för att hämta tvätten och lägger den i tvättkorgen. Korgen börjar bli full så hon laddar en maskin så det bara är att slå igång imorgon. Då kommer hon på att torkställningen inte är tömd. Hon går och viker ihop tvätten. Medan hon går till garderoben med kläderna rättar hon till mattan som katterna har sladdat ihop till en hög. Barnet drömmer mardrömmar och gråter. Hon går dit och tröstar, ger barnet lite vatten. Plockar upp täcket som trillat ner på golvet och det där gosedjuret som saknades. Schasar ut katterna och stänger försiktigt dörren. Plockar lite skräp som ligger där på byrån i hallen och slänger det.

Till slut kommer hon till soffan, sätter sig ner. Plockar ihop några böcker och papper som ligger på ena soffkudden och lägger ihop det till en ordnad hög. Viker ihop filtarna och lägger kuddarna till rätta. Kommer på att hon skulle ju göra en smörgås. Går till köket och kommer på att hon skulle ta fram något ur frysen för middagen imorgon. Öppnar kylskåpet för att se om det finns något att göra av det som finns där. Plockar bort en gammal öppnad förpackning av gräddfil. Tar fram smör och ost. Men innan hon stänger kylen flyttar hon på några saker så det ryms mer i kylen. Hon tar fram en smörgås och gör ordning den. Torkar bort smulorna och ställer in smöret och osten. Öppnar frysen och tar fram morgondagens middag. Kommer på att hon skulle ju frysa in bananer. Hämtar bananer och skär ner dom i mindre bitar. Lägger dom i frysen. Tar smörgåsen och går till vardagsrummet. Går tillbaka till köket och hämtar vatten. På vägen dit ser hon en övergiven kaffemugg. Tar med sig den och ställer den bland den disk som väntar på att få hamna i diskmaskinen. Sätter sig ner i soffan och äter smörgåsen. Hon känner sig lite trött. Ser sig omkring och tänker att det är dags att städa.

Sparad i Feminism, Genus, HBTQ

En feministisk man

Jag är en cis-kvinna i och med det har jag en massa privilegier och givetvis måste jag ta dessa i beaktning hela tiden. Är det privilegier jag vill behålla, är det privilegier jag vill avstå, finns det privilegier jag kan tänka mig att avstå. Till exempel kan jag som cis-kvinna absolut avstå mig privilegiet att tala för en transperson. Jag kan inte tala för en transperson då jag inte är en, ändå finns det massor med cis-personer som tycker att de kan föra talan åt dessa.

Jag tänker att direkt det blir talan för någon annan som har färre privilegier än mig så bör jag fundera på om jag är rätt person att föra talan för den gruppen, de personerna. Ibland kanske det är så att min talan är viktig för att den gruppen ens ska komma på tal. Ja, då är det viktigt att jag för talan. Men det är också viktigt att jag inser när talan måste föras över till den gruppen själv. Det viktigaste av allt är att jag med mina privilegier kan använda dessa för att förbereda plats åt de som är mindre priviligierade.

Det är här män behöver lära sig att de har privilegier som kvinnor inte har. Det är här jag tänker att en feministisk man inser och försöker lära sig att inse när han som man inte ska föra talan för kvinnors situation utan ge plats åt kvinnorna själv. Män har, i den maktstruktur vi har i samhället, en högre position enbart genom att de är män. Sen finns det givetvis en hierarki bland männen, vissa har mer privilegier än andra. Men en man har bara genom att vara man fler privilegier än en de flesta kvinnor. Med andra ord, en man, en feministisk man måste vara medveten om sin maktposition och aktivt välja bort flera av sina privilegier.

En man måste aktivt välja bort privilegier så att kvinnor får möjlighet att få mer av det offentliga utrymmet. Det handlar alltså inte om att män ska låta kvinnor få ta plats utan att män ska ta sitt ansvar och inte själva ta all plats. De måste vara medvetna om sin makt, om sin position i det patriakala samhället.

Hur ofta hör man inte, på skämt eller allvar, “kvinnan ska veta sin plats”.

Jag säger detsamma “Mannen ska veta sin plats”

Sparad i Politik

Dagen efter

Så ett försök till en första analys av valet.

Min första reaktion och tanke var att det är ett misslyckande för alla. Ingen är vinnare i detta val, förutom möjligen då SD. De som sympatiserar med SD ser förmodligen det hela som en seger.

Vi andr a87% ser det inte som en seger att ett främlingsfientligt parti stärkt sin position. Men så kommer då tanken, är det så att Sverige har gått och blivit så främlingsfientligt att 13% av de som röstar också är rasister. Jag tror inte det, jag vill inte tro det. Istället tänker jag att SD har lyckats fånga upp alla de som är missnöjda med hur samhället blivit. SD erbjuder en enkel lösning, eller om det nu är en lösning är en annan fråga. De erbjuder i alla fall enkla lösningar på problem som de faktiskt själva varit med och röstat för. Jag tror de lyckats fånga upp människor som tröttnat på löften om att det ska bli bättre när det blivit sämre. Jag tror de fångat upp pensionärer som blivit förbannade över hur de fått betala mer skatt på sin låga pension än vad arbetare betalar för sin lön.

Jag tänker att det är rätt typiskt när välfärden blivit nedrustad. Klyftorna har ökat och de som har haft det dåligt har fått det sämre. Det är också i dessa klyftor som syndabockar sökes efter och då blir det lätt att peka ut en grupp människor.

Att peka ut en grupp människor som syndabock för allt som är dåligt i samhället är att göra det väldigt enkelt för sig. Ingen grupp är ensam till att det ser ut som det gör. Det finns så otroligt många olika faktorer som påverkar, det blir dessutom olika analyser beroende på vem du är och vilken bakgrund du har.

Jag till exempel som vanlig arbetare utan fast tjänst, kvinna, uppvuxen på landet i en familj som levt på existensminimun eller där under gör en analys som självfallet är präglad av mina erfarenheter och åsikter. Jag kan garantera att min analys är långt ifrån Reinfeldts analys. Jag tror till exempel på solidaritet. Genom att betala skatt, och då ska de som tjänar mer självfallet betala mer i skatt än de som tjänar mindre, så kan vi få en välfärd så att även den som ingenting har ändå kan få en god omsorg. Det ska inte vara en klassfråga att gå till läkaren. Det är det idag.

Jag kan till exempel förstå att pensionärer är förbannade när de under dessa år betalat mer i skatt än de som arbetar. Det är inte okej, de har arbetat många många år och deras pension är oftast inte hög. Det är inte pensionärerna som ska fortsätta betala högt för att välfärden ska finnas, det är vi som arbetar. Men att säga att det är invandringen som gör att pensionärerna betalar hög skatt är att titta åt fel håll. Det är politiken som förts och där har faktiskt SD röstat med Alliansen.

Jag vill ha en politik som är solidarisk, socialistisk, antirasistisk och givetvis feministisk. Det är vad jag kommer fortsätta kämpa för. Och även om det idag känns lite tungt så är inte kampen över. Lyft ögonen, sträck på ryggen och se saker i ett litet större perspektiv. Vi lever i en och samma värld, vi är alla av kropp och själ, det är dags nu att ta hand om varandra och värna varandras rättigheter och trygghet.