Sparad i Tro

Välsignelser

***************************

Välsignelse mina barn
Jag har gett er livets färger
Ta emot välsignelsen
Som finns i varje färg
Frid mina barn
Jag har gett er livets alla färger
Välsignelse mina barn
som finns i var regnbåge du möter

**********************************

Om Gud sänder dig
längs en stenig väg
Må Hen ge dig slitstarka skor

Frid från människornas vän
Kärlek från skapelsens Gud

*********************************

Frid mina barn
Jag har gett er livets färger
Välsignelse mina barn
genom varje regnbåge
som lyser upp vart mörker

**********************************

Genom Guds vackra båge på himlen
får vi ta emot välsignelsen var gång

************************************

Se mina barn,
jag har gett er alla färger
Välsignelse skänker jag er

***********************************

Sparad i Genus

Jag är inte mitt kön

Denna förbannade mansdominerande värld. Där män får göra allt roligt och kvinnor ska stå vid spisen, laga mat, städa och ta hand om barnen. Jag hatar den här mansvärlden där saker är uppdelade efter kön.
Idag skulle jag få plasta in enselagebalar men jag fick inte göra det då de som äger maskinerna skulle göra det själv. Istället fick jag köra röjsågen.

En förkortad variant av vad som stod i min dagbok när jag var 14 år. Jag tyckte det var kvinnligt att köra röjsåg men manligt att stå och dra i spaken på maskinen som plastade in balarna. Så såg min värld ut då, uppfostrad i en familj där traditionella könsroller inte fanns. Förvisso fick jag laga mat och passa barnen på bondgården men detta berodde inte på att jag var tjej utan att jag var äldst. Jag fick lika mycket vara ute och snickra, köra traktor, köra röjsåg med mera.

Jag blev äldre och kom ut i världen och insåg då också vilken tur jag hade. Vilken tur att jag hade så medvetna föräldrar. Föräldrar som låtit mig få växa upp som individ och inte ett kön. Jag fick snabbt lära mig att jag som ung kvinna inte borde prata och höras så som jag gjorde. Jag fick snabbt lära mig att jag inte kunde något om maskiner, snickrande, ekonomi eller andra saker som ansågs manliga. Jag fick höra att jag var naiv då jag sa vad jag tyckte, killar i samma ålder som uttryckte samma saker slapp höra att de var naiva.

Väl ute i studier och arbetsliv insåg jag att den uppväxt jag fått gjort att jag betedde mig helt fel enligt de könsnormer som fanns. Snabbt fick jag bestämma mig om jag skulle anpassa mig eller strunta i det och fortsätta vara jag med alla de egenskaper jag hade. Oavsett om egenskaperna ansågs manliga eller kvinnliga. Valet var inte svårt, jag fortsatte vara mig själv med allt vad det innebar.

Jag är inte mitt kön – jag har mitt kön

Jag är förvisso född med ett kön men jag är inte mitt kön. Min identitet, mina egenskaper, intressen, min kunskap beror inte på vilket kön jag har. Mitt kön bestämmer inte vem jag är utan det som formar mig är sociala konstruktioner.

De könsnormer och sociala konstruktioner som finns kring kön i dagens samhälle är otroligt tråkiga, snäva och hindrande. Jämnställdhet samtalas det mycket om idag och det kommer mer och mer forskning kring genus. Genus, är ett begrepp som används för att urskilja vad som formar kvinnor och mäns sociala beteende. Detta är ett begrepp som idag fått ersätta ordet könsroll framför allt inom feminismen. Jämnställdheten handlar om att oavsett vilket kön vi har är vi jämnlika. Det är också det som feminismen kämpar för även om det finns väldigt många olika uppfattningar om feminister, både utanför och inom feminismen. Feminismen, jämnställdhet, genusvetenskapen söker vägar för att vårt samhälle ska bli mer upplysta, mer jämnställda, mer jämnlika. Där det inte spelar någon roll om jag är kvinna eller man, jag ska bli behandlad på samma sätt.

Jag som kvinna är omhändertagande, ödmjuk, känslosam vårdande medan mannen är praktisk, teknisk, ej känslosam, ekonomisk, ledare. Visst är det ytterligheter men ändå inte långt ifrån så som vårt samhälle ser ut. Vårdande yrken anses vara kvinnoyrken, omhändertagande yrken anses vara kvinnoyrken medan yrken som är tekniska, ekonomiska och ledande är mansyrken. Och visst är det så, det är kvinnoyrken och mansyrken såvida man utgår från vilket kön som mest jobbar med inom yrkena.

Så varför ser det då ut som det gör, varför blir inte yrkena bara yrken? Varför fortsätter yrken vara kvinnoyrken och mansyrken utifrån vad det är för slags yrken? Mitt svar är för att förändring tar tid. Att förändra kvinnor och män till jämnställda kommer ta flera generationer. En som arbetar med utveckling hos min arbetsgivare berättade att 80% anser att förändringar är farliga medan 20% tycker att förändring är något bra. Förändring tar tid, frustrerande nog. För tänk så härligt det vore om fler insåg vad det handlar om.

Genus handlar inte om att begränsa utan att ge fler möjligheter.

Steg ett att förändra är att bli medveten om skillnaderna. Vad man själv gör för skillnad på människor utifrån kön. Också att inse att även om man är påläst, upplyst så sitter de gamla mönstren i hårt.

Trots att jag själv är fostrad, uppvuxen med könsnormer som avviker från de traditionella så är jag självklart präglad ändå av samhället. Jag säger, möter och behandlar människor olika beroende på om de är man eller kvinna. Även om jag är medveten och jobbar hårt för att det så inte ska vara. Men jag gör också mycket som inte anses vara okej, som anses vara konstigt, normbrytande och som tas emot med stor skeptism.

Sådant som händer i mitt hem för att bryta traditionella könsroller är till exempel att förutsätta att alla färger är för alla eftersom färger är könslösa. Kläder är för alla, bara sydda utifrån att vi har olika kroppsbyggnader, inom och mellan könen. Att egenskaper är något man har oavsett kön, allt från hård och besynnerlig till mjuk och go. Inga egenskaper är mer värda än andra och i stort sett alla egenskaper är bra att ha vid olika tillfällen.

I vårt hem, där jag och min man bor med vår son hjälps vi åt med så mycket vi bara kan. Vissa saker är förvisso uppdelade men det beror mer på vad vi tycker om och vad vi kan än något annat. Exempelvis är tvätten mitt ansvar medan matlagning är min mans ansvar. Vi hjälps åt med disk, borra, städa, skruva, bygga och så vidare. Vår son erbjuds en miljö där vi inte delar upp hushållets sysslor utifrån kön utan utifrån vad vi är duktiga på och vad vi tycker är roligt. Sonens garderob innehåller kläder med alla slags färger och allt från lekvänliga klänningar till tröjor med tuffa tryck. Oavsett vilket kön våra barn kommer att ha kommer de erbjudas samma saker. Allt från rosa till svart, klänning till jeans, docka till traktorer. Det är i  hemmen vi måste börja med att visa, påverka, forma den kommande generationen.

Vi är inte våra kön, vi har våra kön.

 

Går att läsa på engelska här, ett ställe som för övrigt  rekommenderas då det kommer mycket intressanta inlägg.