Sparad i Barn, Bilder, Vänner

Färg på tillvaron

image

image

Idag har vi blivit friserade av goa Sofie. Tvillingbarnen i tuppkam med sprayfärg. Linda fick knallrosa tuppis och jag fick lila. Har kvar lite hår på sidorna men även lite längre mitt på så jag med kan styla upp den lite som en tuppis. Nöjda barn och nöjda vuxna.

I övrigt har dagen bestått av second hand (utan några större fynd) och loppis med några få fynd. Nu ikväll borde jag tänka till inför morgondagens planering av nästa söndags gudstjänst men hjärnan står på vila och vill inte fungera alls.

Sparad i Genus, HBTQ, Tankar, Tro

Queer

Queer är ett begrepp som kan vara svårt att definiera. Det handlar om hur man ser på samhället genom att ifrågasätta samhällets normer. Då framför allt könsnormer och sexuella normer.
Det kan även handla om en person som eftersträvar att inga normer ska begränsa dennes liv.
Queer kan användas som ett sätt att beskriva sin sexuella läggning och kan då betyda att man inte bryr sig om vilket kön man blir kär i/attraherad av, eller att man inte kan/vill definiera sin sexuella läggning inom de traditionella begreppen. (wikipedia)

Min familj skulle kunna ses som en queerfamilj då vi ifrågasätter samhällets normer, både könsnormerna och de sexuella normerna. Vi försöker eftersträva att inga normer ska begränsa varken våra eller vår sons liv.

Jag definierar mig som heterosexuell men är egentligen inte så brydd. Jag är främst förälskad i en människa, inte i ett kön. Jag fastnade för min man för att han var (är) den han är. För att han är känslig, omtänksam och rolig. Men framför allt för att jag kan gråta med/hos honom.

Däremot så ser vi inte några egenskaper som att de hör till ett kön. Här är alla egenskaper välkomna oavsett vem som har dom. Ingen egenskap gör en mer manlig eller kvinnlig (även om vi kan skämta om det rätt friskt här hemma). Inga färger är för ett kön och väldigt väldigt få kläder anses här hemma vara för ett kön (egentligen bara kalsong, trosa och bh).

Vi är en så kallad kärnfamilj men trots det vill vi något mer. Även om vi nu faller inom samhällets familjenorm som kärnfamilj, ser vi inte att andra konstellationer av familjer skulle vara fel.

Som en vän skrev på facebook häromdagen. Hen hade varit på dop för ett barn. Detta barn har två mammor, två pappor, dubbla uppsättningar far och morföräldrar, fastrar, mostrar etc. En jättestor härlig familj som kommer kunna älska och ge omsorg och trygghet till detta barn.
När jag läste detta blev jag nästan lite sorgsen över att mitt barn bara har en uppsättning av föräldrar, en uppsättning mor och farföräldrar. För även om i alla fall min familj är stor, tänk vad häftigt att kunna få en sån stor och härlig familj med massa omsorg.

Idag har en präst påstått att min familj är en trasig familj. Att mina vänner är trasiga familjer som bara lever för att provocera, framför allt för att provocera det som anses borgerligt och traditionellt.

Är det provocerande att inte leva i lögn? Är det provocerande att bejaka alla sina sidor, intressen och egenskaper? Är det provocerande att inte låta sig begränsas bara för att jag har ett bestämt kön?

Hon skriver bland annat;

Jag kan inte låta bli att misstänka att det bland dem som söker sig till queera sammanhang finns en längtan att få umgås med andra som är lika trasiga som man själv. Som lidit under en despotisk eller frånvarande pappa, en missbrukande, självömkande mamma. Genom att häckla äktenskapet eller kärnfamiljen försöker man besvärja sina mardrömmar. Efter att ha lidit under ett förljuget ideal söker man sig till sammanhang där den allmänna åsikten är att det inte finns några ideal. (http://www.dagen.se/kronikor/gastkronika/farligt-bejaka-trasigheten/)

Vi häcklar alltså kärnfamiljen genom att vilja få leva våra liv lite rikare, vi är trasiga som inte vill begränsa våra liv till gamla trånga normer. Där jag inte kan få vara jag bara för att jag inte har snopp.
Vi häcklar äktenskapet genom att vara gifta, genom att anse att alla som vill, som älskar och vill dela varandras liv, ska få gifta sig. Detta oavsett kön, sexuell läggning, könsidentitet.

Att vara queer är absolut att ha ideal. Idealet vore att alla fick vara dom de är utan begränsningar. Att alla kunde få leva ut sina egenskaper, sina intressen utan att få höra att de är manhaftiga, kvinnliga etc. Att alla kunde få leva ut sin sexuella läggning utan att bli förtryckt.

Jag förundras över att Anna, som präst, uttrycker sig så som hon gör. Att påstå sådana inskränkta och nedvärderande saker om människor hon uppenbarligen (och erkänner) inte vet något om. Som hon förmodligen inte heller får möta med tanke på hennes fördomar. Ett öppet sinne skulle behövas för att möten ska bli möjligt. Det blir också min bön.

Sparad i Bilder, Tankar

Tantens nya glasögon

Var och hämtade ut mina glasögon idag. Två till priset av en. Dessa passar jag bäst i så de får hänga med mest. De andra får vara på hemmaplan. Hur som helst när jag såg mig själv i dom kände jag mig enormt tantig och tänkte att jag skulle färga håret för att känna mig lite mindre tant. Sagt och gjort, för att inte falla i gamla tråkiga spår helt och hållet köpte jag den rödaste färg som fanns där jag var. Färgade bara för att sen få se att jag blev ännu värre tant.

Maken ville fotografera lite så han fick väl göra det då. Blev lite smått paff när jag såg denna bild, inte alls som i verkligheten. Inte min verklighet i alla fall.

Men kanske ska man se ut som tant när man fyllt 32 (som jag gjorde igår), eller skulle man kunna få vara bara vuxen ett tag?! Vill faktiskt inte bli tant riktigt än

 

Foto: Joakim Årbro

Sparad i Genus

De könslösa färgerna

I julklapp gav jag mig själv två böcker. Den ena är ”rosa- den farliga färgen” av Fanny Ambjörnsson. Jag har inte hunnit läsa så mycket och det kommer få vara en bok som får ta den tid det tar. Jag kommer läsa lite i taget och tänka, känna efter vart jag själv står.

Hur som helst har jag börjat och det första som slår mig är när människor pratar om att de vill klä sina barn i könsneutrala färger. Vad är det? Har man inte redan där missat poängen, att just alla färger är könslösa. Om man utgår från att blått är en killfärg och rosa en tjejfärg så har man ändå fastnat i de könsnormer som finns i samhället. Trixet är att se alla färger som färger, utan förbehåll för ett visst kön.

Och visst, det är inte helt enkelt. Jag faller dit titt som tätt själv. Som igår när jag skulle köpa ramar till några bilder och jag stod och tittade på en rosa och en blå. I mitt huvud tänkte jag att rosa borde det bli eftersom det är bild på sonen, som för att bryta av men samtidigt så skulle den blå ramen passa bättre till bilden. Irriterad på mig själv över att ens tänkt tanken så tog jag helt sonika helt andra ramar. Inte andra ramar för att jag tänkte tanken om färgerna utan för att de jag tog helt enkelt blev bättre.

Så även den bäste *hrm* hamnar i tänkte som vårt könsnormativa samhälle präntat in i generation efter generation. Däremot så vet jag att jag är duktig på att tänka utanför dessa normativa murar. Jag tycker inte det är fel att sonen har varken rosa eller blått. Han har många olika färger i hela färgskalan och han har alla slags kläder.

Med andra ord, när du märker att du tänker könsneutrala färger så är det dags att tänka om.

Alla färger är könsneutrala, det är inte färgerna i sig som har kön, det är vi som sätter kön på färgerna.

Sparad i Familj, Uppfostran

BVC

Igår var jag och sonen till bvc för att se om han fick komma förbi 4 årskontrollen. Denna gång hade vi en tid mitt på dagen, tidigare har vi haft tider på eftermiddagen vilket inte har fungerat så bra. Vi kom dit precis i tid, bussen var ju självfallet sen. Men det gjorde inte så mycket för vi fick ändå vänta.

Sen kom en kvinna och frågade om han kunde följa med. Han gick glatt med. Han lyssnade noga på vad hon sa och sen fick han hörlurar på sig. Det var hörselkontroll. Han kläckte ganska fort vad han skulle göra med bollarna och det såg ut som att han tyckte det var roligt.

Därefter blev det lite vänta igen innan vi fick komma in till bvcsköterskan. Det var inte samma som vi haft förut, varför vet jag inte för vår gamla sköterskas namn stod ändå kvar på dörren. Hur som helst så var hon väldigt trevlig. Hon frågade sonen om han hade börjat cykla. Jo, men visst hade han det och pappa hade byggt en cykel åt honom. Mhm, tänkte jag, som att han cyklar mer än då på dagis. Hemma har han cyklat kanske två tre gånger bara. Hon frågade om han hade något på huvudet när han cyklade. Absolut hade han det, en hjälm för annars kunde det göra ont på huvudet om man trillade. Vid det här laget satt jag bara och gapa. Eller nja, inte på riktigt men inombords. När började han bli såhär stor och tänka i flera led. Jag har helt enkelt inte hängt med.

Syntestet gick också galant och han skötte sig enormt bra hela tiden. Som jag redan visste så gick det inte bra med färgerna och vi ska fortsätta jobba med färg. Vi kan inte säga än om han är färgblind eller om det har med att han har svårt att uttrycka sig ibland. Antingen hänger det ihop med språket eller så kan han vara färgblind. Vi ska få en läkartid så en läkare får se hur vi ska göra med hans språkutveckling. Den har ju som stannat av. Han förstår massor men har svårt att få fram det han vill säga. All hjälp vi kan få är bra.

I övrigt är det inte en stor kille vi har. Han är 101 cm lång och väger 15 kilo. Det är ingenting i jämförelse med en av hans kompisar. Hon var helt klart större (alltså inte tjock utan längre och vägde mer).

Efter vi varit där gick vi iväg för att handla. Fisk sa sonen men vi hittade ingen fisk. Som tur var fick vi en varsin fisk på frasses när vi åt lunch där. Det var lycka, ända tills han trilla.

Tisdagens eloge ska en ung tjej på H&M ha. Vi var in för att leta lite kalsonger och väl där hittade han vantar som han ville ha. Vantar behövs alltid så visst tänkte jag. Nagellack skulle vi med köpa och han skulle få välja färg. Det första han valde var ett med två färger i, rött och rosa. Men nej, det styrde den onda mamman honom ifrån. Rött finns redan hemma och rosa vägrar jag ha. Istället valde han en grön. Vi gick till kassan och där stod denna tjej. Han la upp sina vantar och nagellacket. Sen visade han sina naglar för henne. Hon fråga om han skulle hem och bli fin. Ahh, svarade han. Sen frågade hon om han ville ha en gul eller rosa kasse. Rosa sa han coh han fick en rosa kasse med sitt nagellack i.