Sparad i HBTQ, Tro, Trollbottom tycker till

Equmeniakyrkan ställer sig på människor

För många är det ingen hemlighet att jag länge, hela mitt liv faktiskt, varit med i Missionskyrkan, numera är det Equmeniakyrkan. Ja, jag är med för att jag är troende, kristen. En tro som är stark, som inte rubbas. Tron på kyrkan som organisation däremot, den rubbas.

I många många år har jag kämpat för mänskliga rättigheter, för att det även inom kyrkan (då menar jag den kyrka jag är medlem i) ska gälla där. Framför allt har man kränkt hbt-personers rättigheter. Kyrkan har ställt sig på dessa, över dessa, sparkat och spottat på hbt-personer.

Missionskyrkan tog i början på 2000-talet ett beslut att homosexuella (vilket man bara pratar om men som innefattar alla i hbt) som lever i partnerskap inte får ordineras i kyrkokonferensen utan bara installeras i den lokala församlingen. För er som inte hänger med i detta beslut betyder detta följande; Är du homosexuell, lever i en relation och vill ordinera dig och få samma rättigheter som om du vore heterosexuell måste du ge upp din relation och lova att leva i celibat. Den heterosexuella uppmanas dock att gifta sig. Skillnaden mellan ordination i kyrkokonferensen och installation i den lokala församlingen är stor. I kyrkokonferensen bejakar hela kyrkans samlade ombud, kyrkans högsta bestämmande organ, att bejaka människor till kallelse för särskild tjänst (pastor och diakon). Den lokala installationen får alla, även de som ordinerats i kyrkokonferensen. Det är också i ordinationen i kyrkokonferensen som pastorer och diakoner får tystnadsplikt/rätten. Den som blir installerad i den lokala församlingen får bara rättigheterna i den församlingen (rent praktiskt). Nu finns inte detta beslut kvar, men det här beslutet påverkade mitt beslut när jag ansökte om att få ordineras som diakon. Jag har alla möjliga förmåner. Jag är vit, jag är gift, jag är heterosexuell. Jag kan med andra ord ordinera mig utan större problem. Men jag valde att inte göra det. Jag valde att få bli behandlad som om jag vore homosexuell. Svaret jag fick då var att jo, jag var välkommen att ordinera mig när jag var redo att ta emot ordinationen, det vill säga, jag var välkommen när jag kunde tänka mig ta emot ordinationen som heterosexuell.

I flera år har jag väntat, jag har påpekat, jag har skrivit och jag har stökat omkring. Allt för att lyfta frågan, för att kyrkan som kämpar för andra människors rättigheter ska se inom sina egna trösklar och rensa upp sitt eget förtryck.

I år sökte jag därför igen. Nya kyrkan, Equmeniakyrkan, ska enligt alla personer jag legat på, inte ha något beslut som ska diskriminera hbt-personer vid ordination. Jag sökte och sa att jag ville bli behandlad på samma vis som om jag vore homosexuell. Jag ville se om de var redo att ta emot hbt-personer. Idag kom svaret och det blev ett nej. Eftersom kyrkan nu är hyfsat fega så får man ingen motivering när man får ett nej. Som person blir du totalt utelämnad i en ovisshet och sorg som är enorm. Att man inte får någon motivering är för att man är rädd och man skyller detta på att man vill skydda referenterna. Men eftersom jag haft mailväxling med Equmeniakyrkans diakonkoordinator som gång på gång handlat om mitt ställningstagande för hbt-personers rättigheter. Även frågorna jag fick under intervjuerna handlade mycket om detta och därför drar jag slutsatserna att beslutet att säga nej till mig är för att man inte vill ta emot hbt-personer på lika villkor.

Förra gången jag sökte var jag ”godkänd” problemet var sättet jag ville ta emot ordinationen på. Idag, några år senare, när jag har mer utbildning, mer erfarenhet och fötterna mer på jorden, då skulle jag helt plötsligt inte vara lämplig.

Nej, idag sa kyrkan även nej till hbt-personers rättigheter. Idag sa Equmeniakyrkan nej till hbt-personer. Idag sa Equmeniakyrkan nej till att vara en öppen kyrka som innesluter alla. Idag ska Equmeniakyrkan nej till mänskliga rättigheter!

Genom att visa i mina handlingar hur kränkande, uteslutande och diskriminerande beslutet som Missionskyrkan hade har jag kämpat vidare. Min förhoppning var nu att Equmeniakyrkan skulle ha tagit andra beslut, tagit annan inriktning, tagit ställning för människor.
Den sista handling jag tänker göra för att visa mitt ställningstagande för människor, för mänskliga rättigheter, för hbt-personers rättigheter är att lämna kyrkan. Imorgon kommer jag begära urträde ur Equmeniakyrkan, en kyrka som varit en del av hela mitt liv. Jag tänker inte längre vara med i en kyrka som ständigt kränker hbt-personers rättigheter, som aldrig tydligt tar ställning för människor. Det är inte min förlust, det är kyrkans förlust. Kyrkan hade behövt mig och min kampanda. De hade behövt mig som diakon. De har tagit ställning. De väljer att ställa sig på människor istället för att stå upp för människor!

De bad om vägledning och Gud svarade ”Ni förtjänar henne inte”

Sparad i Tro

Framtidens kyrka

Idag har det varit en grymt viktig dag i Karlstad där min kyrka har sin årliga konferens. Önskar innerligt att jag hade kunnat vara där men det gick inte, det blev inte så.

Har i alla fall följt med de livesändningar som sänts under förhandlingarna. Städdag på gården och jag gick omkring med en öronsnäcka i ena örat och mobilen har fått gå varm. Plockat hundbajs, krattat ihop löv och lyssnat på förhandlingarna. Sen på eftermiddagen kom då det jag främst väntat på hela dagen. Dags för kyrkan att ta beslut om ett namn. Kyrkan har sedan man bestämde sig för att gå ihop haft ett arbetsnamn, Gemensam Framtid.

Styrelsen hade nu lagt ett förslag, Gemensam Kyrka. Jag har provat, jag har smakat och jag har försökt tycka om det. Det har bara inte gått. Jag har inte förstått varför man inte låter namnet som vår ungdomsförening föreslagit få vara det man antagit. Equmeniakyrkan, då blir det en naturlig koppling till ungdomsförbundet och en naturlig övergång från ungdom till församling. Min församling i Umeå, de som var ombud för min församling, tillsammans med några andra församlingar, la förslaget Equmeniakyrkan. Jag hoppades men jag trodde inte. Så kom tiden för beslut. Många namnförslag blev det. Ett efter ett röstades ner. Till slut stod Gemensam Kyrka mot Equmeniakyrkan. Votering, votering. Rösterna räknades. Jag satt här hemma i soffan, helt på spänn. Så kom resultatet. Equmeniakyrkan!

Men helt klart var det inte, nu behövdes 2/3 av rösterna av de närvarande ombuden för att namnet skulle kunna antas enligt stadgarna. Åter igen blev det dags att rösta. Först räknades rösterna för Equmeniakyrkan, sen emot och sist de som lagt ner sina röster.

Equmeniakyrkan: 515
Avslag: 90
Avstått rösta: 32
Procent för: 81

Yey, jag är numera med i en kyrka som valt att gå i framtiden, som låter de unga rösterna få höras. Jag är numera medlem i en kyrka som heter Equmeniakyrkan 

equmeniakyrkan

Kanske låter det märkligt att jag över en sådan här sak kan känna sådan stor glädje att ögonen tåras. Men det är en sådan stor sak, så viktigt. Kyrkan visade nu att man väljer att låta framtiden, våra ungdomar, få leda kyrkan framåt. Det är stort för en kyrka som lätt kan bli gammal, dammig och grå.

Sparad i Barn, Tro

Hopp i församling

Idag hade vi SMU (equmenia)-gudstjänst. Alla våra grupper var med. Senare i veckan ska jag försöka ta en bild på den fina tusenfotingslarven vi gjort. Alla barn har gjort en del av kroppen, ja ledarna med. Idag satte vi upp den och den blev så lång att väggen inte riktigt räckte till. Riktigt fin blev den.

Hur som helst började gudstjänsten med att barnkör och scouter tågade in under första psalmen. Därefter blev det ingångsord och därefter körde vi i barngympan vår hoppa-sång som vi alltid startar till. Klaras hoppsång, en utmärkt uppvärmningssång. Jag bad församlingen att stå upp och hoppa tillsammans med barnen. Och de flesta ställde sig upp och hoppade där i bänkraderna. Så otroligt roligt och barnen hade roligt.

klarafärdigagå

Därefter hade Olle, som faktiskt gillar barn, en betraktelsestund med barnen. Riktigt bra blev den. Under tiden barnen satt och lyssnade på honom, hämtade jag min surfis till son och skrev dagens välsignelse. Efter att barnkören sjungit, scouterna visat upp sina fina skjortor så var det dags för barngympebarnen igen. Denna gången körde vi vår smygasång. En mystisk man från mamma mu. Barnen hängde med utan problem, ja förutom min egen då som satt och surade på en bänk.

Det blev lite mer sång och sen körde vi Ro ro liten båt och därefter lärde vi församlingen hur man gör kullerbyttor.

Det roliga var att församlingen verkligen hängde med, applåderade och lät det få vara avkopplat idag. Precis så som jag önskar det kunde få vara lite oftare.

Och jag är grymt stolt över barnen idag. Vad modiga de var. Det är inte alltid helt enkelt att vara 5 år och göra så mycket som de gjorde framför så många människor.

gympabarn

Sparad i Tankar, Tro

Kyrkans nya namn

Idag släppte Gemensam Framtid förslaget på vad kyrkan ska ha som namn. Gemensam framtid är arbetsnamnet fram till att kyrkomötet beslutar om ett permanent namn.

Det har varit många förslag, många samtal fram och tillbaka under ganska lång tid nu.

Dagens namnförslag är Gemensam Kyrka. Gemensam Kyrka, hur blir det i plural? Gemensamma Kyrkor? Gemensam kyrkor? Hur blir det?

Likaså har jag ett tag nu känt att kyrkan börjar bli gammal. Medlemmarnas ålder är hög och kyrkan föryngras inte. Varför inte? equmenia är ju stort och har många medlemmar, equmenia som är kyrkans ungdomsförbund. Vad är det som gör att equmenias medlemmar inte går över till församlingarna de är aktiva i?

Det jag har hört, det jag har lyssnat på och det jag har insett är, att kyrkan är gammal. Den känns inte som ungdomarnas, den är inte för dom. Deras egna förslag slås ner och även om kyrkan pratar om att barn och unga är det viktigaste vi har så arbetar inte kyrkan alltid efter det. Många barn och unga eller kanske framför allt deras ledare får arbeta i motvind.

Därför tycker jag att ungdomarnas och equmenias egna förslag på namn till kyrkan är bra. Equmeniakyrkan. Det skulle visa på en kyrka som arbetar för ekumenik och för unga. Det skulle bli en mer naturlig övergång från equmenia till församlingarna.

Jag skrev idag detta på twitter;

#equmeniakyrkan skulle visa mer på ekumenik & att det är en kyrka där unga är välkomna. #gemensamkyrka känns lite som kyrkan är nu- gammal

Det är tragiskt när vi som är 30+ räknas till ungdom. Det visar på att kyrkan är gammal. Förnya, föryngra. #gfram #equmenia #equmeniakyrkan

Är det inte dags att få en levande och fräsch kyrka? Det börjar med namnet

Sparad i Tro

Jesusmanifestation om du är okej

De som vet vem jag är har knappast missat att jag är kristen, aktivistkristen har jag blivit kallad. Tja, varför inte. Min tro grundar sig på Jesu gärningar. Jesus om någon var aktivist. En man som bröt normer, stelbenta regler och lagar, lyfte människor som var utstötta och ansågs vara orena och felaktiga på olika sätt. Så en manifestation för vår aktivistiska Jesus är ju inte helt fel… Eller?!

Nu i helgen kommer det i Stockholm vara en Jesusmanifestation. Den är varje år sedan ett bra tag tillbaka. Samtidigt som manifestationen är igång finns ett antal utställare på plats. KRISS var där förra året, tillsammans med KRISS stod projektet Religion Hjärta HBT. Det var uppskattat av väldigt många. Men i år säger ledningen för Jesusmanifestationen (JM) stopp. Enligt utsago ska motiveringen vara att manifestationen inte ska vara politisk. Men alla är välkomna. Alla med rätt läggning då vill säga.

För det är klart, att all sexuell läggning som inte hör till normen är inte en identitet utan politik. Vore jag homosexuell skulle min läggning alltså inte vara en del av min identitet utan ses som politisk. Men nu är jag ju tack och lov heterosexuell så jag får ha min sexuella läggning som en del av min identitet.

Och sen när blev Jesus en manifestation där man stänger ute människor? Och gärna människor som redan är utestängda i mångt och mycket från kristna sammanhang. Jag tror ledningen har glömt fråga sig ”Vad skulle Jesus göra”

Ja, jag har svårt att tro att han skulle diskriminera och utesluta människor.

Gott i det hela är ändå att det uppmärksammats av många, både av privatpersoner och organisationer. Min egen kyrka ifrågasätter det hela (Tack, det var härligt att se och höra)

Fler bra inlägg om detta går att läsa på

GP

Åke

Katolska reformvänner

 

Våga vara Jesuslik