Sparad i Tankar, Tro

Med Gud finns inget helvete… Eller?

Jag är uppvuxen med tro i familjen, kristen tro. Vi gick till missionskyrkan på gudstjänster och mina föräldrar var aktiva scouter. Livet var gott för det är det inom kyrkan. Eller så är det inte så. Allt för många gånger har jag sett, hört och mött människor som far väldigt illa i livet och som tror att de är skyldiga till eländet, att Gud straffar dom för något de gjort. Gud straffar inte!

Själv var jag tyst om saker som skedde i mitt liv eftersom det fanns de som då skulle anse att jag inte var nog kristen, eller nog god, att jag var djävulens anhang, att jag straffades av Gud. Jag fick höra det flera gånger.

Gud straffar inte!

Även när livet varit ett rent helvete så har Gud varit med mig. Det är inte Gud som vill mig ont. Gud straffar mig inte för de fel jag gör, Gud följer mig, lyfter mig och älskar mig. Som människa är vi inte Gud, vi är inte fullkomliga. Vi gör fel, vi säger fel, det blir fel. Det är så det är. Vi kan rätta till vissa saker, vi kan förändra. Men vi kan aldrig bli Gud, vi kan bara bli en del av Guds skapelse och göra så gott vi kan. Vi kan säga förlåt när det blir fel.

När jag möter nya människor som får höra att jag är troende, får de en uppfattning om att livet då har varit som en dans. För så är det när en tror på Gud. Gud är med och därför kan inget ont hända. Så är det inte. Och det är dags att lyfta att även om Gud är med människor, så händer eländen. Allt från sjukdomar, övergrepp, missbruk, mobbning, dödsfall, olyckor osv. Människor med tro är inte skyddade från det som livet har att erbjuda. Livet kan givetvis erbjuda massor med gott också.

Jag kan glädjas med människor som funnit sin trygghet i sin tro (eller vad de nu funnit den i), som med hjälp av sin trygghet kan lämna det som sårat. Jag blir däremot rädd när människor totalt slukas upp av att nu kommer allt bli bra. Livet kommer aldrig mer bli ett helvete.

Mitt liv har som sagt innehållit en hel del helveten. Och det är inte Gud som utsatt mig för detta. Det är människor.

Det var inte Gud som mobbade
Det var inte Gud som trakasserade
Det var inte Gud som våldtog
Det var inte Gud som drack
Det var inte Gud som slog
Det var inte Gud som utnyttjade
Det var inte Gud som sparkade

Däremot var Gud med mig, varje dag. Gud älskade mig, hela mig. Det var ingen större tröst just då, när en var i helvetet. Det är en tröst idag.

Gud straffar inte!

Sparad i Hälsa, Viktresan

Besök från eländet nr 2

Har mått illa inatt och sovit dåligt. Men har väl inte tänkt så mycket på det mer än att det var irriterande. Klev upp imorse, gjorde ordning kaffe och åt en banan strax innan jag gick iväg till bussen för att åka och jobba. Nästan framme vid busshållplatsen känner jag hur det vänder sig i magen och jag kräks så gott jag nu kan kräkas. Lite banan och kaffe kommer upp. Mår skit och vänder om hem. Ringer och sjukanmäler mig.

Sen har jag legat större delen av dagen. Jag mår illa, jag hulkar och jag har ont i magen. För magsjuka är inte så enkelt längre. Förr i tiden kunde jag kräkas vilket gjorde att man fick ur sig magsjukebakterien rätt snabbt. Men nu kan jag inte kräkas utan jag får må illa, hulka (vilket inte är så bra för magen) och jag får värk eller nästan som smärta. Det bränner i tarmarna så det känns som att man brinner upp inifrån. Riktigt obehagligt.

magsjuka

Över lag har jag märkt att återhämtningen efter jag varit sjuk har blivit längre efter jag opererade mig, men samtidigt är jag sjuk så sällan att det går att leva med. Nu hoppas jag bara på att det här går över fort. Allt måste igenom tarmsystemet. Att jag inte kan kräkas beror på flera orsaker. Vissa som är opererade kan kräkas. Jag kan det inte, mer än att jag hulkar.

Dels beror det på att det som kommer ner i magen åker snabbare igenom magen men sen beror det också på att man som gjort en förträngning (därför viktigt att tugga maten ordentligt) som gör det svårare att kräkas. Det är rent sagt ett helvete att vara magsjuk.

gastric-bypass

Några gånger idag har jag trott att det börjat vända. Men efter cirka en kvart sittandes är jag så slut att jag kan inget annat göra än att lägga mig ner.

Det sägs ju att med elände kommer mer elände. Det verkar stämma. Men nu räcker det med elände ett bra tag. Hela januari har varit ett enda stort elände och nu får året vända och bli bra istället.

Sparad i Tankar

Sommaren funkar inte

Det är jätteskönt med sommaren, framför allt med de varma kvällarna som jag numera lätt kan tillbringa på balkongen med en kopp kaffe. Jag njuter och snart är min balkong klar också.

Men, samtidigt som jag njuter av sommaren, värmen och att inte behöva klä på sig kilovis med kläder så är sommaren ett elände. Min kropp slutar fungera helt i värmen. Jag får inte i mig mat utan möjligen får jag i mig vätska. Men även vätska har jag svårt att få i mig, det har jag även i vanliga fall men när det är varmt blir det värre.

Innan min operation gjorde det mindre, jag kunde vara utan mat och äta på kvällen när det blivit svalare. Men efter operationen fungerar inte detta. Jag måste få i mig mat, framför allt protein. Varannan var tredje timma ska jag äta. Men det fungerar inte. Jag mår bara illa och dumpar om jag äter när det är varmt. Det svåraste är att jag inte förmår mig att äta. Kroppen stänger av sig i värmen.

Resultatet blir att jag mår skit hela tiden. Ständig huvudvärk och orkeslöshet. Jag äter mer när det är svalare ute och varm mat en varm dag går helt bort. Det fungerar inte alls. Tröttheten blir större med och med den svårigheter att sova. Sommaren är för mig en enda stor ond cirkel samtidigt som jag njuter.

Jag vet att det låter konstigt men det är så. Jag njuter av värmen, även om jag gärna inte är i direkt solljus, jag njuter av att få vara mer avklädd (i jämförelse med vintern) och framför allt njuter jag av att få sitta på balkongen och må som ett äkta troll.
Men jag avskyr att jag inte får i mig det som kroppen behöver, jag avskyr att jag mår illa, har huvudvärk, tröttheten, orkeslösheten, yrseln. Jag avskyr att kroppen stänger av sig.

Min intervallträning ligger nere för tillfället. Jag blir yr så himla lätt. Men jag försöker gå i alla fall. Ikväll hade jag tänkt att jag skulle springa, då kom såklart huvudvärken istället på besök samt en enorm trötthet.

Det har inte blivit lättare att hantera värmen bara för att jag gått ner i vikt. Inte alls. Snarare har det blivit svårare eftersom det nu är viktigare att fungera.

Jaja, nog med beklagandet för idag

Sparad i Musik, Utmaningar

Musik dag 28

Den Sämsta sommardängan under 2000-talet

Ja men herregudars, vilken av alla kassa skitlåtar som plågat en även om man försökt undvika allt sommarskit ska man välja. Denna var den första jag kom och tänka mig på men det kanske är för att den ändå plågade en rätt nyligen.