Sparad i Hälsa, Tankar, Viktresan

Att hitta sig själv 

Ja, här är det inte livat. Det beror på att mitt liv är livat. Att ha psykisk ohälsa, utmattning och svår pmds är visst inte helt enkelt. Har börjat lyssna på pms-podden. Så förbaskat bra. Så mycket som känns igen. Jag ska börja logga min cykel igen och se om vissa saker hänger ihop. Jag är på gång att faktiskt, på riktigt, ta hand om mig själv. Min kropp, mitt inre. Jag är viktig och värd att tas omhand. För att göra det ska menscykeln loggas. Som det är nu dyker den upp när den vill och pms:en med. Om jag är förberedd kanske det går lättare att hantera. 

Likaså vill jag bli vän med min kropp. Därför har jag gett mig själv en kickstart på ett gym. Vi är en grupp som träffas en gång i veckan för peppning och träning. Där emellan får vi träna själva och det gör jag. 

Jag försöker även äta, något jag tycker är väldigt svårt. Så jag kämpar på. Ett mål i taget varje dag, varje mål. Jag märker skillnad i kroppen när jag lyckats äta. Det är trots allt stora fördelar med det. Jag försöker lära mig att känna smak och struktur. 

Just nu är mycket som att lära sig på nytt. Som att lära sig gå igen. Jag håller på att lära känna mig själv. Och jag försöker tycka om den jag lär känna. Ett sätt att tycka om mig själv mer är att få färg på kroppen. Så idag fick jag lite mer färg och några busungar på armen 

Sparad i Hälsa, Tankar, Trollbottom tycker till

Är du störd eller? 


​Tyst kvinna, vet din plats. DÄRFÖR JAG SKRIKER. DET HÄR ÄR OCKSÅ MIN PLATS, dela den med mig istället för att ta en ifrån mig. 

Egentligen har jag varit tyst för att jag flyttat samtidigt som jag försöker hålla som arbetstagare och människa. Jag har nämligen sjukdom i bakgrunden. En bakgrund som inte alls är bakom utan runt om hela tiden. Jag lider av psykisk ohälsa. Något man inte får prata om helst. Det blir visst jobbigt för folk då. Jag tänker att ja, om du tycker det är jobbigt att höra, vad tror du då det är att ha det? Jag tänker inte vara tyst. Jag tror istället det är viktigt att prata om det! 

Sparad i Tankar, Trollbottom tycker till

Observera, inte värdera

Idag har jag fått lära mig och öva på att observera utan att sätta ord på saker och ting. Att använda mina sinnen och vara i nuet utan att orden kommer och därmed värderar. Detta är näst intill omöjligt, som det känns just nu i varje fall. Observera är i min tankevärld att beskriva och därmed värdera. Men så är det ju inte. Observera ett päron är att se ett päron. Sen att det må vara grönt, saftigt, hårt etc är en helt annan sak. Observationen vi gör går på en nanosekund (typ). Därefter börjar hjärnan sätta ord på vad vi observerar, hur det ser ut, hur det känns, hur det luktar. Och det ska hjärnan göra såklart. Problemet är när man inte kan observera och låta observationen få vara där och nu. Utan att hjärnan beskriver, sen värderas det, sen kommer tusen andra tankar flygandes.

Jag har även idag fått övningar på att göra en sak i taget. Något som jag skulle lätt kunna vinna guldmedalj i att inte klara av. Bara som nu när jag sitter och skriver har jag flera saker på gång samtidigt. Jag försöker få i säng min son, jag skriver här, jag kollar mailen, jag kollar några försäljningar jag håller på med, jag planerar kommande flytt, jag försöker planera in hur veckan kommer se ut osv. Det finns hela tiden ett ”där borta” och väldigt sällan här och nu. Det är fruktansvärt stressande. Så nu ska jag lära mig att mer och mer göra en sak i taget. Hänger jag tvätt så hänger jag tvätt, skriver jag i min blogg så skriver jag i min blogg (just ja, sonen).

Min hjärna ska alltså omprogrammeras. I dagsläget går den från att tänka ”Nu skriver jag om det här i bloggen – Oj, någon budar på försäljningen – där är katten – dags att få sonen i säng –  jag skulle ju skriva om att ha en sak i taget – måste ropa på sonen att han ska skynda sig nu – oj, jag borde kört en tvättmaskin idag – katten vänder sig och vart är den andra katten – vad var det som skulle göras imorgon nu då – värker fortfarande i nacken – undra om jag ska se en serie ikväll – fast jag borde packa lite mer – jag är trött- en sak i taget och observation skulle jag ju skriva om – vad var det vi fick göra idag – shit, det bara snurrar i huvuet….” Så är det nästan hela tiden. Ibland kan jag som vakna till av att jag totalt försvunnit och bara sitter och stirrar. Det är precis som att hela hjärnan bara är svart, totalt avstängd. När jag är och får verktyg för att kunna förändra mitt liv förvånas jag över hur länge jag ändå hållit ihop. Jag borde gått sönder så mycket tidigare. Jag kan förvånas över att jag håller ihop i detta nu.

Observera, se, hör, känn, se, hör, känn, se, hör, känn. Tänk inte, bara se, bara hör, bara känn. Använda sina sinnen så som de är tänkta att användas. Stanna upp, dra sig tillbaka i tankevärlden.

 

Hur gör ni som inte har en hjärna som överarbetar? Hur fungerar det?

stresshjarna