Sparad i Viktresan

Nya mått

Kom på att det var länge sen jag mätte mig ordentligt. Sagt och gjort, kläderna av. Jag gissade innan att vissa mått nog skulle blivit större, så som armarna då jag styrketränar och har byggt muskler sen jag mätte mig sist.

Så dagens mått blev följande

Lår 53 (Lite svårt att veta vart jag mätte sist exakt och mitt häng från låren har som blivit större men minskning ändå, jag är nöjd)
Midja 87 (mer än jag trodde)
Byst 98,5 (Här räknade jag inte med någon minskning alls så helt okej)
Överarm 34,5 (muskel)

För cirka ett år sedan (14/3-13):
Lår 59 (minus 11)
Midja 94 (minus 14, men som jag påpekat tidigare, det är mer, jag har inte första måttet)
Byst 100 (minus 19)
Överarm 32,5 (minus 7,5)

 

Jag måste säga att jag är glatt överraskad. På sistone har det känts som att jag blivit tjockare men det har jag alltså inte. Inte i omkrets räknat. Vikten har ökat men så tränar jag hyfsat hårt och har så gjort nu i snart ett år. Ännu hårdare blev det sen jag flyttade till Luleå. Nu önskar jag bara att läkarna kunde lyssna på mig så jag fick ta bort all överskott av huden.

Sparad i Hälsa, Trollbottom tycker till, Viktresan

VIKTigt

I slutet på förra året sökte jag hjälp hos läkaren för att få remiss till kirurgen. Anledningen är att jag har en massa hud som hänger sedan jag gjorde min gbp. Hud som gör att jag lätt får svamp och blir irriterad, får värmeutslag etc i hudvecken. När jag tränar är huden i vägen och det gör rent ont då jag gör vissa övningar då huden som hamnar i gungning och slår. Det är alltså ett rent fysiskt problem jag har med huden. På det kommer förvisso det psykiska. Att jag känner mig ful, klumpig och ibland rent äcklig. Inte så kul att gå omkring och få svamp på kroppen titt som tätt för att man har hud som hänger. Jag har svårt att se hur mycket jag faktiskt gått ner, jag ser bara huden, att jag ser tjock ut ändå.

Sökte i alla fall remiss och fick svar här för någon dag sedan. Ett blankt nej. De tänker inte ens träffa mig. Allt de utgår ifrån är bmi. De vill att jag ska komma ner till bmi normalviktig innan de ens överväger att träffa mig. Det sjuka med detta är att om jag ens skulle lyckas komma ner till normal bmi och de då skulle ta bort huden, skulle jag med säkerhet hamna på bmi underviktig. Att ta sig ner till bmi 25 som de vill kräver att jag svälter mig själv. Att jag slutar bygga muskler, för musklerna jag bygger nu kommer göra att jag inte tar mig dit ner, framför allt inte så länge jag bär på alla de kilon som huden ändå väger.

Jag har med andra ord hamnat i moment 22. Sluta träna, svälta och gå ner så det tar bort huden, vilket de då inte kommer vilja göra för att jag kommer ha för dåliga värden att opereras. Dessutom vill jag inte vara underviktig. Betala själv har jag inte råd med och att fortsätta leva med huden är faktiskt inte heller något alternativ även om det nu ser ut som att det är just det jag får så lov att göra.

Jag blir bara så arg, så ledsen och frustrerad. Varför opererar man människor om man sen som landsting inte tar ansvar för de bieffekter som kommer med operationen? Att få hudöverskott är en bieffekt av viktminskningsoperationen, det är inget jag valt. Att bli så överviktigt som jag blev var inget heller jag valde. Jag valde till slut att få hjälp. Ibland vet jag inte om det var fel val. Effekterna av det har varit bra men också sådant som inte varit bra. Framför allt är eftervården skit då den är totalt obefintlig. Det finns ingen som helst känsla för att människor efteråt kan behöva hjälp med att hänga med rent psykiskt, få hjälp med hudöverskott, förhållandet till mat etc. De opererar folk på löpande band och därefter skiter de fullständigt i vad som händer. Bara de i statistiken får sätta mig som en lyckad operation. Och visst är jag det, jag har ju gått ner i vikt. Fast om man ser bara med deras glasögon, då de enbart går efter bmi, så ligger jag ändå på överviktig än. Det är också en sak jag inte kan förstå. Hur kan en hel läkarkår gå på enbart bmi när till och med de som skapade bmi säger att det inte ska användas som det gör. Det är inte ett sätt att se om man är överviktig eller inte. Det kan vara en riktlinje men du måste då lägga in andra faktorer som träning, mathållning, ålder. Att man dessutom försöker få bmi på barn är ännu värre. Jag strök bmi på det papper vi fått för sonens kommande undersökning. Bmi ska aldrig användas på barn och som förälder vägrar jag tillåta det.

 

Men BMI är inget klart facit; det är varken utformat efter kvinnliga värden eller stämmer överens för kroppsbyggare och elitidrottare.Muskler – som till stor del består av vatten – har en högre densitet än fett. Vanliga BMI-tabeller tar enbart hänsyn till längd och vikt. Kvinnor har normalt något lägre muskelmassa än män, och bör således räkna med lägre gränsvärden, särskilt vid värden upp mot övervikt. (wikipedia.se)

BMI ska tas som en riktlinje, inget annat. Hur som helst ska det inte spela någon roll i detta fallet då det inte ens handlar om vikten utan om fysiska problem som huden ger mig. Att huden gör att jag inte kan träna på det sätt som jag önskar och att det rent av gör ont.

 

mage

Bilden visar inte riktigt hur det ser ut på min kropp men en hint i alla fall om hur det ser ut. Det här tycker landstinget alltså är okej att låta bli att ens titta på trots att det skapar en massa problem. Dags för landsting att börja ta ansvar. Tillåter man operation för övervikt får man också ta ansvar för de bieffekter som kommer med operationen.

Sparad i Viktresan

Uppdatering på viktresan

Min viktresa har såklart fortsatt, jag har bara inte orkat vara så brydd utan koncentrerat mig på att faktiskt få i mig föda. Men jag har gått ner cirka 25 kilo nu och mitt BMI har gått från 44,9 till 35,2

Sist jag mätte mig var dessa mina mått

Lår 68
Midja 108
Byst 112
Överarm 39

Idag när jag mätte mig är detta mina mått

Lår 67
Midja 103
Byst 106
Överarm 39 (de står still i måtten men det beror mest på det förbenade häng som blivit, skulle man ta bort hänget har de minskat ordentligt)

Det går framåt med andra ord.

Jag väger mig inte ens en gång i månaden nu, jag mäter mig som ni ser väldigt sällan. Jag går efter kläder istället och att jag mår bra. Jag vill inte bli hysterisk över hur många kilon jag går ner. Min senaste vikt tog jag för snart 3 veckor sen så den kan ju ha förändrats. Jag kanske till och med har gått under 90-strecket.

Det roligaste med detta är att när jag började hade jag kläder i storlek 50/52 och nu har jag kläder allt ifrån 40/42 till några jeans i 48. Det beror lite på vad det är för modell, tyg osv. Men det känns himla bra