Sparad i Arbete, Fackligt, Politik

Det så kallade ”sovande jour”

Pacta  är arbetsgivarförbundet som arbetar vid din sida. För att skapa en stark organisation krävs en stark medspelare. Vi är stadigt förankrade både inom kommun- och landstingssektorn och privata näringslivet, vilket innebär att vi kan anpassa kommunala avtal efter era behov. Med oss bredvid er är ni rustade för motgång – och redo för framgång!”

Pacta är de som arbetar fram kollektivavtal så som HÖK som många assistenter arbetar under. Det kan finnas lite olika dock beroende på om du är anställd kommunalt eller privat. Men många går ändå under HÖK. Går du in på pacta kan du lätt hitta avtalen.

I den särskilda bilagan där jour regleras står det följande som inledning

Dessa bestämmelser gäller för
1. arbetstagare särskilt anställda för jourtjänstgöring nattetid (jourpass) samt,
2. all jourtjänstgöring inom handikappomsorgen för arbetstagare i verksamhet
som riktar sig till personer med funktionshinder, om inte lokala parter har överenskommit om annat.

Under jourtjänstgöring enligt dessa bestämmelser har arbetstagare skyldighet att
gällande punkt 1 ovan svara för den omedelbara tillsynen respektive punkt 2
ovan svara för akuta insatser samt i båda fallen att morgon och kväll biträda med
förberedelse- och avslutningsarbeten avseende löpande göromål.

Anmärkning
Arbetstagare har under jourpass rätt att sova i den mån arbetsuppgifterna medger.

Vid beräkning av arbetstid samt fastställande av lön och ersättningar enligt dessa
bestämmelser har beaktats att genomsnittligt hälften av jourpasset anses utgöra
ordinarie arbetstid och hälften anses utgöra jour.

Detta betyder att en arbetsgivare kan hävda att arbete som faktiskt sker på jouren är förberedande och avslutande arbete. Kommunal menar att man inte kan tolka det som att vanligt arbete ska utföras utan att det ska tolkas som att arbetstagaren ska göra till exempel fint inför morgondagen, förbereda frukost eller små enklare sysslor. Medan arbetsgivarorganisationen menar att vanligt arbete kan utföras.

Min situation är sådan att jag arbetar 4-5 timmar på min jour med vanligt arbete, utöver det kommer larm som i snitt är 3-4 gånger per natt. Jag har betalt för 6 timmars jour av de 12 timmar jour jag har (såvida jag inte missförstått betalningen men det är informationen jag har fått). Vi som arbetar på min arbetsplats får cirka 4 timmars sömn under natten och då sällan i sträck utan uppdelade. Vi alla upplever nätterna mer som vaken natt än som journätter och det vi vill är att i alla fall få rimligt betalt för det vi gör.
Hade jag arbetat bara med vanlig lön fram till natten hade jag fått mycket mer ob för min arbetstid än vad jag nu får.

Jag var in på min lönespecifikation igår och detta är ett utdrag av hur ersättningen ser ut för mig och för många fler

Datum                                                                                                 Antal               A-pris                 Summa

Ob-kväll jourbitr                         2012-12-11       2012-12-31       8,00                     9,70                     77,60

Ob-natt jourbitr                          2012-12-11       2012-12-31       32,00                  19,60                  627,20

Ob-Veckoslut j bitr                    2012-12-11       2012-12-31       24,00                  24,15                  579,60

Ob-storhelg jourbitr                 2012-12-11       2012-12-31       23,00                  48,40                  1113,20

Jourers lägre bil J                        2012-12-11       2012-12-31       49,00                  16,30                  798,70

Jourers högre bil J                      2012-12-11       2012-12-31       47,00                  32,60                  1532,20

Under de timmar jag jobbar som mest tjänar jag som minst.

 

Jag hittade en artikel i kommunalarbetaren där Annett Olofsson, jurist på LO-TCO Rättsskydd,
lagar, avtal och arbetsrätt svarar på en fråga om det verkligen är sovande jour (sådan jour jag har). Intressant i hennes svar är detta som jag dragit ur (hela frågan med svar kan ni läsa här)

Men det är inte jourtid när arbetstagaren utför arbete, vilket betyder att det är fråga om ordinarie arbetstid eller övertid när  ni blir väckta och utför arbete på natten. Nattarbetande är den som normalt utför minst tre timmar av sitt arbetspass under natt (22.00-06.00) eller troligen kommer att utföra minst en tredjedel av sin årsarbetstid under natt. ­Ni blir väckta tre till sex gånger varje natt. Om ni utför minst en timmes arbete under er ”sov­ande” jour är min bedömning att det är fråga om nattarbete och då gäller snävare regler för arbetstidens förläggning.

Om vi utför minst en timmas arbete under vår sovande jour är det frågan om nattarbete. Ja, vi utgör mer än 1 timmas arbete på vår sovande jour, bara att ta larmtiderna så blir det sammanlagt minst en timmas arbete. Med andra ord borde det vara andra regler.

Hur som helst är detta ett område som måste arbetas med. Det måste till bättre avtal, bättre regler och bättre betalning. Det kan inte vara okej att vi är många som får tillbringa tid på vårat arbete utan betalning och då vi har betalt är den skrattretande låg.

Det är en fråga om arbetsmiljö och arbetstid.

Jag uppmanar er därför igen, arbetar ni med ”sovande” jour, berätta för ert fack, berätta för kommunal hur det ser ut, vad ni får i lön, era arbetstider, vad ni anses ska göra under tiden etc. Kräv skillnad, var inte nöjda med att bli utnyttjade.

Tillsammans kan vi förändra

Sparad i Tankar

Får man säga hur man mår?

Jag mår inte bra. Jag har flera gånger i mitt liv haft depressioner, några värre än andra. Jag har en nu. Jag har svårt att se ljusningen på saker, jag känner mig bitter, negativ, orkeslös och vill ingenting. Eller jo, jag vill massor men jag kommer mig inte för eftersom jag känner mig så orkeslös. Jag finner inte energin.

Att vara deprimerad är ett av de värsta tillstånd jag vet. Det tar sådan himla tid att läka och det kräver sådant jobb att ta sig igenom. Samtidigt vägrar jag ge upp. Jag vill inte och jag tänker inte ge upp studier, jobb och sådant bara för att jag mår som jag gör just nu. Jag vill leva, jag vill må bra och jag vill orka.

Men så kommer det till det spännande. När får man säga hur man faktiskt mår? När människor på kyrkan kramar om en och frågar hur det är. Ja, vad ska jag säga. Allt som oftast svarar jag som man gör med en artighetsfras. Jo, det är okej eller ja, jag är ju på fötterna i alla fall. Allt för att komma undan frågan utan att ljuga för den skull. Men ibland skulle jag vilja säga ”nej, det är inte bra. Jag mår inte alls bra just nu utan har drabbats av en depression igen.” Men jag vill kunna säga det utan att behöva förklara mer. Kanske bara en extra kram, ett okej, eller jag ber för dig. Men inget mer. Inget ömkande. Jag vågar inte riktigt och resultatet blir att jag drar mig undan.

När är det okej att säga hur det verkligen är? Varför är det så farligt att säga hur det verkligen är?

 

Sen detta också med depression. Jag som privatperson är deprimerad men jag gör stor skillnad på min professionella roll och mig som privat. Såklart kan jag inte lägga depressionen åt sidan men det handlar om vad som får lysa igenom och inte. I min professionella roll ska sådant som hör till mig privat inte lysa igenom.

Ja, jag är både privat och professionell och privat är jag deprimerad. Professionellt är jag det inte

Ja, en sak till. Jag vägrar skämmas över att jag lider av en depression. Det är inte skamfyllt och det betyder inte att jag är en klenare människa än någon annan. Det betyder att jag har en sjukdom, en sjukdom jag förmodligen kommer att få igen. Jag är en person som drabbats av depression förut och eftersom jag drabbats flera gånger har jag större risk att drabbas igen. Det är något jag får leva med.

Det är inte svagt eller skamfyllt att vara deprimerad