Sparad i Föräldraskap, Genus, Okategoriserade, Politik, Sexualitet, Trollbottom tycker till

Att få finnas till

Vi finns, vi är fler än ni nog tror. Barnen som blivit till efter våldtäkter.

Det är inte en självklarhet att kvinnor behåller barn efter en våldtäkt. Det är helt förståeligt. Det är något som måste vara upp till varje kvinna att avgöra. Kan hon behålla barnet och älska det villkorslöst utan att påminnas och förknippa barnet med övergreppet?! Kan kvinnan inte det, så är det bättre med en abort.

Men det finns kvinnor som väljer att behålla barnet. Det är fler än ni tror.

Jag är ett sådant barn. Jag har en mamma, som älskar mig. Jag har ingen biologisk pappa men jag har en pappa (den bästa dessutom), som älskar mig. Min mamma valde att behålla mig, för henne var jag Guds gåva till livet. Det har hon alltid sagt till mig och hon berättade vad som hände redan innan jag egentligen förstod. Jag har alltid vetat att han, som andra skulle kallat pappa, våldtog, gjorde mamma illa. Visst har det varit svårt att förlika sig med. Det har varit perioder där det varit väldigt svårt att vara barn tillkommen efter en våldtäkt. Det tänker jag inte hymla med. Det har varit svårt att acceptera min kropp, mitt utseende. Särskilt de saker som jag ser inte kommer direkt från mammas sida. Det som förmodligen är hans gener. Jag har inte velat ha dom i mig. Många år har jag varit osäker på om jag är lika älskad i familjen som mina syskon. Länge trodde jag att jag påminde mamma om vad som hänt.

Det som varit jobbigast med det hela är dock skulden och skammen som jag burit på. Inte förrän för några år sedan förstod jag hur fel jag hade. Hur älskad av min familj jag faktiskt är och att skulden av det som hände faktiskt inte ligger på mig. Sen dess har jag fått jobba hårt med mig själv och jag har funderat många gånger på vart skulden och skammen kommer ifrån.

En del av skulden kommer från mig själv. Men mycket kommer från samhällets attityder. Hur ofta jag inte fått höra, av människor från diverse ställen, som diskuterar hur hemskt det måste vara att veta om att en kommit till genom en våldtäkt. Hur hemskt det måste vara att ha ett sådant barn. Att de skulle minsann inte kunna leva med det, eller varför inte kommentaren ”hur kan man leva med en sån sak”. Alla sådana kommentarer gör att skulden för övergreppet läggs på barnet, som vid övergreppet inte ens fanns till. Ett barn!

Jag har mött andra som har liknande bakgrund som jag. Som kommit till efter ett övergrepp. Vissa mår väldigt dåligt och andra har klarat av det med en klackspark. Jag själv hamnar någonstans mitt emellan. Framför allt har jag känt en stor osäkerhet och trott att jag är inte är värd att älskas.

Så, varför skriver jag då detta. Jo, för det är dags att prata om det. Det är dags att människor förstår att vi finns. Det är dags att ta bort skulden, skammen och tystnaden kring oss. Det är dags för människor att tänka till en extra gång innan kommentarer som ovan sägs.

Tänk på vad du säger

Du vet inte helt säkert din medmänniskas bakgrund

Även om Du inte skulle vilja ha kvar ett barn efter en våldtäkt, kan andra tänka sig det.

Vi finns överallt

Lägg inte skulden på barnet!

 

Sparad i Trollbottom tycker till

Skammen är inte min

Det pågår ofta diskussioner kring aborter. Det handlar då oftast om att aborter måste minskas, förbjudas eller till vilka orsaker som en abort skulle vara okej. Allt som oftast menar människor att den enda egentliga godkända orsaken till abort är vid övergrepp. För, som människor säger, ett barn efter en våldtäkt vill ingen ha, det går inte att leva med.

För att göra det lite mer nyanserat, eftersom diskussionerna allt som oftast är svartvita.

  1. I statistiken för aborter finns alla som blir inskrivna. Alltså blir även de som har missfall där kroppen inte stöter ut fostret själv också med i statistiken
  2. Alla barn som aborteras är inte oönskade
  3. Alla barn som föds är inte önskade
  4. Det finns många olika anledningar till aborter. Hälsa, psykisk hälsa, ålder, ekonomi etc.
  5. Abort används inte som preventivmedel, det är en myt
  6. Barn tillkomna efter övergrepp finns.
  7. SKAMMEN ÄR INTE DERAS!

Jag är ett barn tillkommet efter ett övergrepp. Jag är så galet trött på att höra hur människor lägger skulden på mig. Det var inte jag som begick övergreppet, det är inte jag som bär skammen. Jag är älskad, jag är en levande varelse, jag finns och jag vill leva och jag vill vara älskad.

I många många år har jag burit på skammen. Ibland har jag funderat på vart den kommit ifrån då mina föräldrar (ja, jag har en pappa, den bästa) aldrig lagt skulden eller skammen på mig. De har snarare älskat mig till vansinne. Skammen kommer delvis från mig själv, från rädslan av att vara en påminnelse. Men den kommer framför allt från samhället, från omgivning. Som obetänksamt pratar om aborter och övergrepp. Jag vet inte hur många gånger jag fått höra att barn, sådana som jag, inte skulle vilja leva med den vetskapen, jag skulle hellre dö etc. Genom dom orden säger de också att jag inte vill eller kan leva med vetskapen, att jag hellre skulle vara död. Visst, så har mitt liv sett ut i många år. Jag ville hellre dö än något annat.
Idag blir jag snarare förbannad. Jag har också rätt att få leva, jag har rätt att få höra att jag är värd att leva. För skammen är inte min. Det var inte jag som begick övergreppet, jag fanns inte ens till.

Så snälla, försök hålla era diskussioner kring abort lite mer nyanserade. Fundera noga innan ni säger något, det kan såra ordentligt. Förstå att det inte är så enkelt och skambelägg inte. Vare sig kvinnorna som gör abort eller de barn som kommer till genom övergrepp.

skamBilden är oärligt stulen/lånad efter en googling

 

Sparad i Genus, Politik, Sexualitet, Tankar

Abort- Kvinnans val

Nu är man ute och försöker påverka abortlagen igen. Ute att peta på kvinnors rätt, möjlighet att få en abort utan att bli utsatt för skam och bli utpekad. Två män, forskare inom filosofi tycker sig ha kommit på en genial tanke med hur det skulle se ut.

Hela artikeln finns att läsa nedan och jag rekommenderar att läsa hela för jag refererar till delar av den.

http://www.dn.se/debatt/dags-for-samhallet-att-nyansera-synen-pa-aborter

De skriver bland annat:
Om den gravida kvinnan befinner sig i den tredje kategorin och väljer att avbryta graviditeten är det hennes eget ansvar, inte något som samhället är skyldigt att bistå henne med. För att förhindra att aborter utförs illegalt eller blir en klassfråga, kan det vara lämpligt att upprätta särskilda abortkliniker som garanterar att aborterna utförs på ett medicinskt säkert sätt men som tar betalt för sina tjänster i förhållande till klientens betalningsförmåga.

Abortkliniker är inte en speciell god idé. Vill vi ha samma klimat som det råder i USA? Där abortkliniker blir utsatta för attentat, personal hotade till livet, kvinnor som kommer för abort blir utsatta för demonstranter och annan skit.

Nej, sådan skit vill jag inte ha hit och även om det möjligen inte skulle bli lika mycket som i USA finns det stor risk för att grupper av abortmotståndare skulle ta chansen att utsätta kliniker, personal och patienter för hot, utpekande, förnedring etc.

Visst finns det ett dilemma ifall en kvinna blir gravid och vill göra abort medan mannen inte vill abort. För att tvinga kvinnan att vara gravid och föda barnet av tvång är ingen bra lösning för någon. Det är ett problem som kommer fortsätta finnas eftersom det är kvinnan som blir gravid och det är kvinnans kropp som får gå igenom en mängd olika förändringar. Därför är det också kvinnan som måste få bestämma i slutändan hur hon vill göra.