Sparad i Dagen, Hälsa

Rå ditt liv

Precis som för många andra som är sjukskrivna finns en attityd att ”nu kan du rå om din egen tid, så skönt för dig”. Men nej, det är inte så. Ja, jag är förvisso hemma. Men jag kan inte rå om min tid så som jag vill. För jag orkar inte. Skulle jag rå om min tid skulle min tid gå till att studera, umgås med vänner och framför allt orka ha mysigt och roligt med familjen. Men det fungerar bara delvis och inte alls när jag vill, som jag vill och hur jag vill. Definitivt inte så länge som jag vill.

Som igår var en vän hos en annan vän. Jag bjöds in för att hänga. Kom hem från vännen Dan efter ett försök till att studera. Tanken var att byta kläder och gå upp för att umgås lite. Men kroppen vägrade, jag skakade, mådde illa och blev tvungen att lägga mig ner. Hänget med vännerna avbokades med vånda.

Nästa grej för dagen var att åka och fira en vän som fyllt 30. Lite fika och kaffe. Karln kom hem och mådde skit, min kropp sa fortfarande ifrån och jag kände att själv kommer jag inte iväg. Jag fick inte igång kroppen. Firandet avbokades eller kanske snarare ombokades. Självklart ska en som fyller 30 firas.

På kvällen var det tänkt att det skulle vara styrelsemöte för ungdomsföreningen. In i det längsta försökte jag hitta orken men det gick inte utan jag fick avboka även det.

Hela dagen var en stor frustration, inget fungerade.

Idag var tanken att det skulle städas här hemma. Även lite studier hade jag tänkt orka med. Än så länge har förvisso köket blivit dammsugat och lite i hallen. Men mer har jag inte orkat. Jag har bäddat ner mig i soffan och här sitter jag med datorn, film och kaffe. Förvisso har jag öppnat filen med veckans studiefrågor. Jag försöker svara på en här och en där så jag inte ska hamna efter helt. Men orken, koncentrationsförmågan. Den är helt borta, koncentrationsförmågan alltså.

Idag är frustrationen stor över att jag inte orkar, över att jag inte ens kan hitta den där lilla sista energin för att ta itu med saker. Jag känner mig värdelös, lat, slö. Jag försöker förstå, acceptera att det är såhär det är. Det är just därför jag är sjukskriven. För att all energi är borta. För att kroppen och knoppen inte orkar det jag vill och bör. Idag är det frustration som visas i sorg.

Sorg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *