Sparad i Arbete, Barn

Pengavärde

Har sedan jag gått över till att springvikariera inom barnomsorgen mått så mycket bättre. Även om jag inte riktigt vet hur mycket jag får jobba eller hur mycket jag får dag till dag så känns det helt fantastiskt. I två veckor har jag jobbat såhär nu. Jag har fått jobba alla dagar, jag får erbjudanden om mer jobb än jag hinner med. Så jobb finns det. Förskolorna jag varit på tycker om mig och flera har bett mig skriva upp vad jag heter då de kan önska vem de vill helst ska komma. Känns väldigt roligt att det är så. Och jag är en god pedagog. Jag har varit på några olika fritids, det har också varit roligt även om det är något svårare. Lite större barn är svårare att få komma nära. Små barn accepterar en näst intill direkt medan stora barn är mer skeptiska. Men, det har gått bra det med. Bara genom att visa intresse, vara med men ändå våga sätta gränser så har jag fått kontakt med de flesta av barnen och flera har suckat när jag svarat nej på frågan om jag kommer imorgon med.

Det är otroligt skönt att få vara ledig på kvällar och helger. Att få tid med familjen, med sig själv. Jag mår bättre. Idag tackade jag dessutom nej till 9 förfrågningar då jag bara kände att jag orkade inte stressa iväg. Jag lyssnade på mig själv. Och ändå gör jag det inte. För jag tänker på mig själv, hur bra jag är, hur duglig jag är, utifrån hur mycket pengar jag lyckas tjäna ihop. Moderaterna lyckas bra, jag duger bara för mig själv och samhället om jag tjänar och jobbar tillräckligt bra. De lyckas så bra att jag till och med tror på det själv. Men okej, jag ska inte skylla allt på moderaterna. Det handlar egentligen inte om dom. Inte från början. Men mitt sjuka sätt att se på mig själv uppmuntras av dom och deras politik. För till och med när jag försöker berättiga för mig själv att jag tackade nej till jobb, då jag verkligen kände att det var det bästa, gör jag det genom att tänka ekonomiskt. Jag är inte värd ett skit om jag blir sjuk och sjukskriven igen, då tjänar jag ju ännu mindre och är helt värdelös för familjen. Här tänker jag i alla fall inte helt på samhället utan främst på familjen.

Men kanske är det inte så konstigt. Under väldigt många år har jag varit den som burit familjens ekonomi. Jag har inte varit ensam om att få in pengar, men jag har varit den som större delen fått in större delen av vår ekonomi. Idag är det inte så och jag kan ta det lite lugnare, jag kan ta mig råd att tacka nej om jag inte mår bra. Jag är värd, värdefull både för familjen och samhället utan att räkna i inkomst. Jag måste fatta (jag ska mamma, jag ska fatta en dag). Det är så svårt att ändra sitt sätt att tänka.

Men hur som, jag njuter av att få jobba dagtid, jag njuter av att få vara hemma på kvällar, jag njuter av att kunna hämta hem sonen tidigare på eftermiddagarna och jag njuter av att få jobba pedagogiskt. Det är så otroligt roligt.

pedagogikregnbåge

En reaktion till “Pengavärde

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *