Sparad i Djur, Trollbottom tycker till

Pengarna styr djurens bästa

I mitten på april fick vi hem två små hundra från Djurskyddet Västerbotten. Vi hade anmält intresse för att vara jourhem åt hundar, såvida de fungerar med barn och katt. Bara en vecka senare fick vi hem dessa två.

Informationen vi fick var att de var syskon men från olika kullar och att de kom från missbrukarhem. De var 2 och 3 år. Senare på Djurskyddet Västerbottens hemsida stod det att dom var 3 och 4 år. Man trodde också att det skulle gå rätt fort då det ändå var rashundar.

Knappt två veckor efter vi fått dom får vi ett erbjudande som gjorde att vi samma dag vi fick erbjudandet bestämde oss för att ta det och flytta. Jag meddelade Djurskyddet att från sista maj skulle vi inte finnas i stan. Men samtidigt tänkte jag att det fanns några veckor kvar om så skulle behövas. Jag meddelade även att jag behövde pengarna tillbaka som jag lagt ut på hundmat så att jag kunde köpa ny hundmat. Kommunikationen var via sms då det var helt menlöst att ringa. Ringde man fick man aldrig svar och vid sms gick ju i alla fall ett meddelande fram. Men det var långt ifrån säkert att man fick svar för det.

Vår goda vän Dan fick tips på ett sätt att få tag på hem åt hundarna. Han fixade bilder och skrev en text och skickade iväg. Strax efter visade det sig att det fanns en familj, ett par som haft mycket med rasen att göra. De hade själva fött upp denna ras och de hade haft flera som de ställt ut. De kunde rasen helt enkelt. Bra tänkte vi, eftersom hundarna förvisso har en ganska bra grunduppfostran men ändå är smått trasiga vore det bra om de kom till några som vågade fostra dessa små liv.

Nu börjar dock det intressanta. Parets dotter ringer Djurskyddet i Västerbotten och får veta att budet på hundarna är uppe i 6 500 för tillfället. Hon blev förvånad då hon inte alls tänkt att det skulle kosta så mycket för två trasiga hundar som snabbt behöver ett permanent hem. Dan får reda på detta och ringer mig. Jag blir vansinnig. Här låter man alltså okända människor som aldrig träffat hundarna, inte pratat med jourhemmet eller ens sett bilder på hundarna buda på dom. Det klingade väldigt dåligt i mina öron, framför allt när Djurskyddet påstår sig vara noga med vilket hem de placerar sina djur i.

Eftersom det dessutom började bli snålt om tid kvar innan vi flyttade, bara två dagar, så skickade jag ett långt sms till personen jag haft kontakt med på Djurskyddet. Jag frågade hur dom tänkte och att jag hört att det pågick budande och att paret som ändå fanns i närheten hade i stort sett blivit bortvalda från att få ta dom. Jag fick inget svar. Inget svar eller någon information över huvud taget om vart vi skulle lämna hundarna när vi flyttade. Nu visste vi i och för sig att dom en gång, lite löst, frågat Dan om han kunde ta dom medan dom letade. Så två dagar senare när vårt flyttlass gick, tog han dom till sig.

Dan får tag på en annan på Djurskyddet i Västerbotten och säger att en vecka kan han ha dom, inte längre. Veckan börjar närma sig sitt slut och inget hörs. Till slut, på söndagen ringer Dan mig och berättar att paret ska hämta hundarna dagen efter. Djurskyddet hade tagit sitt förnuft till fånga och låtit dom för en mer rimlig summa ta hundarna. Skönt, för det behövde verkligen dom små odjuren.

Mannen i paret kollade om de var chippade, det var dom. Det visste inte Djurskyddet om. Det visade sig att de inte alls är syskon. Den mindre av dom är mamma och är 5 år, haft flera kullar och det är därför hon är defekt i kroppen. Den större av dom är dotter och är 3 år. De heter dessutom inte det som vi fick veta att de heter.

Här började jag fundera på hur stor koll Djurskyddet i Västerbotten har på om de säljer stulna hundar eller inte. Framför allt när pengarna styrde vart de skulle istället för deras eget bästa.
Hädanefter kommer jag inte vara jourhem något mer. Absolut inte åt Djurskyddet (jag vet att det inte behöver vara lika för alla djurskydd i Sverige men efter detta håller jag mig ifrån alla). Jag kommer heller aldrig ta emot ett djur som hamnat i deras klor. Tyvärr för djuren men att ha med en sådan organisation som påstår en sak, lever på sitt goda rykte men gör på helt andra sätt och beter sig totalt oseriöst, nä de ska man inte ha med att göra.

Jag har tänkt mycket på saker om brustit och som verkligen tyder på att de inte alls är noga med vart djuren hamnar.

  1. Vi blev jourhem utan att bli intervjuade eller få hembesök
  2. Djurskyddet lämnade över hundarna utan att ens se hur vi bodde, om vi bodde där
  3. Inga papper skrevs
  4. Dålig eller ingen information till oss som jourhem
  5. Näst intill obefintlig kommunikation från deras sida
  6. När jag sms:a och skrev att nu är maten slut, behöver mina pengar pronto så att vi kan köpa mer mat ringde hen faktiskt upp och frågade (detta var en lördag) om det gick bra att hen kom förbi på måndag. 
  7. Ingen information om vem som skulle ta hundarna när vi flyttade
  8. Ingen uppföljning
  9. Ingen som kollade upp om Dan var ett bra jourhem
  10. Budgivning av främlingar som inget visste om hundarna

Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst. Men det enda jag kan säga är;

Välj en annan organisation än Djurskyddet (Västerbotten)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *