Sparad i Inga rasister på våra gator, Politik, Trollbottom tycker till

På flykt till trygghet

 

En berättelse om två unga män. Två unga män från Irak flydde för att få någon framtid som inte innebar att leva i skräck. De var rädda för att bli skjutna, bli bombade. De var rädda för allt. De såg ingen framtid. Det enda de önskade sig var trygghet, en familj, ett jobb. De kom till Sverige efter en flykt genom en massa länder. De sov längs vägar, under träd. De gömde sig för poliser och andra som ville dem illa. Så kom de till Sverige. De möttes av kärlek och öppna armar. De åkte vidare från södra Sverige för att kunna få hjälp. När de kommit en bra bit norrut fick de äntligen kontakt med sin familj. De hade lyckats ta sig till Sverige. De två unga männen beslöt sig då för att vända om. Att få återförenas med sin familj. Det är stort. De längtade även om de samtidigt bar på en stor oro för de familjemedlemmar som är kvar i krig.

De unga männen fick jag äran att möta. Jag fick äran att öppna upp mitt hem och mina armar. Istället för att bo ute i kylan fick de sova på madrasser med kudde och täcke. Istället för att gå hungriga fick de mat i sig. Istället för att vara rädda fick de känna lugn. De fick hjälp och de fick vara unga män. Deras ögon lyste av tacksamhet. Men det bästa var ändå när de fick träffa sonen. Då lyste ögonen av glädje. De busade och skrattade. De två unga männen fastnade i mitt hjärta.

Dessa två unga män är bara två av alla som nu flyr, av alla som kommer till vårt land. Bara här där jag bor, tar vi emot över 400 flyktingar varje dag. En del åker vidare, en del stannar. Än så länge har allt arbete varit på ideell basis. Svenska kyrkan har varit fantastiska och låtit flera av deras diakoner och pedagoger få ändra om sitt arbete så de kan hjälpa till under sin arbetstid. Många händer behövs. De kommer hit efter lång resa. De är hungriga, rädda, trötta. En del är sjuka. Det vi kan göra, det gör vi. De får i sig lite te, frukt, mackor. Något att äta. Barnen blir välkomnade med gosedjur, leksaker, såpbubblor. Vi gör det vi kan. Framför allt möts dom av människor med stora hjärtan.

Det lilla är det stora

 

refugees

En reaktion till “På flykt till trygghet

  1. Det finns väl ingen trygghet i Sverige längre, folk är rädd att gå ut själv när det blivit mörkt. I Göteborg, Stockholm och Malmö skjuts det hej vilt, så säg den som inte är rädd att bli skjuten. Vi har massa folk som skriker över att få trygghet inte minst våra stackars hemlösa. Varför tar du inte hem dem till dig och ger dem värme och mat, allmän omvårdnad? Om din kärlek är så stor som du vill ge sken av varför har du inte brytt dig om uteliggare i Sverige tidigare…..har funnits och finns massor av dem? Eller är det som psykopaternas bild de vill visa upp….TITTA PÅ MIG VAD STORT HJÄRTA JAG HAR, MEN BARA SÅ LÄNGE ALLA TITTAR. NI SOM INTE GER MIIIGGGG LJUS OCH UPPMÄRKSAMHET FÅR FÖRSVINNA FÖR JUST NU GER REFUGEES ATT LJUSKÄGLAS LYSE PÅ MIIIGGGG. Det är alltså detta som är din STORA medmänsklighet, de hemlösa verkar du inte se……OTÄCKT! OTÄCKT! OTÄCKT!

    ETT SANT HJÄRTA SER SÅREN OAVSETT VEM SOM BLÖDER! Ställd dig själv frågan varför hemlösas blödande hjärta inte fått första hjälpen av dig. Dessa hemlösa gav inte samma värde av uppmärksamhet från omgivningen till dig själv som REFUGEES gör, eller?

    Är så trött på FALSKA hjärtan!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *