Sparad i Tankar

Okej att inte vara okej

Så var jag åter i en utmattning. Den kom sig smygandes på igen och jag borde insett tidigare. Efter förra gången så kom jag tillbaka för ganska precis ett år sedan till arbete igen. Jag flyttade, började jobba, började plugga. Blev engagerad i två olika organisationer. Livet rullade på för fullt och det kändes ändå rätt bra. Visst har jag blivit trött och jag känner att jag orkar inte lika mycket som förut. Men så fick jag så lov att inse här att det fungerade åter igen inte i kroppen. Efter jag var i Malmö har det inte fungerat alls. Migrän, förstoppning, panikångest som avlöser varandra.

Idag fick jag erkänna ordentligt. Jag ringde hälsocentralen och bokade tid hos en läkare. Istället för att försöka säga andra saker bara för att det är så jobbigt så sa jag bara rakt ut att jag åter igen hamnat i en utmattningsdepression. Jag berättade om min panikångest som de senaste dagarna varit otroligt intensiva. Jag berättade om svårigheterna att sova, om tröttheten, om oförmågan att orka. Läkaren förstod min panik och sjukskrev mig för två veckor, hen avslutade det hela med ”då får vi hoppas att du har hunnit vila på de här två veckorna”.

Jo, om utmattningssyndrom fungerade så att det räckte med två veckor för att bli frisk. Så är det inte, det tar tid och det tar än längre tid att lära sig leva med att stress lättare påverkar än tidigare. Det tar tid att lära sig vila innan det är försent.

Själv är jag helt värdelös på att vila. Tanken på att inte göra något vettigt en dag kan få mig sjukt stressad. Att bara vara är inget jag har lyckats så bra med. Jag har lärt mig lite men inte helt och fullt. Jag tycker jag har varit duktig och vilat. Men jag har vilat först när jag redan känt mig trött. Då behöver vilan vara längre. Jag vet detta egentligen, jag vet detta men har inte lycktas ta in det. Har inte lyckats få in det i livet. Så nu sitter jag här igen. Ledsen, trött, ångestfylld, känslig, skör.

Så nu, de här veckorna blir att ta dagarna som de kommer. Ingen press, inga mer måsten än de som ändå hör till vardagen. Jag ska pärla då det är en skön avkoppling, jag ska åka till mamma och pappa, jag ska vila och bara vara.

Jag ska försöka erkänna att det är okej att vara inte okej.

Prepartum-DepressionBilden oärligt stulen efter en bildgoogling

En reaktion till “Okej att inte vara okej

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *