Sparad i Trollbottom tycker till

Ofredad

Det var länge sedan jag blev påhoppad utan någon anledning. Men här i förra veckan blev jag det. Jag gick på gågatan med en av de romska kvinnorna som tigger i stan. Jag hade lovat henne att gå och köpa en kopp kaffe. Jag hade inga lösa pengar så jag bad henne att följa med. Vi gick och pratade med varandra, så gott vi nu kunde utan att prata samma språk. Utanför en av stans shoppinghus stod en äldre man utanför dörrarna, han ropade om jag kunde svenska. Jag svarade att jag kunde svenska. Han bad mig då säga till kvinnan, som satt och tiggde utanför. Hon satt på samma sida som han stod på och han var väldigt upprörd över att hon satt där. Jag frågade varför jag skulle be henne flytta på sig. Och där brast det för den äldre mannen. Han skrek att han stått där i ett antal år och sålt lotter, det var hans plats och hon hade ingen rätt att sitta där. Hon fick sätta sig på andra sidan så hon inte var i vägen när han skulle sälja lotter. Jag föreslog då att han kunde ställa sig på andra sidan. Men se, det var ingen bra idé. Han klev fram mot mig, ställde sig väldigt nära och lutade sig över samtidigt som han skrek. Jag frågade i lugn ton varför han var så aggressiv och skrek. Han berättade då att han minsann kunde bli ännu mer aggressiv. Jag bestämde mig för att gå iväg. Jag och den romska kvinnan gick och köpte kaffe och därefter gick jag till jobbet.

Efter en timma på jobbet gick jag åter upp till stan då jag skulle hämta medicin som kommit efter en beställning. Den äldre mannen står inte utanför dörrarna men en av de andra kvinnorna satt där och sålde tidningen som de brukar sälja. Jag tog ut pengar och gick fram till henne för att betala för en tidning. När jag böjer mig ner för att ge henne pengarna tog någon helt plötsligt tag i min arm och slet upp mig. Det var den äldre mannen som tog sig friheten att slita i mig. Jag slet tillbaka min arm och sa till honom att inte röra mig. Han släppte taget om armen men klev istället framåt, ställde sig åter igen nära och lutade sig över. Skrek att jag inte skulle berätta för honom vad han skulle göra, att jag inte hade rätt att säga något. Jag bad honom att lugna ner sig och att jag faktiskt inte sagt åt honom vad han skulle göra. Att det snarare var tvärtom, han som blivit arg för att jag inte gjorde det han ville att jag skulle göra. Strax därefter knuffar mannen undan mig samtidigt som han säger ”flytta på dig” och han stormar iväg. Jag kände mig helt perplex.

Efter att ha funderat en stund bestämde jag mig för att anmäla honom och polisen tog upp min anmälan som ett ofredande. Jag visste då inte vad han hette eller vem denna man var.

Dagen efter går jag åter förbi där, då hade jag inte sjalen på huvudet som jag hade dagen innan, utan en keps istället. Jag frågar mannen vad han säljer och för vem han säljer. Han svarar på det och jag inser att han inte känner igen mig. Jag frågar då vad han heter men då började han bli på sin vakt. Han vill inte svara och jag bestämmer mig för att ta en bild på honom så att jag kan skicka åtminstone den till polisen. Han försöker hålla för händerna så att han inte kommer med på bild men jag lyckas ändå ta en. Han undrar vad jag ska med den till och jag säger att jag ska skicka den till polisen då jag anmält honom för ofredande.

Under dagen söker jag fram föreningen som jag gissat mig fram till är den han sålde lotter för. Mailar dom och frågar om de har någon som säljer lotter på just den platsen åt dom och vad han i sådana fall heter. Jag får svar att de har en man där och jag får namnet. Genast mailar jag vidare informationen till polisen.

Nu tror jag inte att det kommer hända så otroligt mycket med själva anmälan. Men samtidigt, om man aldrig anmäler kommer det aldrig bli någon skillnad.

Det som gör mig rädd är inte själva mannen utan avskyn som mannen förmedlade. Jag är helt säker på att han ansåg sig ha rätten att göra detta dels för att han förmodligen trodde att jag var romsk, dels för att jag är kvinna, dels för att jag hade sjal på huvudet (min man brukar kalla det för cancermössa) och dels för att jag står för något annat än avsky mot de romska personerna som är här och försöker få ihop till mat, kläder, skola och sjukvård för sina barn. Det gör mig bara så otroligt ledsen att dessa människor, som redan är på botten ska tvingas ta emot även detta förakt.

Likaså vet jag att muslimska kvinnor som valt att ha sjal också får ta emot det här hatet. Det är hatet som gör mig rädd.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *