Sparad i Tankar

Livet, å andra sidan

När lite skrivs så betyder det att livet går i rasande takt och att jag har noll ork över till något annat än att försöka vara på fötterna. Att jag dessutom i dagsläget har näst intill ingen kontroll över mitt liv då olika myndigheter bestämmer vad som händer med mig. Att dessutom behöva själv dra i alla myndigheter gör en inte friskare precis.

Förutom det så försöker jag orka vara ute varje dag. Jag är så aktiv jag kan inom politiken och jag försöker att sakta orka mer. Men det räcker inte riktigt. Träffade min läkare igår och hen frågade mig varför jag inte blivit bättre. Nu när jag ändå varit sjukskriven sen januari och dessutom var jag ju sjukskriven i två månader förra sommaren. Det är ju tur att läkare som ska hjälpa och behandla/sjukskriva har koll på hur det fungerar med utmattning. Min depression har ändå minskat men ångesten är kvar. Min läkare tittade bekymrat på mig och frågade vad jag tror är orsaken till att min ångest är så hög. För vilken gång i ordningen jag sa till henne att den förmodligen grundar sig mestadels i att jag inte har någon kontroll över mitt liv, utan att tröga myndigheter håller mitt liv i ett järngrepp. Att försäkringskassan kan få för sig att jag helt plötslig är frisk, att hen, läkaren får för sig att nu har jag varit sjukskriven tillräckligt länge, att arbetsförmedlingen dröjer ännu längre med att ens påbörja utredningen på vad jag behöver för att återkomma i arbete på ett hållbart sätt. Att a-kassan nekar mig ersättning trots att jag gjort allt rätt. Det finns ingen kontroll över vad jag kan göra,vad jag får göra, över min ekonomi. Ja, vad kan ångesten bero på?!

I övrigt har vi bestämt att byta skola till hösten för sonen. Vi var inte överens med pedagogerna och ledningen på hans nuvarande skola. De har inte tagit tag i mobbningen på ett bra och trovärdigt sätt, de har länge nekat att den ens existerat. Nu kommer han börja på en annan skola med nya kompisar, en skola där de vet att saker händer och de tar tag i det. En skola där de ser att varje barn har potential och kan lära sig. Det känns väldigt bra och han är själv peppad på att börja en ny skola.

Sen har jag börjat göra smycken som säljs till förmån för tidningen Dik Manusch. En tidning som görs så att migranterna som kommer hit slipper tigga utan istället kan sälja den. Hela inkomsten för tidningen får dom behålla. Tidningen kostar såklart pengar och det sköts av vissa företag som sponsrar och av privatpersoner. Så köp gärna ett smycke. Jag garanterar att hela inkomsten för ”ögonsmyckena” kommer att gå dit.

öga

Jag kommer lägga ut bilder på de ”ögon” jag har på instagramkontot ”hangpatte”. Kika in där och kontakta mig på hangpatte@trollbottom.se. De kostar MINST 20:-, att de kostar så lite är för att det viktigaste är att man hjälps åt utifrån den förmåga man själv har. Kan man lägga mer, ja då bör man göra det, i solidaritet. Ödmjukhet, generositet, dela med sig av det man har, det är sådant vi lär vår son och han är fantastiskt snäll. Han har förstått att det finns andra som inget har, som inte ens har pengar till mat och han delar gladeligen med sig av de pengar han har.

Dela med dig och få ett smycke på köpet!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *