Jag litar inte på dig

Jag litar inte på dig

Så många gånger i mitt liv har jag blivit sviken. Av vänner. De som jag trodde var goda vänner har helt plötsligt vänt ryggen till och utnyttjat det som de vetat om mig. Från liten till vuxen har det varit så. Därför är jag rädd. Rädd för att släppa in människor. Att ha många bekanta gör inget, för de vet väldigt lite. Men de där vännerna som kommer lite närmre. Då blir jag rädd. Jag väntar på att de kommer svika.

I många år har jag fått höra från mitt ex att jag såklart blir ensam eftersom jag inte bjuder till, frågar om att göra något osv. Men, det gör jag. Jag har frågat, föreslagit och hoppats. Men när saker blir inställda gång på gång eller att det enda svaret man får är ett ”jo, det vore roligt, måste bara kolla om det funkar” men sen är det tvärtyst, ja då slutar jag fråga. För det gör ont. Det gör så otroligt ont. För mig blir det då tydligt att man inte vill umgås med mig.

Jag vet att man ibland behöver avboka för att det händer saker, man mår dåligt och sånt. Men, det blir inte okej när det är gång på gång. Det är inte okej att avboka för att sedan umgås med andra. Så nej, då slutar jag fråga, jag slutar höra av mig. För det gör ont i själen.

Det är så sjukt svårt att få vänner, nya vänner. Ännu svårare blir det när man är rädd och osäker. Jag är det. Jag har väldigt svårt att förstå att andra kan tycka om mig. Jag tränar på det, att förstå att jag är en bra och fin människa. Jag är en bra vän. Jag är en vän som finns.

Men, jag kommer inte vara kvar om du sviker. Sviker genom att avboka gång på gång. Sviker genom att inte höra av dig. Då går jag innan du fått komma innanför min skyddsmur. För det gör ont ändå.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *