Sparad i Hälsa

Diagnos ”Hej vägg”

Var till läkaren igår och fick diagnosen utmattningssyndrom. Läkaren sjukskrev mig till en början på en månad. Lättnad på ett sätt men samtidigt så kämpar jag med mina känslor av att jag är värdelös, dålig, svag etc. Säkerligen vanliga känslor i sådana här fall. Samhället säger ju att de som är sjukskrivna och då gärna för psykiska åkommor inte är värda något utan bara till en belastning.

Men jag är ingen belastning. Däremot finns en risk att jag hade varit det om jag fortsatt och blivit ännu sjukare. Mitt liv har ett högt tempo. Det är något jag delvis valt själv. Men den stress jag lagt på mig själv är oftast ingen negativ stress. Men sen händer det saker i livet som definitivt är av negativt slag. Vi har till exempel kämpat med vår ekonomi i flera år. Den stressen är enorm. Att jag sen nyligen blev utsatt för en galen anklagelse där det blev ett ”kalas” och vände livet upp och ner var nog det som satte spiken i kistan. Efter det har min kropp inte fungerat helt enkelt. Ryggskottet lär bero på utmattningen med.

Så det jag nu fokuserar på är att återhämta mig. Men med det betyder det inte att jag inte kommer göra något. För att inte göra något tror jag inte att jag skulle bli frisk av heller. Däremot kommer jag minska ner stressen och pressen. En grej per dag är okej även om jag nu tänker försöka lyssna på kroppen. Hur länge orkar jag, vad orkar jag osv. Något jag börjat komma igång med bra är träning och den tänker jag hålla i. Träning gör mig frisk, inte sjuk. Det är tur vi har goa grannar som drar iväg mig när det känns tungt att gå ner till gymmet.

Bad om förbön igår i en grupp som betyder väldigt mycket för mig. Tårarna rinner när jag läser alla fina människors svar. Det lyfter mig att veta att jag är med i förbön, det ger mig styrka och jag är just nu så otroligt tacksam över att jag har min tro.

Min tro bär mig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *