Sparad i Hälsa, Tankar, Viktresan

Att hitta sig själv 

Ja, här är det inte livat. Det beror på att mitt liv är livat. Att ha psykisk ohälsa, utmattning och svår pmds är visst inte helt enkelt. Har börjat lyssna på pms-podden. Så förbaskat bra. Så mycket som känns igen. Jag ska börja logga min cykel igen och se om vissa saker hänger ihop. Jag är på gång att faktiskt, på riktigt, ta hand om mig själv. Min kropp, mitt inre. Jag är viktig och värd att tas omhand. För att göra det ska menscykeln loggas. Som det är nu dyker den upp när den vill och pms:en med. Om jag är förberedd kanske det går lättare att hantera. 

Likaså vill jag bli vän med min kropp. Därför har jag gett mig själv en kickstart på ett gym. Vi är en grupp som träffas en gång i veckan för peppning och träning. Där emellan får vi träna själva och det gör jag. 

Jag försöker även äta, något jag tycker är väldigt svårt. Så jag kämpar på. Ett mål i taget varje dag, varje mål. Jag märker skillnad i kroppen när jag lyckats äta. Det är trots allt stora fördelar med det. Jag försöker lära mig att känna smak och struktur. 

Just nu är mycket som att lära sig på nytt. Som att lära sig gå igen. Jag håller på att lära känna mig själv. Och jag försöker tycka om den jag lär känna. Ett sätt att tycka om mig själv mer är att få färg på kroppen. Så idag fick jag lite mer färg och några busungar på armen 

Sparad i Hälsa, Tankar, Trollbottom tycker till

Är du störd eller? 


​Tyst kvinna, vet din plats. DÄRFÖR JAG SKRIKER. DET HÄR ÄR OCKSÅ MIN PLATS, dela den med mig istället för att ta en ifrån mig. 

Egentligen har jag varit tyst för att jag flyttat samtidigt som jag försöker hålla som arbetstagare och människa. Jag har nämligen sjukdom i bakgrunden. En bakgrund som inte alls är bakom utan runt om hela tiden. Jag lider av psykisk ohälsa. Något man inte får prata om helst. Det blir visst jobbigt för folk då. Jag tänker att ja, om du tycker det är jobbigt att höra, vad tror du då det är att ha det? Jag tänker inte vara tyst. Jag tror istället det är viktigt att prata om det! 

Sparad i Tankar, Trollbottom tycker till

Observera, inte värdera

Idag har jag fått lära mig och öva på att observera utan att sätta ord på saker och ting. Att använda mina sinnen och vara i nuet utan att orden kommer och därmed värderar. Detta är näst intill omöjligt, som det känns just nu i varje fall. Observera är i min tankevärld att beskriva och därmed värdera. Men så är det ju inte. Observera ett päron är att se ett päron. Sen att det må vara grönt, saftigt, hårt etc är en helt annan sak. Observationen vi gör går på en nanosekund (typ). Därefter börjar hjärnan sätta ord på vad vi observerar, hur det ser ut, hur det känns, hur det luktar. Och det ska hjärnan göra såklart. Problemet är när man inte kan observera och låta observationen få vara där och nu. Utan att hjärnan beskriver, sen värderas det, sen kommer tusen andra tankar flygandes.

Jag har även idag fått övningar på att göra en sak i taget. Något som jag skulle lätt kunna vinna guldmedalj i att inte klara av. Bara som nu när jag sitter och skriver har jag flera saker på gång samtidigt. Jag försöker få i säng min son, jag skriver här, jag kollar mailen, jag kollar några försäljningar jag håller på med, jag planerar kommande flytt, jag försöker planera in hur veckan kommer se ut osv. Det finns hela tiden ett ”där borta” och väldigt sällan här och nu. Det är fruktansvärt stressande. Så nu ska jag lära mig att mer och mer göra en sak i taget. Hänger jag tvätt så hänger jag tvätt, skriver jag i min blogg så skriver jag i min blogg (just ja, sonen).

Min hjärna ska alltså omprogrammeras. I dagsläget går den från att tänka ”Nu skriver jag om det här i bloggen – Oj, någon budar på försäljningen – där är katten – dags att få sonen i säng –  jag skulle ju skriva om att ha en sak i taget – måste ropa på sonen att han ska skynda sig nu – oj, jag borde kört en tvättmaskin idag – katten vänder sig och vart är den andra katten – vad var det som skulle göras imorgon nu då – värker fortfarande i nacken – undra om jag ska se en serie ikväll – fast jag borde packa lite mer – jag är trött- en sak i taget och observation skulle jag ju skriva om – vad var det vi fick göra idag – shit, det bara snurrar i huvuet….” Så är det nästan hela tiden. Ibland kan jag som vakna till av att jag totalt försvunnit och bara sitter och stirrar. Det är precis som att hela hjärnan bara är svart, totalt avstängd. När jag är och får verktyg för att kunna förändra mitt liv förvånas jag över hur länge jag ändå hållit ihop. Jag borde gått sönder så mycket tidigare. Jag kan förvånas över att jag håller ihop i detta nu.

Observera, se, hör, känn, se, hör, känn, se, hör, känn. Tänk inte, bara se, bara hör, bara känn. Använda sina sinnen så som de är tänkta att användas. Stanna upp, dra sig tillbaka i tankevärlden.

 

Hur gör ni som inte har en hjärna som överarbetar? Hur fungerar det?

stresshjarna

Sparad i Arbete, Hälsa, HBTQ, Politik, Sexualitet, Tankar

Post Pride Depression 

Så var årets stora kärleksfest över, Stockholm pride. Det årliga återkommande, där en sliter som en tok och samtidigt har så roligt. Jag brukar säga att det är värt smärtan. För ont gör det i hela kroppen, huvudet och ögonen går i kors efter veckans volontärande. Det blir många timmar per dygn och springer gör man, hit och dit. Alla glada människor, all kärlek, alla kramar, all glädje gör det så värt. Så kommer man hem och verkligheten kommer farandes som en tung blöt vägg. 

Väl hemma efter en mardrömsresa hem kom vardagen som en käftsmäll. Fast vanlig vardag är det ju inte egentligen. Inom några månader flyttar vi till hus. Huset håller vi på att renovera, samtidigt som lägenheten ska hållas i något slags skick. Folk som kommer och tittar på den. Tvätt som ska tvättas efter två veckors resande. På det ska jag försöka få anställning, fixa sjukskrivning, börja behandling och fortsätta det jobb jag redan påbörjat med min psykolog. 

Politiken börjar igen nu efter sommaruppehållet och det är dags att åka runt och utbilda föreningarna samt själv hinna få lite pepp och nya idéer. 

Ibland känns det som att hela livet är för mycket, men oftast bara efter jag sovit för dåligt under natten. För sömn är det viktigaste för att dagen ska bli bra. Tyvärr fungerar sömnen väldigt dåligt. Och dessa trötta dagar är ångesten alltid nära. Jag får svälja bort den hela tiden. 

Samtidigt ser framtiden bättre ut. Med lön, med hus vilket ger oss mindre utgifter i månaden. Med behandling som förhoppningsvis kommer hjälpa mig att kunna hålla fötterna på marken. 

Sparad i Tankar, Tro

Med Gud finns inget helvete… Eller?

Jag är uppvuxen med tro i familjen, kristen tro. Vi gick till missionskyrkan på gudstjänster och mina föräldrar var aktiva scouter. Livet var gott för det är det inom kyrkan. Eller så är det inte så. Allt för många gånger har jag sett, hört och mött människor som far väldigt illa i livet och som tror att de är skyldiga till eländet, att Gud straffar dom för något de gjort. Gud straffar inte!

Själv var jag tyst om saker som skedde i mitt liv eftersom det fanns de som då skulle anse att jag inte var nog kristen, eller nog god, att jag var djävulens anhang, att jag straffades av Gud. Jag fick höra det flera gånger.

Gud straffar inte!

Även när livet varit ett rent helvete så har Gud varit med mig. Det är inte Gud som vill mig ont. Gud straffar mig inte för de fel jag gör, Gud följer mig, lyfter mig och älskar mig. Som människa är vi inte Gud, vi är inte fullkomliga. Vi gör fel, vi säger fel, det blir fel. Det är så det är. Vi kan rätta till vissa saker, vi kan förändra. Men vi kan aldrig bli Gud, vi kan bara bli en del av Guds skapelse och göra så gott vi kan. Vi kan säga förlåt när det blir fel.

När jag möter nya människor som får höra att jag är troende, får de en uppfattning om att livet då har varit som en dans. För så är det när en tror på Gud. Gud är med och därför kan inget ont hända. Så är det inte. Och det är dags att lyfta att även om Gud är med människor, så händer eländen. Allt från sjukdomar, övergrepp, missbruk, mobbning, dödsfall, olyckor osv. Människor med tro är inte skyddade från det som livet har att erbjuda. Livet kan givetvis erbjuda massor med gott också.

Jag kan glädjas med människor som funnit sin trygghet i sin tro (eller vad de nu funnit den i), som med hjälp av sin trygghet kan lämna det som sårat. Jag blir däremot rädd när människor totalt slukas upp av att nu kommer allt bli bra. Livet kommer aldrig mer bli ett helvete.

Mitt liv har som sagt innehållit en hel del helveten. Och det är inte Gud som utsatt mig för detta. Det är människor.

Det var inte Gud som mobbade
Det var inte Gud som trakasserade
Det var inte Gud som våldtog
Det var inte Gud som drack
Det var inte Gud som slog
Det var inte Gud som utnyttjade
Det var inte Gud som sparkade

Däremot var Gud med mig, varje dag. Gud älskade mig, hela mig. Det var ingen större tröst just då, när en var i helvetet. Det är en tröst idag.

Gud straffar inte!