Sparad i Hälsa, Tankar

En hälsosam trädgård

Trädgård och trädgårdsarbete är hälsosamt sägs det. Och visst är det så. Träning är det i varje fall. I oktober flyttade vi till huset. Nu, äntligen är det dags att göra något åt trädgården. Den har blivit eftersatt då de varit sjuka, de som bott i huset innan. Så, jag gräver, flyttar, tänker om, gräver lite till. Men det blir bra. Det blir en fungerande trädgård. En trädgård med bärbuskar, grönsaker av olika slag, jordgubbar i massor eftersom det är så otroligt gott, åkerbär och smultron till barnen (eller mig). I år blir det även potatis då vi har en slänt som ska täckas i sommar. För nästa år ska den göras om till en härlig backe för mitt barn och för grannbarnen att hänga i. Det ska bli bär och blommor, stenar att gå på. Det kommer bli bra.

Det bästa är dock att med arbetet i trädgården så ökar även hälsan. Dels för att kroppen får arbeta men också för att det blir en ro i själen. Trädgårdsarbete är som havet, är som dans. Det är läkning för själen, läkning för ditt inre.

På gården står just nu en bal med hösilage. Den väcker helt klart barndomsminnen. Både bra och dåliga. Den väcker goda minnen om bondgården. Om djuren, om närheten till naturen. Den väcker också minnen om hur det var runt omkring. Om mobbningen, om rasismen, de sexuella trakasserierna. Om familjen som höll på att gå sönder, om min övertygelse om att jag måste dö. Dock fokuserar jag på de minnen som är goda. På jorden, naturen, djuren. På kossorna, på tjurarna, grisarna, hönsen, katterna och inte minst min hund.

Nåväl, behöver du läka din själ så dansa eller fixa till i en trädgård eller liknande. Eller varför inte dansa i en trädgård

 

Sparad i Feminism, Genus, HBTQ, Inga rasister på våra gator, Trollbottom tycker till

Regnbågsaktion

IMG_20170513_000242

Den blev av. Jag låg en natt och tänkte på allt möjligt. Jag har en övertygelse om att vi kan göra förändring, skillnad om vi bara går samman. Jag tror dessutom att mycket kan man göra väldigt enkelt. Så, tanken var att vi, tillsammans, vi i stan som vill kunna älska vem som helst, som vill vara trygga går samman. Tillsammans tar vi tillbaka den plats som blev otrygg. Utan att egentligen tänka över det hela så bestämde jag mig för att göra ett evenemang på Facebook. Sen fick jag se om det blev något. Det kändes svårt då jag inte känner så mycket folk i stan. Men så kom jag på att jag trots allt känner folk som känner folk. Människor som har stora nätverk. Eventet spreds rätt snabbt. Efter några dagar var flera hundra inbjudna. Jag kände ändå ett litet tvivel på om det skulle bli något. Var det här något som människor i stan ville stötta. Nåväl, jag är inte den som ger upp. Någon dag efter evenemanget lades upp hörde media av sig. En efter en.

Fredagen började närma sig. Ju närmare den kom ju mer nervös blev jag. Så igår, jag kom hem efter jobbet, sydde ihop en tröja åt en vän. Bytte om själv och vid halv tio kom vi ner till puben. Där möttes vi av en rätt full lokal, personalen hade pyntat stället med regnbågsflaggor och all mat hade serverats med en liten flagga med. Överallt såg man människor som satt med regnbågen på sig på olika sätt. Helt otroligt. Jag blev alldeles tårögd. Jag är oerhört sällan ut då jag helt enkelt inte är en krogmänniska. Men så roligt jag hade och så mycket kärlek. Jag önskar verkligen att alla som var där kände samma kärlek och trygghet som jag gjorde.

Egentligen tänker jag att det här behöver hända oftare. Alltså inte hatet utan kärleken. Kanske skulle fler regnbågsaktioner behöva göras på andra ställen med. Men det är ett uppdrag jag skickar vidare till andra som har mer energi än jag.

IMG_20170513_000236

IMG_20170513_010257

IMG_20170513_010323

Sparad i Feminism, Genus, HBTQ, Inga rasister på våra gator, Trollbottom tycker till

Älska den du vill

Alldeles nyligen blev ett lesbiskt par attackerad inne på Bishop Arms i Luleå. Först verbalt och sen rent fysiskt. Personalen ingrep när de fick veta vad som höll på. Det är dock inte första gången det händer just saker kring Bishop Arms och det är bara så förbannat tråkigt att människor inte ska kunna få vara trygga. Kunna få älska vem de vill och få vara ifred. Jag är ingen krogmänniska. Snarare tvärtom. Men jag kommer gå dit nästa helg för en regnbågsaktion. För det är verkligen inte okej att människor blir trakasserade. Därför grupperar vi oss, organiserar oss och visar att vi är många många fler som säger ja till människor och kärlek. Det får vara nog nu med dumheter!

hbt_206969071

 

Sparad i Barn, Föräldraskap, Tankar

När själar brister

Hur gör man för att inte gå sönder? Jag har begåvats med ett barn med en npf-diagnos. Vi har egentligen inte sett allt för mycket tendenser av det förrän nu. Eller, vi har inte tänkt i dom termerna. Barn är barn med olika behov och med olika egenskaper. Konstigare än så är det inte. Men så nu, mycket som händer, i kroppen, i psyket. Dels den åldern men också i och med diagnos och medicinering. Det är kaos, det är frustration och sorg. Allt på en gång. 

Själv brister jag gång på gång. Inombords och som förälder. Jag är handfallen och samtidigt inte. Jag är en bra förälder, jag gör så gott jag kan. Ibland brister jag, ibland överträffar jag mig själv. Just nu är det svårt. Jag själv är ledsen, trött och ännu mer ledsen. Jag vet inte vad jag ska göra, hur jag ska göra. Jag vill så gärna kunna ta mitt barns smärta. Jag bär den hellre. Men det funkar ju inte så. 

Jag bär samtidigt på min egen smärta, som plockats upp, plockats fram. Som jag inte riktigt vet ännu hur jag ska handskas med. 

Jag önskar bara lite själslig ro för oss. 

Sparad i Hälsa, Tankar, Viktresan

Att hitta sig själv 

Ja, här är det inte livat. Det beror på att mitt liv är livat. Att ha psykisk ohälsa, utmattning och svår pmds är visst inte helt enkelt. Har börjat lyssna på pms-podden. Så förbaskat bra. Så mycket som känns igen. Jag ska börja logga min cykel igen och se om vissa saker hänger ihop. Jag är på gång att faktiskt, på riktigt, ta hand om mig själv. Min kropp, mitt inre. Jag är viktig och värd att tas omhand. För att göra det ska menscykeln loggas. Som det är nu dyker den upp när den vill och pms:en med. Om jag är förberedd kanske det går lättare att hantera. 

Likaså vill jag bli vän med min kropp. Därför har jag gett mig själv en kickstart på ett gym. Vi är en grupp som träffas en gång i veckan för peppning och träning. Där emellan får vi träna själva och det gör jag. 

Jag försöker även äta, något jag tycker är väldigt svårt. Så jag kämpar på. Ett mål i taget varje dag, varje mål. Jag märker skillnad i kroppen när jag lyckats äta. Det är trots allt stora fördelar med det. Jag försöker lära mig att känna smak och struktur. 

Just nu är mycket som att lära sig på nytt. Som att lära sig gå igen. Jag håller på att lära känna mig själv. Och jag försöker tycka om den jag lär känna. Ett sätt att tycka om mig själv mer är att få färg på kroppen. Så idag fick jag lite mer färg och några busungar på armen