Sparad i Tro

Årsmötestider

Så är det åter tid på åter för årsmöten. Idag var det barn och ungdomsföreningen i kyrkan som hade årsmöte. Spännande, roligt och lagomt formellt. Roligt att se och höra de yngre (i detta fall mestadels bara en, men ändå) faktiskt uttrycka saker, ha åsikter på budget, visioner och annat. Härligt, den yngre generationen är de som ska ta över.

Jag själv har åter valts in i styrelsen. Har varit från styrelsearbetet i några år nu men kände att det skulle vara roligt igen. Jag tror det blir bra och jag ska göra allt i min makt för att inte ta över för mycket. Jag vet att jag har en tendens att prata sönder de andra. Ska bli roligt att få vara med och bygga upp ett visionsarbete.

I övrigt kommer jag även vara med i en grupp som ska jobba med dels de gamla stadgarna och sen de nya samt det nya namnet som måste beslutas om som senast vid nästa årsmöte. Även det ska bli spännande. Mitt mål kommer att vara att bli expert på stadgar efter det här.

Idag startade även barngympan. Även om tvillingbarnen var uppe i varv och hade svårt att lyssna så gick det bra. Tiden rann iväg och barnen verkade ha roligt. Ska bli spännande att se nu om alla som anmält sig kommer och om vi kan få till en stabil grupp. Efter sommaren planeras att starta en grupp för ytterligare yngre barn. Jag hoppas att även den kan fyllas på.

barngympa

Sparad i Tro

Varianter av sinnesro

Gud ge mig sinnesro
Att acceptera det jag inte kan förändra
Mod att förändra det jag kan
Och förstånd att inse skillnaden

Gud ge mig sinnesro
Att acceptera det vansinniga
Mod att kämpa mot det
Och förstånd att inse vem det berör

Gud ge mig sinnesro
Att acceptera de galna
Mod att förstå elakhet
Och förstånd att inse ”det är inte jag”

Gud ge mig sinnesro
Att acceptera vem jag är
Mod att fortsätta kämpa
Och förstånd att inse människors elakheter

Amen

Sparad i Bilder, Politik, Tankar, Tro, Utmaningar

Till de som inget har

image

Det här är en del av det som vi lyckades skrapa ihop så att de som ingenting har får lite mer. Så de som ingenting har får en lite bättre jul. Det är allt från leksakerna som sonen rensat ur från sitt rum till kläder, inredning, smycken etc. En hel del blev det. Det fyllde min lillebrors bagage. Jag är stolt över min bror som fixat igång en insamling till de familjer här i stan som ingenting har. Dessutom har han lyckats fixa så att hans arbetsgivare hjälper till att samla in pengar till majblomman. Det som de anställda lyckas samla ihop dubblar hans arbetsgivare. Grymt!

Och ja, vissa ser det här som ett jippo. Det må så vara. Men efter att ha själv levt i en familj som haft näst intill inget så vet jag vad sånt här kan betyda. Och ja, det behövs året om. För min egen del är det inte första gången jag rensat och skickat iväg en större mängd grejer till människor som inget har. Säckvis med kläder har jag skänkt till nyanlända flyktingar bland annat. Dessutom ger jag genom min kyrka pengar till organisationer som hjälper fattiga människor, både här och i andra länder. Just för att det inte är en engångshändelse. Människor behöver hjälp året om. Denna gång fick det bli till familjer i vår egna stad för att deras jul ska bli lite bättre och förhoppningsvis lite roligare och glädjefylld.

Sparad i Barn, Politik, Tro, Uppfostran, Utmaningar

Jul = dela med sig

Jul är att dela med sig av det man har. Jul är delad glädje. Jag tycker det är jätteviktigt att mitt barn får lära sig att jul inte bara innebär att man får saker utan också att man ger. Man ger av det man har, man delar med sig. Här i Umeå som på många andra ställer i vårt land finns många fattiga barn, många barn som lever undangömda på grund av utvisningshot. Så idag när vi kom hem gick vi in i sonens rum. Han fick gå igenom sina leksaker och nästan en full pappkasse ville han ge bort. Han ville hjälpa tomten att hjälpa barn som ingenting har att få lite mer. Jag är riktigt stolt över honom.

image

Så vad kan du göra? Jo, även om du inte har mycket så kanske du har något litet som du kan avvara till någon annan som har ännu mindre. Det finns många organisationer som arbetar med att dela ut till de som behöver. Här i Umeå hjälper bland annat VK att samla in till behövande som diakoner i Umeå har kontakt med. Ditt barn har förmodligen några saker som denne kan avvara så att ett annat barn faktiskt kan få en julklapp och enorm glädje.

Det lilla hjälper, var med och hjälp

Sparad i Tankar, Tro

Att göra avtryck

På söndag ska jag tala om avtryck på vår Fritt fall gudstjänst. Jag har i flera dagar gått och funderat och tänkt på detta. Hur gör jag som kristen för att göra goda avtryck hos människor och hur ska de veta att det är kristna avtryck? Är det ens nödvändigt att de vet att det är kristna avtryck? Och om jag skulle påpeka att det är gott för jag är kristen, vart går då gränsen mellan godhet och självgod?

Jag samtalar gärna om tro med människor. Jag hamnar ganska ofta i sådana samtal vilket är otroligt spännande och roligt. För om inte annat gör det avtryck hos mig, det utvecklar mig och min tro.
Men där när jag till exempel håller upp dörren för en människa på en affär, inte säger jag då ”jag gör detta för jag vill göra en god kristen gärning och därför lämna ett gott kristet avtryck hos dig”. Nej, för då blir det självgott och väldigt märkligt.

Istället tänker jag att det har med hur vi väljer att leva hela våra liv. Hur vår kristna tro påverkar valen vi gör i våra liv. Jag gillar frågan, begreppet eller vad man nu vill kalla det ”Vad skulle Jesus gjort?” Jag ställer mig den frågan väldigt ofta och svaren är ofta väldigt givna men inte alltid så lätta att följa, att välja. Att älska istället för att hata är ibland otroligt mycket svårare. Men att vara kristen är inte att välja den lätta vägen (inte för att en kan välja att tro).

Så vad kan en göra för kristna avtryck då?

En kan möta människor med kärlek. En kan möta människor och ta sig tid. En kan möta människor och se människan. En kan jobba med sina fördomar för att kunna möta människan med ännu mer kärlek. En kan se Guds unika och vackra skapelse i varje människa en möter. En kan hjälpa där hjälp behövs. En kan välja att älska istället för hata. En kan be för de som behöver och för de som inte lika tydligt behöver. En kan våga ställa sig i dikeskanten där det är en kamp om tillväxt och där det är svårt att överleva. En kan leva sitt liv i Jesus fotspår.

Allt det kan en göra. Men för den sakens skull är det inte säkert att människor som möter det en gör vet om att jag gör det utifrån mina kristna övertygelser. Men egentligen, vad spelar det för roll? Om jag går och säger att jag gör det utifrån mina kristna övertygelser, ja då blir det väldigt mycket självgodhet över det hela. Jag skulle då ställa mig över människor och det är knappast att leva i Jesu fotspår.

Vilka avtryck gör kristna hos dig?