Sparad i Feminism, Okategoriserade, Sexualitet, Trollbottom tycker till, Uppfostran

Kränkta män

Det pågår fortfarande stora diskussioner kring huruvida det handlar om etnicitet eller inte kring mäns övergrepp mot kvinnor. Framförallt är det vita män som anser sig kränkta om de över huvud taget förknippas med en grupp som begår övergrepp.
Jag menar att det är de kränkta männen som är bland de farligaste. De har ingen självinsikt, de ser inte vad de själva gör eller förmedlar, de tar inget ansvar för sig eller vad andra (vita) män gör. De är bland de farligaste. Män som kan se att de hör till en grupp som faktiskt överlag har en syn på kvinnor som är fel.

Jag hävdar bestämt att den enda gemensamma nämnaren kring sexualbrott är män. Det säger givetvis inget om att alla män skulle begå sexualbrott. Det säger inget om att alla män skulle trakassera kvinnor eller har taskig kvinnosyn. Det enda det säger är att den enda gemensamma nämnaren kring alla sexualbrott är att det i klar majoritet är män. Det är män med olika etniska bakgrunder, det är män från olika kulturer. Det är män med taskig kvinnosyn och enligt den statistik som finns är det en minoritet av männen. Detta tar dock inte bort att den enda gemensamma nämnaren är just män.

När en säger detta så får en allt som oftast höra att det är bara vänsterfeminister som påstår detta. Det är naivt, det är kränkande mot alla dessa män som inte begår övergrepp. Men nej, det är kvinnor som säger detta, det är inte naivt, det är många kvinnors vardag och de som har rätten att känna sig kränkta är de kvinnor som dagligen blir utsatta för övergrepp. Om du som man blir kränkt av att jag som kvinna säger att den enda gemensamma nämnaren är män, då kan det vara dags att fundera på varför du blir kränkt. Är det för att du inte vill förknippas med övergreppen? Ja, då är det dags att fundera på hur samhället är uppbyggt. På hur samhällssynen på kvinnor är. Det är dags att bli feminist och jobba för det. För feminismen jobbar inte bara för att kvinnor ska få det bättre, utan att män också ska få det bättre. Inte bättre så som att män ska få mer status, få mer fördelar gentemot kvinnor. Utan där synen är att vi är alla människor på lika grunder. Där vi har samma värde.

När män säger till mig att svenska män inte begår sexualbrott eftersom de har en annan kvinnosyn, då säger dessa män till mig och andra kvinnor med liknande erfarenheter, att de övergrepp som svenska män begått mot mig, inte har hänt. De säger till mig att jag hittar på. Det är den indirekta kommentaren som fälls. Därför blir jag otroligt ledsen när sådant sägs. Det är att blunda. Problemet med övergrepp finns överallt, i alla kulturer, i alla länder. För en får inte glömma att i vårt land finns det olika kulturer inom den ”svenska” kulturen. Det finns många platser i vårt land där hela samhällen har taskig kvinnosyn. Det finns män som är uppfostrade med taskig kvinnosyn. De finns här, det händer här, det är ett problem här.

Blunda inte för problemet. Förstå vad det är kvinnor säger. De säger att det har inte med etnicitet att göra, det har med kultur och kvinnosyn att göra. Därför går det inte att säga något annat än att den enda gemensamma nämnaren är män. Gör inte debatten om sexuella övergrepp mot kvinnor till en debatt om rasism. Det är att frånta kvinnor sina upplevelser. För de blev inte offer för en etnicitet, de blev offer för mäns kultur och kvinnosyn.

kränktman

Sparad i Föräldraskap, Genus, Okategoriserade, Politik, Sexualitet, Trollbottom tycker till

Att få finnas till

Vi finns, vi är fler än ni nog tror. Barnen som blivit till efter våldtäkter.

Det är inte en självklarhet att kvinnor behåller barn efter en våldtäkt. Det är helt förståeligt. Det är något som måste vara upp till varje kvinna att avgöra. Kan hon behålla barnet och älska det villkorslöst utan att påminnas och förknippa barnet med övergreppet?! Kan kvinnan inte det, så är det bättre med en abort.

Men det finns kvinnor som väljer att behålla barnet. Det är fler än ni tror.

Jag är ett sådant barn. Jag har en mamma, som älskar mig. Jag har ingen biologisk pappa men jag har en pappa (den bästa dessutom), som älskar mig. Min mamma valde att behålla mig, för henne var jag Guds gåva till livet. Det har hon alltid sagt till mig och hon berättade vad som hände redan innan jag egentligen förstod. Jag har alltid vetat att han, som andra skulle kallat pappa, våldtog, gjorde mamma illa. Visst har det varit svårt att förlika sig med. Det har varit perioder där det varit väldigt svårt att vara barn tillkommen efter en våldtäkt. Det tänker jag inte hymla med. Det har varit svårt att acceptera min kropp, mitt utseende. Särskilt de saker som jag ser inte kommer direkt från mammas sida. Det som förmodligen är hans gener. Jag har inte velat ha dom i mig. Många år har jag varit osäker på om jag är lika älskad i familjen som mina syskon. Länge trodde jag att jag påminde mamma om vad som hänt.

Det som varit jobbigast med det hela är dock skulden och skammen som jag burit på. Inte förrän för några år sedan förstod jag hur fel jag hade. Hur älskad av min familj jag faktiskt är och att skulden av det som hände faktiskt inte ligger på mig. Sen dess har jag fått jobba hårt med mig själv och jag har funderat många gånger på vart skulden och skammen kommer ifrån.

En del av skulden kommer från mig själv. Men mycket kommer från samhällets attityder. Hur ofta jag inte fått höra, av människor från diverse ställen, som diskuterar hur hemskt det måste vara att veta om att en kommit till genom en våldtäkt. Hur hemskt det måste vara att ha ett sådant barn. Att de skulle minsann inte kunna leva med det, eller varför inte kommentaren ”hur kan man leva med en sån sak”. Alla sådana kommentarer gör att skulden för övergreppet läggs på barnet, som vid övergreppet inte ens fanns till. Ett barn!

Jag har mött andra som har liknande bakgrund som jag. Som kommit till efter ett övergrepp. Vissa mår väldigt dåligt och andra har klarat av det med en klackspark. Jag själv hamnar någonstans mitt emellan. Framför allt har jag känt en stor osäkerhet och trott att jag är inte är värd att älskas.

Så, varför skriver jag då detta. Jo, för det är dags att prata om det. Det är dags att människor förstår att vi finns. Det är dags att ta bort skulden, skammen och tystnaden kring oss. Det är dags för människor att tänka till en extra gång innan kommentarer som ovan sägs.

Tänk på vad du säger

Du vet inte helt säkert din medmänniskas bakgrund

Även om Du inte skulle vilja ha kvar ett barn efter en våldtäkt, kan andra tänka sig det.

Vi finns överallt

Lägg inte skulden på barnet!

 

Sparad i Feminism, Politik, Tro, Trollbottom tycker till

Män borde förbjudas tycka till om kvinnors rätt

Har förstått att vissa tycker, inom vänsterpartiet, att hijab ska vara förbjudet, åtminstone införskaffa en åldersgräns. De menar att hijab är ett muslimskt problem och att det är tvång för kvinnor att ha hijab.

Jag blir så trött på dessa diskussioner. Det är så insnöat att det inte är klokt. Givetvis är det främst män som tycker dessutom. Om och om igen anser sig män ha rätten att bestämma hur en kvinna ska klä sig. För hijab är inte ett problem och framför allt inte utifrån religion.

Problemet är vårt patriarkata samhälle. Där män anser sig ha rätten att bestämma över kvinnors klädsel och varande. Jag menar att oavsett klädsel så är det fel om det är ett tvång, ett förtryck. Om en kvinna tvingas av andra att klä sig på ett visst sätt är det fel. Med andra ord handlar det om att flytta blicken från religion, eftersom det inte har med religion att göra. Och istället lyfta det till vad det är. Problemet är när saker blir till ett förtryck. Problemet är att män anser sig ha rätten att tycka om saker de inte har med att göra.

Det finns många kvinnor som flyr från sina länder och som kämpat för att få ta av sig sin huvudbonad. I Sverige finns samma kamp, om än tvärtom. Det pågår en kamp om att få rätten till att ha på sig sin huvudbonad utan spott och spe. Det är samma kamp i grund och botten. Det handlar om män som förtrycker, som tvingar, som har åsikter om saker de inte har med att göra. För hur en kvinna klär sig är helt och hållet upp till varje kvinna.

Det dessa män som vill förbjuda eller införa åldersgräns på hijab inte inser är att de själva då gör samma sak som de män som tvingar på hijab. De inför ett tvång, ett förtryck. Genom att förbjuda tvingas kvinnor som själva vill ha huvudbonad att ta av sig den. Sen glömmer de dessutom att det finns en hel del andra som också har huvudbonad utifrån sin religiösa övertygelse. Ska dessa också då förbjudas? Jag själv använder mig inte av huvudbonad men blir så extremt provocerad av åsikterna att det inte är långt ifrån att det åker på en. För även kristna kvinnor har huvudbonad, det är inget konstigt med det.

Men åter till problemet. Problemet är alltså inte hijabens varande eller icke varande utan männens förtryck och tvång kring dess varande eller icke varande. Åter igen handlar det om patriarkatets förtryck, åter igen handlar det om män som anser sig ha rätten att minska på kvinnors utrymme i samhället. Det är dags för män att vakna upp nu. För detta är extremt tröttsamt. Kanske är det snarare dags då att förbjuda män att  tycka till om hur kvinnor klär sig.

Sparad i Feminism, Genus, Politik, Sexualitet, Trollbottom tycker till

Män som berövar mitt utrymme

I veckan har jag fått lyxen att bo på en segelbåt. Min svåger har en fin segelbåt och vi har ankrat i en vik här i Luleå. I viken finns en härlig badstrand och ena delen av stranden är ett naturistbad. Jag har aldrig haft något problem med nakna människor, mer än att jag är obekväm med min egen kropp och därför helst inte visar mig naken. Men som sagt, jag är totalt obrydd vad gäller andras nakenhet. En kväll i veckan, när det ändå var rätt kallt och stranden varit tom hela dagen åkte vi in med lilla båten för att grilla lite mat. Eftersom det var närmast från segelbåten till naturiststranden åkte vi dit, det var ändå folktomt. Jag gjorde ordning elden och gick sedan iväg för att gå på toaletten. På väg till toaletten möter jag en man som frågar om det finns en naturiststrand här. Jag pekar ut vart den är och förklarade även att vi var några där för att göra mat men att vi inte var så brydda (även om vi hade kläderna på). Jag gick och gjorde mina behov och på väg tillbaka till grillstaden så möter han upp mig. Han är naken, vilket jag som sagt inte bryr mig om. Han börjar fråga om jag badade naken eller åtminstone solade naken. Vad han nu hade med det att göra. Eftersom frågorna gör mig ställd och obekväm så säger jag artigt att jag måste gå och få koll på min son och grillandet. Framme vid elden blåser jag lite på den för att få liv i glöden och i ögonvrån ser jag hur mannen har börjat runka, vänd mot där jag står. Jag blir helt ställd först men sen blir jag förbannad.

När han hör hur min man och svåger kommer in med båten drar han snabbt på sig kläderna och går.

Det som gör mig förbannad är

  • Han tar sig rätten att minska mitt utrymme
  • Han har inget på en naturiststrand att göra
  • Han ger dåligt rykte för naturister (jag vet en del naturister som kämpat för att det ska sluta handla om att folk bara vill glutta och ha sex)
  • Han gör mig till ett objekt för enbart hans egen njutning skull
  • Han våldsför sig på min rätt att få röra mig ute i trygghet

Det är sådana män, sådana som han, som gör att kvinnor känner sig otrygga. Som sexualiserar kvinnor på ett sätt som enbart är för hans egen njutnings skull. Som tar sig rätten att ta bort kvinnors trygghet. Han är en sådan man som gör att kvinnor börjar ifrågasätta alla män. Det är sådant här som föder manshat då det visar på ett totalt kvinnoförakt. Jag har rätt till mitt utrymmer i vårt samhälle, jag har rätt att få röra mig fritt och känna mig trygg. Ingen har rätt att ta ifrån mig det, oavsett om jag vistas påklädd eller naken, oavsett om jag är på en naturiststrand, stan, skogen eller vart jag nu befinner mig.

Detta är orsaken till att feminismen behövs och den har INTE gått för långt. Män har gått för långt med sina befogenheter!

 

knullalite

Sparad i Feminism, Genus, HBTQ, Politik, Sexualitet, Trollbottom tycker till

Vikten av pride på mindre orter

Pride har under året spridit sig till många olika platser i Sverige. Många mindre orter har haft sina pridefestivaler och de är så bra. I veckan som var anordnades Ånge pride för första gången. Så otroligt viktigt. Ett samhälle som har präglats av starka patriarkala normer. Män ska vara män och kvinnor ska hålla sig på sin plats. Normbrytande människor har inte haft det lätt i Ånge men nu börjar arbetet med förändring. Då jag själv bodde i Ånge var det lätt som normbrytare att få elaka rykten om sig. Likaså gick det många elaka rykten om andra som ansågs avvikande. Bög slängdes hit och dit på ett mycket nedlåtande sätt.

Varför är det då så viktigt med pride på just dessa ställen? Jo, för att det finns en föreställning om att hbtq-personer endast finns i stora städer. Det är inte så, hbtq-personer finns överallt och behövs överallt. Ställen som Ånge behöver alla människor de kan få, för att bygden ska överleva, växa och bli något bra. Därför behövs pride för att visa att även på mindre ställen behövs förändring. Landsbygden behöver alla människor och alla människor ska kunna få leva utan skitsnack, förtryck och hot vart som helst. Synen på landsbygd behöver förändras, både av de som bor i den och av människor i större städer.

Dessutom är det dags att sluta se hbtq-människor som något avvikande. Alla är vi människor, oavsett hur vi ser ut, vem vi älskar eller vad vi tror eller inte tror på.

Jag har bott i många små byar under min uppväxt. Det har oftast varit väldigt svårt. Det är svårt att komma in som ”utböling”. Det skapas rykten och för att få bli en av alla andra är det att anpassa sig till de normer som styr i byn. Jag har väldigt länge, längre än jag själv varit medveten om det, varit normbrytande. Jag har betett mig på ett sätt som inte har passat in i de normer som styrt där jag bott. Jag har gjort saker som brutit normerna. Men jag är stolt över det, även om jag fick otroligt mycket skit. Jag blev mobbad, slagen, jag blev kallad för hora, slampa etc. Det är sådant här som vi måste komma bort ifrån, det är snarare det som ska anses vara avvikande. Det ska bli avvikande att bete sig som ett arsle.

Jag är otroligt glad över hur pridefestivalerna har spridit sig. Bara i Norrbotten har det poppat upp på många olika orter. Det är också roligt att varje ort hittar sin grej så att inte allt bli en kopia av Stockholm pride. Det är dags för landsbygden att stå upp för allas lika värde, för visst vill alla ni som bor i landsbygden ha den kvar? Var väl det jag trodde 🙂

 

Lyssna in det här