Sparad i Bilder, Dagen

Swosch

Allt just nu går i sådan fart att jag inte hinner med att andas mellan varven. Det är resor hit och dit, det är jobb, det är skola, det är familj och vänner. Jag tror att vi har haft en lugn helg efter sommaren. Resterande helger har varit fulla med jobb, besök eller att vi själva varit på resande fot. Roligt, det tänker jag inte säga något om. Men oj vad jag längtar efter lugn och bara vanlig tråkig vardag. En helg med bara familjen, en dag där man kunde städa i lugn och ro. Nu blir allt i panik hela tiden.

Förra veckan, på höstlovet, var jag och sonen hos mina föräldrar i deras nya hus. Det var mysigt även om vi jobbade på en del med att packa upp. Jag och pappa var till Jämtland för att tömma det sista från huset de bodde i där. Nu är det tomt i det huset i alla fall. Helgen, allhelgona, då var vi i Umeå på halloweenfest hos våra grannar (som inte är grannar längre). Sen var det bara att pallra sig hem för att jobba. Förvisso jobbade jag bara en dag och sen har jag suttit och skrivit tenta i tre dagar.

zhosmormormorfar

Z hos mormor och morfar

sally

Sally i Nightmare before christmas

I helgen är det jobb och besök. I den vanliga paniken har vi försökt hitta en lägenhet under allt krafs som hamnat överallt. Börjar likna något.

Snön har kommit här uppe i norr. Första dagarna var det lagomt kallt och det knarrade under skorna. Riktig adventstämning blev det. Tyvärr har det varit varmt nu i två dagar, snön är inte borta men det har smält en del och nu när det fryser på blir det galet halt.

vinteriluleå

Min årliga vinterdepp har slagit till. Jag sover och sen sover jag lite till. Där emellan är jag trött, har mörka tankar och vill helst av allt bara gå i ide. Är väl tur att man har barn, karl, jobb och annat som tvingar en upp om dagarna. Dessutom är vintern vacker trots att jag blir så enormt trött och nere. I veckan ska d-vitamin införskaffas, här ska det fyllas på i kroppen. Ordentligt med d-vitamin.

 

Sparad i Barn, Bilder, Dagen

Pojken och de två monstren

Idag behövde jag få studera lite. Ensam hemma med sonen brukar det inte gå helt bra men det gick utmärkt. Z lät mig få skriva även om han såklart pratade med mig titt som tätt. Till slut fick jag i alla fall ihop min uppgift och eftersom han var så duktig hela förmiddagen så bestämde vi oss för att ta en tur ut i skogen med lite fika. Så först tog vi oss till affären för att köpa lite fika och sen upp i skogen här bredvid. Där letade vi material att ta hem för att göra en saga när vi kom hem.

skogsutflykt

Väl hemma gjorde vi en saga av det vi hittat i skogen

skogssaganSen efter vi gjort klart sagan övade Z på att skriva sitt namn. S är svårast och lyckan var stor när han lyckades skriva ett S

skrivanamnI veckan fick vi hem brevet om skolfotot och i år blev den faktiskt riktigt bra. Fast på själva klassfotot såg han helt galen ut.

skolfota13

Sparad i Dagen

Ett, två, tre…

cyklar

 

Jag försöker att cykla till och från jobbet. Efter vi snitslade vägen med varningstejp så hittar jag vägen. Jag har inte cyklat på många år. Jag är inte helt säker på om jag gillar det här med att cykla. Men det är bättre än att gå i alla fall. Jag hittar, jag försöker.

varningstejp

Så om ni bor i samma stad som jag och ni ser varningstejp lite här och var. Det är bara min väg. Ser ni sen en galning på cykel, ja då är det jag.

växelIdag upptäckte jag lite mer om hur växlar faktiskt fungerar. Ja, alltså jag vet ju vad växlar är. Men jag har alltid bara lyckats förstöra växlar när jag cyklat. Även dessa växlar på nuvarande cykel har fått åka på en hel del stryk. Jag kommer nämligen aldrig ihåg om man ska rulla eller trampa. På denna cykel ska man visst trampa men utan större motstånd. Sjukt dumt att göra sådana växlar. Det är ju allt som oftast i uppförsbackar, när man har rätt mycket motstånd som man vill växla ner.

Hur som helst kom jag idag på vägen hem på hur man på bästa sätt kan nyttja växlarna. Alltså när jag som smartast växlar ner och upp för att bibehålla fart och kraft.

svettigMen trots växlandet så är jag ett svettigt odjur efter cykelturerna.

Psst. Ni som känner mig, ser ni humorn med bild nr 1?

Sparad i Barn, Bilder, Dagen

Att göra en volt

Vi har nu landat (typ) i sommarlägenheten. Flyttade in igår. Idag cyklade jag iväg tidigt på morgonen för att leta mig till jobbet. Enligt google maps skulle det vara cirka 8 kilometer och ta cirka 30 minuter. Men se det vore ju trevligt då om google maps också följde den vägen de från början valt ut. Det gjorde den inte. Tog nästan en timma att ta sig till jobbet. På vägen hem försökte dom hela tiden få mig ut på bilvägarna. Till slut ledsnade jag och körde cykelvägar som gick nästan bredvid. Kände igen områden jag hamnade i men åter igen så lät google maps mig att cykla sjukt för långt. Tog en timma hem. Så idag har jag cyklat minst 2 mil. Fick dessutom cykla hem i rejält regn så jag var dyblöt innan jag ens lämnat området som jag jobbar på. Jaja, får se hur det går imorgon.

Sonen har hittat vänner och han cyklar så det nästan glöder om däcken. Härligt värre. Han har hittat vänner som inte förstått att han är en pojke eftersom han har klänningar och andra flickiga kläder. Så vi har haft ett litet samtal här hemma som fått barn att bli lätt förvirrade. Kanske en tanke har såtts.

Sen på kvällen var det dags för cirkus med farmor. Farmor hade nämligen vunnit två biljetter så hon köpte en barnbiljett och sen kunde farmor, svärdotter och barnbarn gå på cirkus. Akrobaterna har fått sonen att bli mest imponerad. Elefanterna var rätt fräcka de med. Mannen på studsmattan var rolig och clownerna log han åt. Farmor skämde bort honom med en ”apparat”. Roligt har vi haft det i alla fall.

cirkus1

cirkus2

cirkus3

Sparad i Dagen

Snabbis

En snabb uppdatering innan flyttlasset går. Lägenheten vi verkligen ville ha, den stora fina, vi fick den. Jublar. Dock blir det 3 månaders dubbelhyra nu. Med andra ord en dryg sommar men det får gå.

Det mesta i lägenheten börjar nu finnas i kartonger, om det går att stoppa ner i kartonger.

Igår hade vi avskedsfest. Sjukt roligt hade vi och fy vad jag kommer sakna många fina vänner. Kommer garanterat gråta idag när jag kommer krama om våra älskade grannar som jag är så sjukt glada i. Bättre grannar kan man inte ha. Helt fantastiska.

Nu väntar vi på att lastbilen ska komma ner till stan, vi packar det sista, strax väntar en tur till källaren för att tömma där. Snart är vi inte boende i Umeå längre, snart är vi Lulebor. Märkligt.

Jag har flyttat galet många gånger i mitt liv men aldrig ens varit i närheten på att bo såhär länge på en och samma ort. I nio år har jag bott här. Det är mycket man lämnar bakom sig. Turligt nog är det inte så långt emellan.

 

Uppdatering kommer senare om hur allt gått. Nu ska här packas

 

Over and out