Sparad i Feminism, Okategoriserade, Sexualitet, Trollbottom tycker till, Uppfostran

Kränkta män

Det pågår fortfarande stora diskussioner kring huruvida det handlar om etnicitet eller inte kring mäns övergrepp mot kvinnor. Framförallt är det vita män som anser sig kränkta om de över huvud taget förknippas med en grupp som begår övergrepp.
Jag menar att det är de kränkta männen som är bland de farligaste. De har ingen självinsikt, de ser inte vad de själva gör eller förmedlar, de tar inget ansvar för sig eller vad andra (vita) män gör. De är bland de farligaste. Män som kan se att de hör till en grupp som faktiskt överlag har en syn på kvinnor som är fel.

Jag hävdar bestämt att den enda gemensamma nämnaren kring sexualbrott är män. Det säger givetvis inget om att alla män skulle begå sexualbrott. Det säger inget om att alla män skulle trakassera kvinnor eller har taskig kvinnosyn. Det enda det säger är att den enda gemensamma nämnaren kring alla sexualbrott är att det i klar majoritet är män. Det är män med olika etniska bakgrunder, det är män från olika kulturer. Det är män med taskig kvinnosyn och enligt den statistik som finns är det en minoritet av männen. Detta tar dock inte bort att den enda gemensamma nämnaren är just män.

När en säger detta så får en allt som oftast höra att det är bara vänsterfeminister som påstår detta. Det är naivt, det är kränkande mot alla dessa män som inte begår övergrepp. Men nej, det är kvinnor som säger detta, det är inte naivt, det är många kvinnors vardag och de som har rätten att känna sig kränkta är de kvinnor som dagligen blir utsatta för övergrepp. Om du som man blir kränkt av att jag som kvinna säger att den enda gemensamma nämnaren är män, då kan det vara dags att fundera på varför du blir kränkt. Är det för att du inte vill förknippas med övergreppen? Ja, då är det dags att fundera på hur samhället är uppbyggt. På hur samhällssynen på kvinnor är. Det är dags att bli feminist och jobba för det. För feminismen jobbar inte bara för att kvinnor ska få det bättre, utan att män också ska få det bättre. Inte bättre så som att män ska få mer status, få mer fördelar gentemot kvinnor. Utan där synen är att vi är alla människor på lika grunder. Där vi har samma värde.

När män säger till mig att svenska män inte begår sexualbrott eftersom de har en annan kvinnosyn, då säger dessa män till mig och andra kvinnor med liknande erfarenheter, att de övergrepp som svenska män begått mot mig, inte har hänt. De säger till mig att jag hittar på. Det är den indirekta kommentaren som fälls. Därför blir jag otroligt ledsen när sådant sägs. Det är att blunda. Problemet med övergrepp finns överallt, i alla kulturer, i alla länder. För en får inte glömma att i vårt land finns det olika kulturer inom den ”svenska” kulturen. Det finns många platser i vårt land där hela samhällen har taskig kvinnosyn. Det finns män som är uppfostrade med taskig kvinnosyn. De finns här, det händer här, det är ett problem här.

Blunda inte för problemet. Förstå vad det är kvinnor säger. De säger att det har inte med etnicitet att göra, det har med kultur och kvinnosyn att göra. Därför går det inte att säga något annat än att den enda gemensamma nämnaren är män. Gör inte debatten om sexuella övergrepp mot kvinnor till en debatt om rasism. Det är att frånta kvinnor sina upplevelser. För de blev inte offer för en etnicitet, de blev offer för mäns kultur och kvinnosyn.

kränktman

Sparad i Okategoriserade

Män är djur

Så, då har vi avklarat den fantastiska kommentaren som alltid kommer när en som feministisk kvinna talar om sexuella övergrepp och trakasserier och om mäns syn på kvinnor.
Kommentaren gör att män försöker bli offer, de som det är synd om. På så vis slipper de se strukturerna som är så galna. På så vis slipper de förändra sin syn på kvinnor, strukturen och problemet med att kvinnor dagligen utsätts för sexuell trakasserier.

För det är ett problem, än större blir det när män inte ser sin del i problemet oavsett om de själva trakasserar eller inte. Garanterat finns det många män som inte själva uppfattar att de utsätter kvinnor för sexuella övergrepp.
Jag känner inte en enda kvinna som inte blivit trakasserad, jag känner heller inte en enda man som sagt att han utsatt kvinnor för det.
Men problemet finns, i allra högsta grad. Skrämmande är också att det är så vanligt att många kvinnor, flickor inte ens reagerar på att det är fel, att de har rätt till sin egen kropp och att ingen har rätt att ta på den utan tillåtelse.

Det är inte okej att ta på någons kropp bara för att du känner för det. Det är inte okej att kommentera andras utseende bara för att du känner det och framförallt, det är inte okej att skrika okvädningsord till den som inte tar emot dina tafsande händer eller sexuella anspelningar.

Och du man, det är inte du som är offer. Det är inte du som har tolkningsföreträde. Du man, du äger inte mig. Du ska inte skydda mig för att jag är kvinna, du ska inte tala om mig som min (våra kvinnor). Jag äger mig själv, du äger dig.

Om det nu ändå skulle vara svårt för dig att ge f*n i att trakassera så tipsar jag dig om att för varje gång du känner för att trakassera, stanna upp, tänk efter. Skulle du vilja att din mamma, din syster, din bästa väninna fick uppleva det du just är på väg att göra? Inte, ge tusan då att utsätta någon annan för det.

Sparad i Okategoriserade

Ett egoistiskt år

I år ska jag ha ett egoistiskt år. Jag ska först och främst ta hand om mig (ja och barnet såklart). Jag ska se till att få hjälpen på psyket, jag ska se till att jag får hjälp med mina restless leg, jag ska motionera och träna. Jag ska göra sådant jag mår bra av (vilket kommer innebära helt oegoistiska insatser). Det här ska helt enkelt bli ett år då jag ska ta hand om mig själv och familjen. För jag kommer inte kunna ta hand om mig så länge som sonen inte mår bra och får den hjälp han behöver. I år ska jag även försöka få igenom operationen av magen. Så detta år är ett år av kamp, för mig själv och mitt barn. Förutom detta ska jag få arbetsträna vilket känns galet nervöst. Och samtidigt väldigt skönt. Kanske kan jag vara ute i arbete igen innan året är slut. Jag har nu varit ”hemma” och sjuk i ett år vilket är så himla tråkigt, samtidigt som det varit nödvändigt.

Men, nya tag så ska det här gå bra med.

image

Den viktigaste personen i mitt liv är mitt barn!

Sparad i Okategoriserade

Ett lands förfall

I månader har det varit mottagning av flyktingar som ska vidare till Finland. Vi har hjälpt flera tusen på deras resa. Det har varit jobbigt, det har varit roligt och det har berikat livet på många olika sätt. Vi, Refugees Welcome Norrbotten, har önskat mer stöd från myndigheter, mer hjälp, framförallt när det känts allt för tungt. Och samtidigt så har det gått bra. Vi fick ett fint samarbete med Röda Korset, med Rädda barnen. Luleå kommun hjälpte till så gott de kunde och det var fint samarbete mellan polis, migrationsverket och volontärer. Men så bestämde sig regeringen för att vårt land skulle bli kallt och hårt. Att det blev för jobbigt för oss. Flyktingarnas mående, liv, det var inget som spelade någon roll. Viktigast är att vi, Sverige, slipper ta emot fler och att vi skyddas mot terrorister. Människorna som flyr från just terrorister, deras liv spelar ingen roll. Det gör mig så otroligt arg. Regeringen vi har är ryggradslösa, de gör vårt land till ett kallt och hårt land. De bygger murar, osynliga höga murar kring våra gränser. Och jag gråter, gråter för att jag nu inte längre känner igen mitt land. Vart tog löftet vägen om att vi skulle ta emot.

Vi kan ta emot, vi har plats och även om allt inte fungerar direkt så är det bättre än så som de har det nu.

Jag är maktlös i mitt eget land, jag är fånge av politikernas styre. Snälla låt mig få mitt land tillbaka!

Sparad i Okategoriserade

Rasifierad

-Från vilket land kommer du?

-Sverige

-Ja, men alltså från början

-Sverige

-Dina föräldrar då?

-Sverige

-Ja, men du är ju så mörk, du måste ju ha en annan etnicitet.

-Spelar det någon roll?  Bryr det dig? Varför är det så viktigt för dig?

När jag var yngre trodde ingen att jag var syster till de små pojkarna. De var ju blonda, jag var mörk. I skolan blev jag negerhora, blattefitta. Jag slutade vara ute i solen, jag såg till att bli så blek som möjligt. Frågorna minskade.

Nu har jag börjat återta min färg och frågorna kommer allt oftare. När jag flyger blir jag näst intill alltid stoppad i ”slumpmässigt utvalda” kontroller.

Jag vet att jag inte är lika utsatt som andra rasifierade. Det spelar dock ingen roll. Jag vet hur det är att vara utsatt. Och det är tillsammans vi kan förändra.