Sparad i Artiklar

Hatbrott

Antalet anmälda hatbrott minskar men det beror inte på att hatbrotten i sig minskar. Snarare beror det på att de som utsätts för hatbrotten har en tendens att inte anmäla. Marcus Sverdén ger i en artikel i DN idag några exempel på varför de inte anmäls.

• Att den som utsätts inte definierar brottet som ett hatbrott.
• Det är skambelagt. Exempelvis om en homosexuell person som själv inte gått ut med sin läggning utsätts.
• Oro för repressalier från gärningsmannen.
• Sekundär viktimisering. Att offret blir illa behandlat av den person som tar emot anmälan.
• Man förväntar sig inget resultat av anmälan. Exempelvis personer som ofta utsätts för brott.

Att inte definiera det som hatbrott tyder på att det behövs mer samhällsinformation på vad hatbrott faktiskt är, vad som är hatbrott, vad lagen säger och vad som händer.

Skambeläggningen på att ha ”avvikande” sexuell läggning måste jobbas ännu mer att få bort så att människor som blir utsatta törs anmäla. Att ”komma ut”-processen inte ska vara så svår eller egentligen ens behövas. Jag utgår tex inte från att min son är heterosexuell. Jag utgår inte från någon läggning alls.

Repressalier från gärningsmannen, ja det kan ju vara svårt att inte vara rädd för. Framför allt om man redan varit utsatt för brott. Kanske är det så att det måste bli hårdare att om man inte blir häktad för hatbrottet att man då får besöks och kontaktförbud så att om man bryter det innan dom har fallit så kan man bli ytterligare dömd för även det.

Illa behandling av de som tar emot anmälan, det ska och får aldrig hända men lär hända ändå. Hårdare tag inom polisen om hur man bemöter människor. Missköter man det så ska man heller inte arbeta som polis. Eller tas till en sådan tjänst där man inte behöver möta sådana som man bemöter illa. Och/eller att man får gå kurs i bemötande innan man får fortsätta sin tjänst. Någon konsekvens i alla fall tror jag måste till och det ska självfallet svida.

Likadant med att det inte blir några resultat. Här måste det bli mer information ut om vad det blir för resultat, hur många anmälda brott blir det faktiskt fällande dom i och hur ser dom domarna ut. Hur prioriterat är det i vårt land (och inte då bara i Stockholm).

Runt 75% av hatbrotten är av rasistisk karaktär och här tror jag absolut att Marcus har en poäng i att det kan handla om att det blivit en mer acceptans kring vardagsrasism och att det inte ses som brott.

Dags att säga ifrån

Det är inte okej att utsätta andra för hatbrott, det är inte okej med vardagsrasism. Du må vara rasistisk, du må ha rasistiska åsikter men du har inte rätt att skrika ut dom hur som helst eller utsätta andra för kränkande handlingar för att du har sådana åsikter. Det är inte så vår lag ser ut. Rätten att tycka finns kvar men inte rätten att kränka.

Sparad i Artiklar, Föräldraskap

Ironi

I dn idag står det om att män blir friskare om de är närvarande i sina barns liv. Att vara föräldraledig tidigt och dela ledigheten är viktigt.

Vi har ju förvisso inte delat det rakt av, det hade vi tyvärr inte möjlighet till men min karl har varit hemma lika mycket som jag ändå.

Det borde ju ändå betyda att han skulle vara friskare än andra män. Men tusan att så är fallet. Bara nu senast så gick han och slog i tån ordentligt i en hylla. Nu har han fått infektion i foten och får inte (bör inte) gå på den på 10 dagar. Vilket betyder att jag måste vabba och vara hemma. Nu brukar jag förvisso inte behöva vabba så ofta. Sist var faktiskt för 3 år sedan.

Hur som helst så drabbas min karl av allt som kommer och går. Alla förkylningar, magsjuka, influensor. Han drabbas av infektioner av alla skumma slag runt om i kroppen.

Det har gått så långt att jag slutat reagera utan suckar mest bara uppgivet. En person med mer sjukdomar får man leta efter.
Istället är både sonen och jag väldigt sällan sjuka. Jag har förvisso åkt på någon förkylning här på slutet men i övrigt var det länge sen. Sonen är också sällan sjuk. Kanske är det så att karln tar allt. Eller så är det så att han behöver bli mer närvarande för att också bli friskare (inte så svårt att bli friskare förvisso).

För man får inte glömma. Det går att vara frånvarande föräldraledig och det går att vara närvarande icke föräldraledig förälder.

Hur som helst kändes det minst sagt ironiskt. En karl som varit hemma mycket, som har sonen mycket är ändå den sjukaste person jag vet (yes, på alla möjliga sätt)

Sparad i Artiklar, Sexualitet, Tankar

Cancervaccin

För något år sedan togs beslut om att HPV, som är ett virus som kan orsaka infektion i livmoderhalsen och i vissa fall leder till cancer, ska ingå i skolvaccinationsprogrammet. Cancervaccinet ska genom skolhälsovården erbjudas flickor mellan 10 och 12 års ålder, men starten har än så länge blivit skjuten på framtiden på grund av upphandlingstrubbel. (dn.se)

När jag hörde om detta vaccin undrade jag direkt varför inte pojkar skulle vaccineras eftersom de också är bärare av HPV-viruset. Kondylom som är en av de vanligaste könssjukdomar vi har är också det virus som kan leda till cellförändringar.

Jag själv har haft cellförändringar på grund av kondylom och det var ingen rolig upplevelse över huvud taget. Innan man fick veta om det var cancer eller inte, fruktansvärt. Till råga på allt råkade gynekologen klippa bort en bit av min livmodertapp utanför bedövningen. Behöver jag säga att det gjorde fruktansvärt ont.

De delar upp det i 3 kategorier (om jag inte minns fel).

1. Cellförändringar som försvinner av sig själv

2. Cellförändringar som behöver opereras bort (de skär med laser) men som ännu inte är cancer.

3. Cancer

Jag hade nummer 2 och även om själva ingreppet går ganska fort så är det obehagligt, det gör ont att få bedövning på området (som ni säkert kan tänka er själva) och sen kommer det en psykologisk process som sjukvården verkar glömma bort. Själv blev jag oerhört självanklagande och jag fick till och med för mig att det var mitt straff från Gud (verkligen inget jag tror på, en straffande Gud och ändå kom de tankarna) för att jag levt för promiskuöst. Självfallet var det ju inte så. Det var bara jag som blev knäpp i skallen efteråt.

Men hur som helst till vaccinet. Om pojkar också skulle få det skulle man kunna förhindra att viruset sprids vidare. Som forskaren säger kan man även förhindra att pojkarna själva får cancer. Med tanke på att kondylom är så otroligt vanligt (har för mig att det är var femte som bär på viruset) så borde man förebygga så mycket man bara kan. Kanske kan man lyckas minska mängden människor som bär på viruset.

Nu får man väl hoppas och om inte annat kommer jag betala extra för att sonen ska få vaccinet. För att skydda honom och för att skydda hans kommande sexpartners.

Sparad i Artiklar, Politik, Tankar

Extremisternas sommarläger

Svenskarnas parti som tidigare hette Nationalsocialistisk front kommer anordna ett sommarläger för barn nere i skåne (på okänd ort och man kan ju undra varför).

Barn under 15 år är välkomna på paddling, självförsvar och politiska diskussioner (läs indoktrinering). Dock är inte alla som vill välkomna, barn med utomeuropeiskt namn kommer inte vara välkomna då de inte anser att man är svensk bara för att man har ett svenskt medborgarskap. (notis på vk.se, längre artikel på dn.se)

 

Min första tanke var att det är ju helt sjukt, hur kan man göra så. Men nästa tanke var att de självfallet erbjuder ett sommarläger för barn eftersom det finns en efterfrågan. Och det sjuka är väl egentligen inte erbjudandet utan att det i sådana fall finns föräldrar som skickar iväg sina barn på detta.

Nu skulle vissa jämföra detta med att jag utan tvekan skulle skicka iväg mitt barn på kristna läger. Men det är inte jämförbart. Jag skulle inte skicka iväg mitt barn på ett läger där det inte var tillåtet att få tänka själv, där tro inte fick utvecklas själv och som inte var öppet för sökare, för de som inte har eller är redo för sin tro.

Att skicka iväg sina barn på läger för en extremorganisation är helt vansinnigt. Oavsett om det är politiskt eller religiöst.

Så hur tänker dessa föräldrar vars barn kommer tillbringa ett sommarläger som en extremorganisation arrangerar. Jag har ingen aning. Jag kan bara tänka att de själva hör till organisationen själva. För vem skulle annars vilja ha sina barn där?

Sparad i Artiklar, Bilder, Tro

Avstamp dag 3

Hela förmiddagen har varit equmenia för fulla muggar. Beslut, debatt, funderingar och många som talar. Vilka modiga ungdomar vi har och jag blir glad över att se hur många tjejer som går upp och gör sig hörda på riktigt. Det har snarare varit killarna som varit dåliga på att använda sina röstresurser.

Presidiet och en liten liten del av folket som var där. Dn har en artikel om att ungdomar inte bryr sig om demokrati. De borde vara med här, för det här är demokrati på riktigt. I equmenia får man lära sig demokrati.

Vissa som inte är där för att rösta kan ju alltid roa sig med brodering

En annan var ju med upp och här visar jag mitt fina häng på armen. Eller nä, egentligen försökte jag förtydliga några att-satser men frågan är om jag ens själv förstod vad jag sa. Ibland önskar jag att jag inte vore så himla brydd i saker och ting. Det är ju bra att bry sig men det blir lite konstigt när man säger  ”jag vet inget om det här, jag kan inget men det jag tycker är bra så rösta för det jag säger”. Jaja, styrelsen verkade ju förstå i alla fall. Vad det blir får morgondagen utvisa.

En trött Ingela som lunchar.

Fann några galna equmenianer också

Under eftermiddagen smet jag iväg till bildarmötet för att lyssna på vad de säger om den nya kyrkan som nu bildats. En lång lång debatt om namnet. De dissade det bästa namnförslaget och nytt namn ska komma senast 2014. Tills dess har den nya kyrkan ett arbetsnamn som är ”Gemensam framtid”

Trötta diakoner ska man passa sig för, de kan rent av vara farliga

Efter att ha suttit och lyssnat några timmar gick Anna och jag iväg för en kaffe istället. Trevligt prat om ditten och datten. Sånt har jag saknat. Det är synd att hon bor så långt bort.

Funderade på om jag skulle vara kvar på kvällens gudstjänst men insåg att jag inte skulle orka då den blev förskjuten en timma. Så jag åkte hem istället. Man måste ju hinna blogga med 😉